Den senaste veckan har vi fått så otroligt mycket kommentarer och respons angående våra framtidsplaner (TACK!), och bland dessa även en resefråga som har med detta med små barn, vaccin och sjukvård att göra.

Jag hittar dessvärre inte tillbaka till frågan just nu, så jag hoppas att mitt svar når fram denna väg till dig som skrev.

Du som skrev kände själv en oro för att befinna dig långt ifrån modern sjukvård vid tanken på att eventuellt resa långt bort med barn, och undrade också om hur vi gjort med vaccinationer.
För oss har det förstås varit självklart att barnen är ordentligt vaccinerade, och detta har gjorts i samråd med barnavårdcentral och läkare hemma i Sverige inför de längre resor vi har gjort (med Milo sex stycken, med Jack fem varav en halvårslång i totalt sju länder).
Hepatit A och B är självklart, och vi har några gånger också fått sprutorna som ingår i det allmänna svenska vaccinationsprogrammet i förväg.
När vi tex reste med Milo till Thailand första gången (han var åtta månader då) så tog han tex vaccin för mässling innan avresa, som han egentligen skulle ha fått vid 18 månaders ålder. Samma sak har Jack gjort.
Inför vår kommande jorden runt-resa är tanken att så småningom kontakta en vaccinationsklinik och gå igenom hela vår rutt, när den har klarnat lite ytterligare.

Gällande tillgång till sjukvård under resornas gång så är det ändå så att vi alltid befinner oss på platser i någon slags civilisation, och därmed oftast tillgång till i alla fall enklare vård (typ vårdcentral) och en hjälpsam och vänlig lokalbefolkning. De (få) gånger det har hänt att vi behövt uppsöka vård har vi fått jättesnabb hjälp och uppbackning av människor omkring oss.
Dessutom finns det ju otroligt moderna sjukhus även i väldigt många andra länder. När vi var i Phuket en gång för några år sen var Jack tvungen att sy några stygn i huvudet en gång när han ramlat ner från en hotellsäng och slagit huvudet i en golvlist. Vi åkte direkt till Bangkok Hospital i Phuket town och fick urproffsig och toksnabb hjälp, inkl hjälp med att fylla i rätt försäkringspapper så att det bara var att skicka in när vi kom hem.

Vi är förstås också noga med försäkring, och SOS International finns ju alltid tillgängligt via telefon, och av andra resenärer vi mött har vi fått höra exempel på att deras hjälp fungerat mycket, mycket bra när det gäller att snabbt ordna och slussa till specialistvård i princip var man än befinner sig.
Och kanske är vi inte så oroliga av oss, utan jämför med att det kan hända saker var som helst, även när vi är ute och vandrar i nån otillgänglig skog i Sverige. Och vi tänker att barn lever och mår jättebra även på de öar och lite avlägsna platser vi besöker utomlands.
Sunt förnuft är nog vår vägledare, för att låta lite högtravande. Vi har förstås aldrig några garantier mot någonting (men det har man ju å andra sidan aldrig..) men vi gör vad vi kan i förväg, har försäkringspapper i ordning, SOS-numret tillgängligt och tar inga onödiga risker i resandet. Men att undvika att resa för att något kanske, eventuellt ska hända känns främmande för oss.

Jack strax före sin ettårsdag vintern 2011 på Koh Kradan i Thailand.