3 Comments

Först blev Milo sjuk, han hade en tuff natt med magsjuka och lite feber. Dagen därpå var han feberfri men riktigt medtagen, och låg mest i bungalowen och sov eller drack vätskeersättning och lyssnade på ljudbok. Men redan på kvällen märktes det skillnad och nästa dag var han återställd.

Sen blev Jack sjuk, en lindrigare magsjukevariant men lite högre feber.


När Milo var sjuk gick jag och Jack ut på utforskarpromenad på ön, och det blev en vandring genom djungeln tills vi kom ut i fiskebyn som ligger på öns ena udde.


Det blev en rolig – och varm – eftermiddag. På djurkontot: tre rätt stora ödlor och ett gäng ekorrar.


Vi gick runt på smågatorna och tittade på hur man bor och lever i den byn.



Fried rice och chocolate pancake till lunch


Vi befinner oss alltså på ön Perhentian Kecil, och kecil betyder liten. Besar, stora ön, ligger jättenära.

Sen skulle vi gå tillbaka en annan väg genom byn tänkte vi…


…men då tog det stopp. Vilse!!

Men tillslut kom vi rätt…


…och hittade tillbaka till stigen genom djungeln innan vi landade på vår strand Petani igen.

När Jack hade sin sjukdag tog Patrik och Milo en båtutflykt till en strand på andra sidan ön, Long beach.
Nu är alla friska igen, och om man nu kan säga så så var det ett “bra” ställe att bli sjuk på. Självklart hade vi ju anpassat oss så mycket vi kunnat oavsett var vi befann oss, men att bli sjuk mitt i en resdag till exempel är ju inte så roligt.

Nu var vi ändå bara stilla utan några planer alls, vilket var skönt. Barnalvedon och Resorb finns förresten med i packningen hemifrån, liksom febertermometer. Skönt att ha när det händer.
Varför sjukdomarna dyker upp är ju ofta svårt att säga, precis som hemma. Men OM det nu berott på maten i något fall så kan konstateras att vi ätit på strandens enda lyxigare ställe kvällen innan…
Och lustigt nog har det varit samma sak för oss flera gånger tidigare, i Indien – till exempel – blev båda barnen matförgiftade av fish and chips på Hilton första dagen när vi anlänt.
Sen reste vi runt i landet i sex veckor och åt i princip bara inhemsk mat på små restauranger, guesthouses, streetfood och hemma hos familjer. Utan de minsta symptom…
Så man kan inte döma hunden efter håren, är i alla fall vår erfarenhet so far.

Nu fortsätter strand- och snorklingslivet här ytterligare några dagar. Lugn och ro.
Och god malaysisk mat i vår enkla men fantastiska lilla restaurang där vi bor.
Jag hoppas nu på att Patrik ska kliva in i köket nån eftermiddag och få lära sig lite hemliga knap. Det har han ofta gjort förut, med goda resultat 🙂

Återkommer om det!
Tills dess: barfotaliv, hängmatteliv, inga-måsten-liv.
Njutning.


About the Author

3 Replies to “Sjukdomar och djungelpromenad”

    1. Nej, här är det långt ifrån morronstress… Ja det känns fantastiskt att kapa bort hemmavardagen för ett tag och göra detta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.