Honolulu från havet – Om en förtrollad kväll – Jorden runt med familjen Thunberg

Ida Thunberg 1 februari, 2017 8 Comments

Dagen efter sa vi till varandra att det känns nästan overkligt, det där vi upplevde igår.
Som om det aldrig hände på riktigt.
Men det gjorde det ju, och det var en fantastisk kväll.

Allting tack vare min kompis Sabina från Kristinehamn, och det är egentligen inte Sabina jag känner mest utan hennes bror Niclas som jag jobbat med och varit vän med i många år, och då framför allt genom honom ibland träffat Sabina.
Nu hade hon sett på Instagram att vi befann oss på Hawaii, och jag fick ett meddelande om att hon har en kompis här, Ben, som bor på sin segelbåt i hamnen i Honolulu. Hör av dig till honom, om du vill, skrev Sabina.

Så det gjorde jag. Frågade om det möjligen var så att han skulle ut med sin båt något de närmaste dagarna, och vad det skulle kosta för vår familj att följa med på en sån tur (jag trodde då att han hade nån form av turistverksamhet)
”Jag tar inte betalt för att segla med vänner!” svarade Ben, och det blev plötsligt bestämt att vi skulle komma till hans segelbåt i hamnen i Honolulu samma kväll efter att han slutat sitt jobb (på en skola) och följa med honom ut på havet.

20:30 träffades vi där i den stora hamnen. Ben bjöd oss ombord, och det kändes direkt som om vi hade känt varann länge. Han bor alltså där, på båten, och han ville gärna ta med oss ut på en tur.
Ingen av oss har seglat förut, och nu skulle vi alltså ut när mörkret hade fallit… Men Ben var lugnet själv, han lät till och med Jack och Milo styra en lång stund, och det var en otrolig upplevelse att sakta glida ut ur hamnen under den enorma stjärnhimlen och följa Honolulu och dess långa strandremsa – inklusive Waikikis glittrande nattliv – utifrån havet.

Ben berättade bitar ur sin livsresa och vi litegrann om våran, Vi tittade på stjärnorna och trodde oss till och med se några av planeterna. Milo och Jack njöt och åt kakor som Ben bjöd på ur en plåtburk. Timmarna gick.
Vid något tillfälle trodde jag vi skulle välta i havet när vi vände med båten runt en boj, men som sagt, Ben var lugnet själv.

Tre timmar senare gled vi tillbaka in i hamnen i Honolulu igen. Vid det laget hade både Jack och Milo somnat, och vi blev kvar en stund till i båten inne i den fina hamnen, då Ben tipsade oss om platser att besöka, och vi pratade lite till om allt möjligt.

Sabina!! Så himla snällt av dig att helt på eget bevåg förmedla denna kontakt, utan att du alls behövde.
Det är otroligt fint att bli ”utsatt” för andra människors snällhet, och den här dagen/kvällen fick vi uppleva både din och Bens vänlighet och generositet.

En nästan förtrollad natt. Så kändes det.
Stor tacksamhet för att vi fick vara med om detta, och ödmjukhet inför att det enbart beror på andra människors välvilja. Inga pengar, inget sälj, ingen vinning åt något håll.
Bara snällhet.