Jag känner mig lycklig. Sådär ända in, allra längst in.
Patrik bär ut två stolar i vår lilla del av Nicaraguasjön, barnen badar, det är alldeles stilla. Solen sjunker för ännu en solnedgång här framför vårt hus på ön Ometepe.
Denna plats, som har blivit en plats för lugn, lugn, lugn och harmoni.

Alla dagar, allt vi gör och alla solnedgångar bidrar till detta. Men just den här stunden får bli symbolen för hur hela veckan känns.
“Mer än awesome”, kommer Jack att skriva sen i sin minnesbok. Han skriver också om en sol som ser ut som eldsflammor, och han skriver om att vi är tillsammans där i sjön, hela familjen.

Jag har inte gjort många knop den här veckan, det kan jag erkänna på en gång. Min plats har varit i den ena av de två handvirkade hängmattorna som är stoltheten på verandan till huset vi hyr här p Ometepe, Nicaragua en vecka (se en liten filmad rundvandring i och kring huset här).
Från morgon till solnedgång, med lite avbrott för barnens skolarbete och en och annan promenad.

Milo har jobbat på mycket med sin skola. Och båda två har skrivit dagbok varje dag i minnesböckerna.
Utöver det har de spelat fotboll, badat en massa, byggt städer av stenar till grodynglen, läst serietidningar och tagit foton.
Vi har också tagit del av ett otroligt naturliv med mycket fina fåglar (bland annat kolibri!), hästar som går fria och inte minst den ganska ovanliga howler-apan (vrålapa)

Det finns inte mycket att göra här, mer än just det där att bara vara. Vi har verkligen insett att vi behöver de lugna stoppen, när vi landar på en plats i runt en vecka. När vi kan packa upp allt vi har, gå igenom våra grejer, fokusera lite extra på skola och jobbprojekt, laga mat och ja, ta det lugnt, utan för många nya intryck.

Howler-apa / Vrålapa

Just nu känns det som om jag skulle kunna stanna här för alltid.
Jag njuter så mycket, och Jack och Milo och jag gör små luftpaket som vi fyller med minnen och upplevelser och så lägger vi in dem i våra hjärtan för att vi ska bevara allt vi känner och är med om.

Mer än awesome. Så är det verkligen.