Hur många ord jag än har så kan jag känna ibland att de inte riktigt räcker till när det gäller att beskriva vad resandet betyder och har betytt för vår familj.
Det kan liksom kännas lite tomt och klichée-igt att säga saker som att ”vi har kommit så mycket närmare varandra” och ”det är så berikande att uppleva andra kulturer tillsammans” (även om det också är sant)

Så jag tänkte att jag ska ta ett lite mer bildligt exempel.
Det handlar om det här armbandet som Jack har på sin högra handled.

(Bild tagen vid sommarstugan vid Vänern ikväll)

Armbandet är tvinnat av en orangefärgad garntråd, och har suttit där sedan i mars 2014, alltså över två år. Det har överlevt den sista tiden av vår halvårsresa genom Sydostasien, två somrar med kontinuerligt badande, simträning en eller två gånger i veckan nästan året om, sex veckor i Indien, saltvatten, sötvatten, en Rhodosresa, dusch, fotbollsträningar och ett ständigt aktivt litet liv.

Jack fick detta fastknutet runt sin handled på lilla hantverksstudion/butiken Garden of Eden i staden Luang Prabang i norra Laos. Någonstans hade vi läst om detta lilla ställe som man skulle gå över en bro för att komma till, där man kunde få prova på att tillverka smycken. Det lät som en lite mysig aktivitet för en stund, tänkte vi, så…

Sagt och gjort.
Över bron, och sen fortsatte vi en bit in på denna lilla halv-ö, tror jag att det var, och hittade snabbt Garden of Eden.

Här blev vi kvar i över en timme och barnen fick tillverka armband som sen blev presenter till mormor och farmor.
Ett jättegulligt par äger Garden of Eden, och tjejen visade så tålmodigt och pedagogiskt Milo och Jack hur man hanterade trådarna och de små pärlorna.

Under tiden knöt tjejen på eget bevåg varsitt armband till Milo och Jack, som hon sen fäste runt deras handleder.
Här ser ni det ligga på bordet framför Jack, precis när det var klart:

Milos föll nog av efter något halvår, om jag minns rätt. Men Jacks sitter alltså där än. Tråden börjar bli väldigt sliten, och även om det väl sannolikt snart faller av så har det fått vara en lång och härlig påminnelse om en sån där resedag som gav oss så mycket.
Det var helt nya upplevelser, i en otroligt vacker och speciell stad, i ett land vi aldrig tidigare varit i. Fina möten med nya människor, nya kunskaper, och minnen som vi bevarar än idag.
Både i våra hjärtan och, än så länge, runt en liten älskad handled.