Om ni ska hänga med oss under resans gång (TACK, förresten, till alla nya och gamla som följer oss – den här bloggen växer för varje dag just nu) så känns det ju viktigt att jag ser till att vara uppriktig mot er.
Och om det nu har verkat som att det bara är en dans på rosor, detta med att planera en jorden runt-resa, så kan jag revidera den bilden något nu..:
Så här är det. Det är SJUKT mycket att förbereda. Och nån slags ständig stress över allt som är kvar.
Vi betar av. Vi jobbar på.
Och, märk väl, vi gnäller inte (litegrann till varann ibland kanske, men försöker verkligen att inte göra det)
Men ibland rinner stresskanalerna över, som en dag i förra veckan till exempel, när jag satt och ringde för att boka vaccinationstiden.
Först ringde jag till vår vårdcentral här i Degerfors, och fick ett så näbbigt bemötande av personen som svarade.
– Det här kunde du kanske ha tänkt på liiiite tidigare, sa hon bland annat i en sån där syrlig ton som jag bara avskyr.
Ja. Jag kunde ha tänkt på – innan skolavslutningen i juni – att rådfråga skolsköterskan om ifall Milo borde ta mässlingsvaccinet i förväg som ska tas i årskurs 2, och när han i så fall kunde göra det.
MEN NU GJORDE JAG INTE DET!
Och jag tänker att det inte är hon som svarades jobb att tillrättavisa mig för det…
Och när jag då redan var dunderstressad över ett jobb som inte gick som jag tänkt, inte hade sovit tillräckligt bra och allmänt stressad över allting – så blev jag verkligen IRRITERAD över detta (som jag nog kunnat slå ifrån mig i något slags normalt sinnestillstånd).
Sen ringde jag vaccinationsmottagningen i Örebro och fick, tack och lov, ett mycket bättre bemötande (annars hade jag troligen skällt ut personen i fråga…)
Men så var jag tvungen att snabbt få tag på Patrik för att kolla av den bokade tiden med honom. Och han svarade inte. PÅ FLERA TIMMAR!
Nej, för telefonen hade laddat ur. Vilket den typ aldrig gör. Men just nu, när det var JÄTTEVIKTIGT, så kom jag bara till den där jobbiga telefonsvararen.
Och jobbet strulade ännu mer, och jag började tänka på visum, och att vi måste ha nya telefonabonnemang innan resan, att vi nog måste byta till ett bankkort med billigare utlandsuttagsavgift, och att att typ ingen reseplanering är gjord (så kändes det just då i alla fall…) OCH PATRIK SVARADE FORTFARANDE INTE!
Tillslut kom han hem. Lyckligt ovetandes om allt. Tills jag vid åsynen av honom bröt ihop i tårar och, typ, kved nåt om att jag orkar inte mera nu, och du har inte på telefonen och det blir nog ingen resa alls nu för DET GÅÅÅÅÅR INTE och allt måste ställas in!
Mitt i allt kom barnen upp och fick trösta sin känslomamma, som försökte förklara att hon bara var lite stressad, ingen fara, och allt kommer att bli bra…
Och det blev det ju.
Och det kommer att bli jättebra. Men det är nog bara att inse att det är som en viss prins skulle ha uttryckt det, känslorna är lite all over the place ibland numera.
Många tankar, planering på högvarv, massa känslor åt alla håll och kanter, fix fix fix, och lite mera fix.
Men det är bara att köra på. Fokusera. Planera. Beta av. Bryta ihop nån gång ibland, och sen vidare.
Mot Målet.
**
[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]
Så fint av dig att dela med dig av det här, verkligen! Det kan vara bra att ha i bakhuvudet när man själv sitter i en liknande situation någon gång. Jag gillar att få se fler sidor än bara det där rosa skimret – och vi är nog många som uppskattar det, verkligheten liksom.
Kram till er!
Tack Jennifer! Vad glad jag blir!
Och – det är fint av dig att kommentera, det uppmuntrar och uppskattas jättemycket.
Kram!
Det där med reseplanering är ju ingen dans på rosa moln och allt sånt, även om det kan verka så. Vet inte HUR många timmar jag själv lägger på research inför även kortare resor. Kämpa och kör hårt och bryt ihop ibland, det är nog bara nyttigt rentav. 🙂
Nej hjälp, tänk om man skulle räkna all tid…! Det är nog tur att vi inte gör det, någon av oss 🙂
Tack, ska kämpa på! Det lönar ju sig, sen…
Bara för att man planerar för sin drömresa betyder det ju inte att allt hela tiden går i ett rosa skimmer, varken innan eller under resan. Tvärtom så kan det ju uppstå ganska tuffa prövningar! I slutändan blir det kanske också en del av resan och upplevelsen och av vad ni lyckats genomföra tillsammans! Ser fram emot att följa resan!
Exakt! Jag tänker att jag vill försöka att visa alla sidor, för ibland är det lätt att hamna i att allt verkar så enkelt och perfekt. Men att resa är ju så mycket mer än bara solnedgångar… det vet ju ni, om några!
Hej Ida! Det ska bli superspännande att följa er resa! Vi reser också mycket och har bankkort från Icabanken, kan rekommenderas då de inte själv tar ut en avgift för uttag utomlands (även om den lokala bankomaten ibland gör det). Lycka till med allt!
Hej! Tack! Ska kollas upp!
Tack också för lyckönskningen, och jätteroligt att du vill följa oss!
Ha en fin dag!
Hejja er! Använd bloggen som ventilation, det blir kul för oss att läsa, och skönt för dig att skriva.
Bra råd, så får det bli 🙂 🙂
Känslor är en styrka och ett bra arbetsredskap i livet, och som måst komma fram på ett eller annat sätt och ni skall alla i väg på eran resa en livsresa och en upplevelse. Ta med er ordet från lejon kungen ”Hakuna matata” det finns inga bekymmer på swahili.. lycka till på er livs resa och glöm inte andas.
Underbart. Näsan över vattenytan och kämpa.
Det är snart dags för er att ge er av. Ser fram emot att ta del av era upplevelser?
Ja men exakt! Bara att köra på…
Jag håller på med ett mejl till dig – återkommer, inom kort 🙂
Styrkekramar hoppas allt löser sig 🙂 känner igen det där lite… Bara packa för en till är mkt att tänka på 😉 Krsmar
Tack Lina! Det kommer att gå bra, det är jag ganska säker på, egentligen…. 🙂
Kram!