OJ, vad det var sorgligt att lämna vår Wiwin idag, när det var dags att flytta ur huset. Jag grät och hon grät, och jag hoppas innerligt att vi kommer att träffas igen!
Vi har haft många fina pratstunder och hon har lärt oss mycket! Och all den goda maten… jag undrar om man får uppleva något sådant igen, dag efter dag, så vällagad och smakrik mat.
Vilka veckor vi har haft!