Efter helgens utsvävningar för mig på kryssningsjätten Harmony of the Seas i Medelhavet har jag – igen – tänkt en del på det här med vad vi som familj tycker om när vi reser.
Och jag kommer hela tiden fram till – att vi gillar olika.
Det märks både när jag tittar bakåt och framåt, på tidigare reseplaneringar och nuvarande jorden runt-planering. Resekamelonter de lux (eller inte de luxe, eller hur jag nu ska uttrycka det…)

Sådär allra längst inne i själen så är vi väl den där backpackerfamiljen som njuter så vansinnigt mycket av det enkla. Jag är glad för det. Ingen av oss behöver lyx, fina poolområden eller coola nöjesparker för att trivas.
Men alla våra Thailandsresor, plus halvårsluffen i Sydostasien, har vi avslutat på femstjärnigt hotell i Bangkok (Anantara Riverside resort) och trivts hur bra som helst där.
Fast vi trivdes absolut lika bra i den enkla lilla bungalowen i Goa (150 kr natten) där vi spenderade tio dagar förra året.

Vår bungalow på Royal Touch Resort, Palolem, Goa. Milo och Jack delade madrassen på golvet bredvid vår säng. Fanns ingen garderob eller byrå, men det löstes ju enkelt med snöre – som för övrigt ALLTID finns med i vår långresepackning!

Vi har bott på Marina Bay Sands i Singapore, världens dyraste hotell att bygga när det uppfördes under stor uppmärksamhet, med infinitypool på 57:e våningen (!). Och i februari 2015 bodde vi på toklyxiga Trident i Bombay på 26:e våningen, och hade till och med ett tillval med tillgång till lounge med fri dryck och tilltugg med superutsikt över stan.
Och vi har tältat på en liten ö i Thailand, älskade vår natt i vindskydd vid sjön Gryten härhemma i Degerfors i slutet av förra sommaren, tycker att det är superkul med homestays där man bor hemma hos andra familjer (som när vi var i Backwaters, Kerala, Indien förra året) och har allra oftast bott på relativt enkla små bungalowställen utan några direkta bekvämligheter.

Vid poolen, Trident, Mumbai vintern 2015.

Nu känner jag mig sugen på att uppleva en kryssning tillsammans med familjen, som något för oss nytt och annorlunda.

Men jag längtar lika mycket, kanske mer, efter att hyra husbil i Nya Zeeland i vinter.

UNDERBART fina Anantara i Bangkok, dit vi också återvänt flera gånger.

Det finns liksom ingen jättetydlig röd tråd.

Vår kära fina bungalow där vi har bott två gånger, bland annat julen 2014, på Freedom Hut på Koh Jum, Thailand. Inga fönster, öppna springor mellan brädorna i väggen och golvet, knappt fungerande dusch osv. Men ljuvligt!

Eller jo, det finns kanske en gemensam nämnare trots allt. För även när vi lyxar så letar vi alltid bra priser. Kollar olika sajter, jämför priser, flyttar dagar om det behövs. Alltid kostnadsmedvetet, även om priset ibland är högre än ett annat, enklare boende.

Det vi inte har gjort någonting sen barnen föddes är charter. Helt enkelt för att det har känts för dyrt.
Ibland tittar jag lite längtansfullt på de där resorna – för en som är besatt av reseplanering men inte alltid hinner så mycket som hon önskar att hon hann så kan en chartertripp till värmen, där jag inte ens behöver ha koll på bästa sättet att ta sig till hotellet – verka väldigt lockande.
Bara gå på en transferbuss, och kanske inte ens bry sig om i vilken del av landet man befinner sig i… Det vore, eh, en UTMANING för mig. Men kanske nyttigt.
Och jag vet ju att barnen skulle gilla det (också).
Men hittills har vi alltid prioriterat att kunna spendera mer tid ute på resande fot, istället för att pressa ihop alla kostnader på en eller två veckor. (Ja… valfritt familjehotell i låt säga Thailand över jul och nyår med all inclusive är nog faktiskt lika dyrt som våra tvåmånaders resor vi gjorde där varje år när barnen var mindre – inklusive lyxhotellsnätterna i Bangkok! 🙂 )

Jag vet inte om det verkar lite splittrat (jo, det gör det nog), men jag börjar inse att det är såhär vi är. Ryggsäcksfamilj med nån slags ständig dragning mot ännu mer och nytt, och som verkligen uppskattar en riktigt skön säng och en touch av lyx emellanåt.

Well. Kan konstatera att den kombinationen försvårar lite för hon den där som är besatt av reseplaneringen för familjen – eftersom nästan ALLT liksom känns intressant…

Så visst tar det tid, det gör det. Men resultatet blir ju faktiskt oftast rätt bra till slut, det får jag väl ge mig själv trots allt 🙂

Har ni som läser detta någon rödare resetråd än vad vi har? Dela gärna med er!

En natt i vindskydd vid Gryten, Degerfors. Augusti 2015.

*