No Comments

Om jag har någon mission så är det nog att få fler att ta chansen att resa med sina barn.
Självklart har alla inte ekonomisk möjlighet att dra iväg hur som helst och var som helst. Men för mig är även de mindre, enklare äventyren oerhört värdefulla.
Poängen är att komma iväg och uppleva saker tillsammans med sina små.

Vi har varit i Thailand på tre tvåmånadersresor tillsammans med Milo, han var åtta månader första gången. Sen föddes Jack och han har nu varit där två gånger.
För mig handlar det väldigt mycket om tiden tillsammans, och att slippa allt som vill ha uppmärksamhet hemma. Jag älskar solen, älskar värmen, jag mår bra där och jag känner att jag får mer ork till att vara mamma och fru och dessutom en glad och rolig sådan.

Barnen är glada och nyfikna, vi tittar på kartor och pekar, går på ödlejakt och de pratar med alla möjliga människor. Säger “thank you” och “hello” och tränar på thailändska hälsningsfraser.
Att människor har olika hudfärg är inte det minsta konstigt för dem, de har precis lika gärna lekt med thailändska barn som med svenska när vi har varit borta.
Jag vågar nog påstå att Milo och Jack har blivit lite mer framåt, sociala och äventyrslystna av resandet. Efteråt tittar vi mycket på våra bilder och det märks att det är fina minnen för dem.
Förutom Thailand har vi även rest till Dubai, Tunisien, finska skärgården, Danmark, på kryssning till Åland och till en hel del ställen i Sverige.

Just för att på något sätt försöka inspirera fler så skrev jag en bok om att resa med barn i Thailand. Och det är också en del av orsaken till att jag börjar blogga. Det känns kul att dela med sig och tipsa, och kanske även få in lite tips från andra.

Vi har många planer, ganska långtgående, och vi kommer att vidga våra vyer ytterligare med nya länder inom en ganska snar framtid. Långt borta och länge, det känns som en dröm men den SKA bli verklighet!

Bild tagen på Koh Phangan, Thailand, i februari 2012

Categories: Thailand

About the Author

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.