Det är kallt.
Väldigt kallt.
Och igår insåg jag, återigen, varför jag har så otroligt svårt för den här kylan.
Jag tinar aldrig upp.
Vi var utomhus. Inte så mycket, gick bara mellan några få affärer och till bilen. Men jag hann tydligen bli kall.
Sen kom vi in. Vi tände brasa. Jag klädde på mig myskläder. Jag hade en filt.
Men jag blir liksom aldrig varm när jag väl har blivit kall.
Jag är så genomfrusen, ända in i själen. Och det är inte helt lätt att deala med alla gånger.
Lämna ett svar