194 dagar. Så länge ska den resa pågå som vi just har påbörjat.
Vi landade i Hongkong, flyttade för några dagar in i en lägenhet som vi hyrde. Upptäckte stan från andra våningen på spårvagnarna – som för övrigt är ett fantastiskt och billigt sätt att ägna sig åt sightseeing i Hongkong. Vi åkte i världens längsta täckta rulltrappesystem, vi åkte färja och vi tittade på apor i den zoologiska trädgården.
Vi hann till och med uppleva en tyfon! Faktiskt den värsta som drabbat stan på många år. Så vi satt i vår lägenhet med utsikt över stans skyline, och över vattnet, och såg hur stormen tilltog en kväll. Regnet sköljde ner. Och när vi vaknade nästa morgon var allt lugnt igen. Tyfonen hade stormat vidare och vi kom iväg med vårt flyg till nästa anhalt: Bali.

Här är planen att bara vara, i 1,5 månad. Vi har flyttat in i ett hus på norra Bali som är alldeles otroligt fint, intill grönskande plantage med vattenmeloner, ris och vindruvor. Böljande berg i bakgrunden. En vacker tropisk trädgård med palmer och blommor i alla möjliga färger, gungor i trä, en liten bro över en damm.
Poolen som barnen, och vi, älskar.

Vi följer vår plan. Hittills har vi gjort i princip ingenting alls sen vi flyttade in. Vi sover tills vi vaknar. Äter frukost. Spelar Bamse-Memory under det halmtaksprydda öppna uterum som ligger intill poolen. Vi har simtävlingar.
Och igår testade Jack, 3,5 år, att kasta armpuffarna och ta sig fram utan dem i poolen, vilket fungerade alldeles utmärkt. Milo, 5, tillbringar helst all tid i vattnet. Lika mycket under som över ytan. Han kastar saker på botten som han dyker efter. Simmar som en mycket lycklig liten fisk i det klara, varma vattnet.

Vi njuter. Vi andas. Låter månader av mycket jobb, och en hel del planering och fix, bara rinna bort och förvandlas till en massa obruten tid med barnen och varandra.
Vi ser solen sjunka över allt det gröna omkring oss, vi tar ett kvällsdopp i poolen varje kväll när det kolsvarta mörkret har lagt sig och poolens kvällsbelysning är tänd.
Vi spelar ”Plump” på kvällarna, och biljard på vår häftiga takterass med utsikt ut över fälten och bergen. Pratar. Läser böcker. Tar en promenad till havet. Äter fantastisk indonesisk mat.

Det är en timeout från vardagen. Som en gåva till oss själva, till familjen. Vi skapar minnen och vi sparar dem på olika platser; i vår reseblogg, i barnens minnesböcker som vi började göra tillsammans redan i Hongkong, i alla bilder vi tar, och förstås inne i hjärtat.

Det är skönt, och en otroligt lyxig känsla att inte ha bråttom. Vi har tid att landa här i vår Bali-villa. Tid att göra ingenting. Vi hinner se saker. Vi hinner uppleva.

194 dagar av tid. Och än har resan bara börjat.