No Comments

moni

Vi hade inte bokat något boende i byn Moni mitt på den indonesiska ön Flores, utan vi bad att få bli avsläppta i centrum.
Det visade sig bara vara en gata utan särskilt mycket mer. Om vi säger såhär, vi hade trott att Moni var ett lite större samhälle med många guesthouses och små hotell. Så var det inte, upptäckte vi nu. Och skymningen närmade sig…
Men det stod en skylt: Watugana homestay.
Vi kollade, och det visade sig vara paret John och Maria och deras stora familj som hyr ut några rum i anslutning till sitt hem i Moni.

moni flores

Vi flyttade in i det största av deras rum för två nätter. En dubbelsäng och en enkelsäng. Det enklaste vi bott i hittills, till exempel går det inte att spola som vanligt på toaletten utan man häller i vatten med en skopa i toalettstolen.

kelimutu homestay

Men jättevänliga människor, och en kanonfrukost som ingick i rumspriset; 175 kronor per natt för vår familj. Färska bananpannkakor med massa färsk frukt till, papaya, passionsfrukt, banan, mango mm. Och kaffe/te.

moni-flores

Vi stannade i två nätter. Väcktes strax före fyra av tupparna, och vid sextiden var vardagslivet i full gång med barn i skoluniform på väg till skolan, svärmor som styr och ställer, hundar, kattungar och råmande kor.

img_3884

Det var ett bra stopp. Och framför allt var det här, strax utanför Moni, som vi upplevde en riktig, riktigt höjdarmorgon (i dubbel bemärkelse) Som jag hade längtat hit, och det blev fantastiskt.
Inom kort berättar vi mer om vårt besök vid vulkanen Kelimutu och de tre mystiska kratersjöarna.

**

Följ oss gärna på Instagram!


About the Author

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.