Vi flyttade in i ett stort tält med tre rum. Konceptet kallas för glamping, och ja, vi gillar det verkligen.
Här, på Pagoda Lodge i Kerikeri, norra Nya Zeeland, var tältet stadigt monterat på ett trägolv.

Jag hade ett rätt stort behov av lugn och ro, insåg jag, och att låta intrycken landa lite efter en väldigt intensiv inledning av Nya Zeelands-tiden. Jag ska skriva mer om det imorgon.

Så för mig, och jag tror jag kan prata för hela familjen, var det så ljuvligt att kliva in här. Pagoda Lodge är en speciell plats, en otroligt fin trädgård med blommor överallt, slingrande kaprifol och så floden som rinner nedanför. Och grönskan förstås.
Jag satte mig ner i en vilstol på vår veranda och bara andades en lång stund när vi kom hit, och kände direkt att detta skulle bli en bra plats för ett julfirande.

Kvällen före julafton läste jag den bok som min mamma alltid läst för vår familj, kvällen före julafton varje år sen jag var liten – ”Ibland kommer vintern om natten”. Nu hade hon kopierat upp hela boken till oss, så att jag kunde läsa den för Milo och Jack i år.

Julafton inledde vi med ett besök på stans marknad. Handlade lite till julbordet och gick omkring och tittade.

Sen lite mathandling och sen hem till Pagoda Lodge igen. På eftermiddagen badade vi i floden tillsammans, och förberedde för julbordet. Milo och Jack var med, de också, och vi skapade ett riktigt fint julbord ihop:

Lammköttbullar, biff Wellington, rotgrönsaker i ugn, guacamole, grillad lammfilé, saffransaioli, julskinka, rökt king fish och grillade räkspett som marinerats i chili och vitlök.
Jag tror aldrig jag har sett barnen, i synnerhet inte Jack, äta så mycket som denna julafton. Roligt också eftersom ingen av dem velat äta skaldjur förut, men nu blev bland annat räkspetten en stor succé.

Vi satt länge och åt. Det var varmt och helt lugnt, bara vi som satt vid ”matsalsborden”.

Så småningom blev det julklappsutdelning. Det hade kommit medskick med våra vänner från Sverige så det blev en liten julklappshög ändå, trots att vi själva av förklarliga skäl höll nere på klapparna i år.

Julaftonskvällen avslutades med att vi åt ostar från marknaden och satt i soffan till seeent. Kvällarna blir rätt kyliga här, så då var det filt och tänkt ljus i Patriks fina Moa-gran som gällde.

Det blev en så fin och lugn julafton som vi kommer att minnas. Självklart saknar vi många därhemma lite extra den här tiden, och det var så himla roligt med alla samtal vi fick till under juldagarna via FaceTime och WhatsApp.

Men, trots alla vi saknade och allt som var så annorlunda, så är jag så GLAD att vi fick en så fin jul ändå, vår lilla familj.

Foto: Milo

Julaftonskvällen avslutades med ostar från marknaden, och kex, och mys under filten

**

Här finns våra tidigare inlägg från vår road trip på New Zeeland

Följ oss gärna på Instagram

[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]