Istället för Bolivia – Segelbåten Brenda i Brasilien

Ida Thunberg 19 maj, 2017 234 Comments

Vi skulle ju till Bolivia. Åka nattbussar, stanna till vid Titicacasjön, vidare till La Paz, nattbuss igen efter några dagar, se saltöknen, och sen tillbaka till La Paz igen, och sen nattbuss, och tåg, och…

Ja, planerna var långt gångna, det var bara rena tillfälligheter som gjorde att inga av våra planer för ca två veckor i Bolivia var betalda/spikade.
För plötsligt gjorde vi en helomvändning. Vi strök Bolivia, och tog istället ett flyg från Cusco, via Lima till Sao Paulo i Brasilien.

Att vi skulle till Brasilien visste vi, eftersom vi har biljetten åter mot Europa härifrån. Men planen var kanske tio dagar på slutet.
Istället damp vi ner här direkt efter Peru.
Mycket beroende på att vi var så himla nöjda med allt vi då gjort. Nästan en månad späckad med upplevelserna i Galápagos och Peru.
Inte så att vi var trötta på upplevelser. Men nöjda, och mer sugna på lugn och ro än nattbussar.

För mig var det verkligen en ”kill your darling” – som jag har läst på om och velat åka till Bolivia!
Men jag har fått resonera med både mig själv och Patrik; vi måste ju såklart inte göra allting nu. Vi kan återvända. Många gånger.

Så helt oresearchat blev det alltså Brasiliens kust. Det enda vi visste var att vi ville ha lugn och ro. Bada. Komma ifatt.
Och jag kollade som vanligt Airbnb.
– Här finns det visst en segelbåt man kan bo på… sa jag, och visste redan när jag uttalade orden högt till min man att det var där vi skulle hamna 🙂

Mycket riktigt. Några dagar senare tog vi en buss från Sao Paulo till en liten hamnort några mil utanför staden Ubatuba. Enligt instruktionerna gick vi ner till piren och bad en båt vid namn Armare att köra oss till segelbåten Brenda.

Hon låg ungefär fem minuters färd ut, och där gick vi av och tog nyckeln på angivet gömställe.

Brenda ligger förtöjd vid en boj, men inte vid land. Så vår enda möjlighet att komma därifrån var att ringa till taxibåten Aumere via båtens radio, eller att simma in till närmaste strand – cirka 200 meter.

Det blev så bra! Precis vad vi behövde – att göra ingenting, men ändå sådär lite lagom äventyrligt 🙂

Skolarbete

Det fanns en mataffär inne i hamnen så vi handlade där och lagade mat ombord. På dagarna solade vi, läste, badade från båten, åt och hade det finfint.
En dag var vi faktiskt ute och seglade också.., men det tror jag Milo och Jack får visa mer om i nästa Jorden runt-snack.

Perfekt att ha sena kvällsdoppet så nära!

Bokläsning (vad hade vi gjort under denna resa utan e-böcker och ljudböcker?!)

Här samlas alla våra inlägg från Brasilien

Tillbaka till startsidan

Categories: Brasilien JORDEN RUNT

Tags: Airbnb Brasilien

Costa Rica!! Om en helt oplanerad roadtrip

Ida Thunberg 18 mars, 2017 525 Comments

Foto: @riorocas

Land nummer åtta, och vi passerade gränsen till fots och tog sen lokalbussen vidare in i Costa Rica. Efter två nätter i lilla backpackerorten La Fortuna bestämde vi oss hastigt och lustigt för att hyra en bil och på så sätt ta oss vidare till karibiska kusten.

Vi visste att Costa Rica skulle vara ett betydligt dyrare land än Nicaragua, och så är det verkligen. Shuttle-buss till kusten skulle kosta oss lika mycket, ungefär, som en hyrbil i tre dagar. Och den billigare lokalbussen skulle ta väldigt lång tid, framför allt inkluderat ett lite krångligt byte i huvudstaden San José. Och vi kände oss lite ”lata” den här gången, och valde alternativet att hyra bil i Costa Rica, trots att vi inte alls planerat det innan.

Det ångrade vi inte!

Vår bil!

