Vi klättrar genom den kolsvarta grottan, enbart upplyst av de de hundratals lysmaskarna i grottaket (glow worms) som skapar en sällsam underjordisk stjärnhimmel. Vår guide Philip känner grottan utan och innan och leder oss lugnt genom tunnelpartiet, tills vi kommer fram till ett lite större rum i grottan där vi tänder våra ficklampor igen.
Det är en helt enorm upplevelse, timmarna med Philip i grottan. Vi kryper genom trånga öppningar och följer klafsande det rinnande källvattnet vars fåra genom berget blir vår väg framåt den dryga kilometer vi går härinne.
Efteråt pustar vi ut med en fika på det mysiga café som Philip och hans familj har öppnat intill grottan.
Han berättar att han och en kompis upptäckte grottan i barndomen, då han bodde i närheten. De bevarade grottan som en egen hemlighet och för 20 år sen köpte den då sen länge vuxne Philip marken där grottan finns. Över jord betar familjens 1500 får, och numera guidar Philip tusentals turister genom grottan varje år.

Alla dessa möten som vår jorden runt-resa för med sig.
Alla livsberättelser vi får ta del av. All inspiration.
Philip som skapat sin egen försörjning från ingenting, som satsat på det han trodde på och innerst inne ville.
Hans grotta finns inte med i de stora guideböckerna, och den ligger längs en ganska avlägsen väg.
Enda orsaken att vi hittade dit är att vi just nu bor hemma hos Penny och Anita på deras farm, som också är ett litet hostel. Mitt i ett landskap som är så mycket Nya Zeeland som något kan vara – gröna kullar, en slingrande flod, smala vägar och mängder av får – har vi flyttat in för några dagar.

Penny sköter i huvudsak farmens djur och grönsaksodlingar och Anita sköter hostel-delen. Vi bor i en enkel liten stuga på gården med en nästan ofattbar utsikt över landskapet, och lagar vår mat i deras privata kök och småpratar med dem i deras vardagsrum på kvällarna.
Penny kommer från England, och kom en gång hit till Nya Zeeland för att hjälpa till att ta hand om Philips och hans frus barn.
Det skulle ha varit tillfälligt, men nästan 20 år senare är hon fortfarande kvar och har byggt upp ett liv här.
Hon och Philip med familj är fortfarande nära vänner, och det är Penny som har rekommenderat Philip och hans grotta som en dagsutflykt för oss.

Vi kommer tillbaka hem till vår farm på seneftermiddagen. Penny undrar om Milo och Jack vill följa med henne och se till fåren och skörda palsternackor. De får åka med på fyrhjulingen ut på kullarna, och lyckan i ögonen när de kommer tillbaka någon timme senare kommer att värma mig länge.
Människors välvilja och öppenhet ger verkligen vår resa en dimension till, jag vet inte hur många gånger jag har konstaterat det redan.
Senare på kvällen läser Penny och barnen en engelsk barnbok tillsammans på golvet i vardagsrummet, och till min förvåning hör jag både Milo och Jack läsa nästan felfria meningar på engelska.
Under tiden småpratar jag och Patrik med en av de andra gästerna, Mark från Seattle som just nu cyklar genom hela Nya Zeeland och inatt ska tälta på gräsmattan här utanför.

”Det har varit en magisk dag” säger Jack när vi ska sova, och jag håller med honom.
Magi i all sin enkelhet. Det är verkligen den bästa magin av dem alla.

Jack har skördat en palsternacka modell större!

**
(Krönika publicerad i Karlskoga Tidning/Kuriren 6 januari)

Man får inte fotografera inne i grottan som besökare, så bilderna från grottan har vi fått från Nikau Cave och de publiceras med tillstånd av dem.

**

Våra tidigare inlägg från Nya Zeeland finns här.

Följ oss gärna på Instagram!

[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]