Vi drog iväg utan att ha boende bokat de närmaste tre dagarna. Det började lite, eh.., intressant eftersom den stora vägen som våra mobilers gps:er gett oss som färdväg inte fanns ännu. Den håller på att byggas och är inte öppen än. Men det fattade vi inte förrän efter någon timmes slingrande för att försöka komma upp på den där vägen på kartan.

Istället för en stor bred väg, som den som fanns på våra kartor, såg vägarna i början ut såhär.

Vi valde att åka vägen som inte passerar huvudstaden, utan går mer uppe bland berg, regnskog och MASSOR av odlingar. Vi såg så många bananfält, ananasodlingar och kokosplantage. Det måste vara så otroligt bördigt landskap.

Vi stannade på några platser längs vägen, och tittade bland annat på ett tältboende. Men det var oproportionerligt dyrt och kändes inte sådär helrätt i magen (vi låter verkligen magkänslan styra många av våra beslut!)
Så vi stannade tillslut vid en liten vägrestaurang, lånade deras wifi och surfade in på Airbnb. Kollade kartsökning vad som fanns i vår närhet.
Och där var det. Ett ställe som verkade jättefint, ganska nära oss.
Jag mejlade ägaren och hade tur och fick svar – det var ledigt och vi var välkomna!

Det började skymma, och det visade sig att vägen dit var en smula svåråkt…

I dagsljus nästa dag tog vi bilden nedan på vägen, som vi på kvällen innan åkte på i en dryg mil för att komma fram. Det hade varit HELT omöjligt att köra här utan fyrhjulsdrift:

Hur som helst. Vi kom fram! Det var kväll, och vi välkomnades av Barreth, som ägaren heter som driver detta fina ställe Riorocas.
Vi bestämde oss direkt för två nätter, och redan nästa morgon bokade vi in oss för en natt till. Och då hade vi inte sett hur fantastiska omgivningarna var än. Det bara kändes så alldeles rätt.
Detta hus blev boende nummer 50 för oss sen vi lämnade Sverige!!!

Sista natten bytte vi till det andra huset de hyr ut (på grund av att det vi bodde i var bokat) och det var nästan ännu bättre! Helt enskilt läge intill en liten flod. Utan el, wifi och andra bekvämligheter, men sånt kan man ju leva utan när man har helt fantastisk regnskogsnatur (och bra ficklampor…) omkring sig 🙂
Men mer om denna plats imorgon! Då kommer också en liten film från boende nummer 51 (vid floden)

Följ gärna vår Jorden runt-resa även på Instagram!

[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]

Categories: Centralamerika Costa Rica JORDEN RUNT

Tags: Airbnb Centralamerika Costa Rica Hyra bil Regnskog Roadtrip

Välkommen till vårt fina lilla hus på Ometepe, Nicaragua

Ida Thunberg 22 februari, 2017 163 Comments

Vi har upptäckt att något som är så väldigt bra för oss då och då är att hyra hus. Det behöver inte vara stort, inte flådigt alls. Tvärtom, vi trivs ju med det enkla.
Men att få landa på en plats under några dagar, gärna (minst) någon vecka eller i alla fall fem-sex dagar, har varit fantastiskt bra för oss de gånger vi har gjort det. Våra veckor i huset i Flores, Indonesien blev otroligt bra som hämta-andan-plats efter många intryck, och nu känns det lite likadant igen.

Vi är alltså på vulkan-ön Ometepe som ligger i Lake Nicaragua. Huset hittade vi på Airbnb, och nu bor vi här i åtta nätter.
Titta på filmklippet ovan för en liten rundvandring!

Vi bor i en liten by som heter Merida. Här bor vi mitt bland lokalbefolkningen. Det finns inga asfaltsvägar, bara rätt dåliga sten/grusvägar, några enkla restauranger och en liten butik som är mer som en liten kiosk.
Och – som vi trivs!!

Vi gillar möjligheten att laga mat själva. Vi köper på oss lite kryddor och annat specifikt från de länder vi är i, och så har vi med oss till nästa matlagningsmöjlighet dyker upp. Här är det lunch på vår uteplats.

Foto: MILO
Detta har vi precis utanför oss. Vi badar (och fiskar) alltså med denna vy över vulkanen Concepcion. Det känns lite overkligt, varje gång man tittar upp och ser denna.
Vulkaner – så mäktiga och liksom ståtliga!

Varje dag kommer det hästar förbi på vår lilla egna strand. De tillhör någon som bor här i byn men går fria hur de vill överallt.

Här samlas alla våra inlägg från Nicaragua!

Categories: Centralamerika JORDEN RUNT Nicaragua

Tags: Airbnb Centralamerika Hyra hus Nicaragua Ometepe

Vattkoppor och ett oväntat middagsbesök

Ida Thunberg 20 november, 2016 5 Comments

Jack har vattkoppor. Tror vi.

Jo, det måste vara det. Men utan feber, och utan kli. Men med ett rejält antal koppor runt ena knäet och i ena armhålan.
Först trodde vi att det var myggbett. Men det kliade ju aldrig, och så började vi googla vattkoppor. Och ja, vid det här laget var utslagen snarare vattenblåsor. Så nu tror vi på vattkoppor.

Vi lever lugna dagar här i vårat hus vid havet på norra Flores.

Vi vaknar, bakar frukostbröd eller steker bara ägg. Vilar i hängmattan. Gör skolarbete och jobbar.
Planerar och spelar in barnens tv-program. Så himla roligt! det har blivit ett gemensamt projekt – skolarbete, praktik (för oss vuxna, på film/klipp osv..) och jättekul att höra dem planera och jobba inför kommande program. Igår gjorde vi till exempel research om havssköldpaddor. De lärde sig googla och Milo antecknade det viktigaste vi hittade.

Vi fikar på banan- eller mangopannkaka, lemongrass eller ginger-te och kaffe.
Badar.

Och barnen leker varje dag med barnen från byn som kommer hit efter skolan och vill leka.

Vi lagar middag, av det vi har köpt hem från affären och marknaden.

Så när vi plötsligt en dag bjöd in två tyska killar på middag så bröt det ju av alldeles väldigt i dessa lugna rutiner. De bodde i några dagar på ett ställe nära oss, och vi träffade på dem även när vi var ute och snorklade.
Så vi bjöd in dem på middag, och det blev en kväll med färsk fisk, jordnötssås, nudlar, chilimajonnäs, jazz, öl, fanta och sprite.

Foto: Milo

När vi är hemma älskar vi att ha vänner hemma på middag så det var riktigt roligt att få förbereda och bjuda hem, och barnen tyckte det var jättekul och ville göra sig fina och gjorde allt dom kunde för att konversera på engelska med våra gäster.

En fin kväll!

Och en fin plats.
Patriks morgonbilder från vår alldeles egna strand får avsluta inlägget.

Här har vi det bra.

Här kan ni se programmet!

Categories: Flores Indonesien JORDEN RUNT

Tags: Airbnb Flores Indonesien

Vårt vardagsliv i huset, Flores

Ida Thunberg 17 november, 2016 8 Comments

Nu har vi bott i en vecka i vårt hus på norra Flores, några mil öster om staden Maumere. En tillvaro som vi verkligen trivs med.

Igår visade vi runt med en film här i huset. Och idag tänkte vi berätta lite mer om vårt vardagsliv här. Det kanske låter lite knäppt att man kan njuta så mycket av helt vanliga saker. Men återigen – det är verkligen kontrasterna som gör resan!

Vi älskar ju att hitta på grejer. Vandra, upptäcka, se, förflytta oss. Men så detta, att få landa i 17 dagar på en plats långt ifrån allt, kom så rätt i tiden. Efter massor av upplevelser, mängder av intryck – så värdefullt att bara vara stilla.

Dagarna brukar se ut så som att jag och/eller Patrik vaknar först, ibland redan i soluppgången när tupparna runt omkring börjar vakna…

Ut i hängmattan på verandan, där jag brukar fixa med bloggen, skriva jobbgrejer, reseplanera, uträtta andra ärenden eller läsa. Och Patrik brukar lägga morgontiden på att redigera och sortera bilder och film.

Vi har bara elektricitet fyra timmar om dygnet – kl 18-22- så då gäller det att komma ihåg att ladda upp datorer och kameror.

När barnen kommer upp blir det så småningom frukost. Och nästan varje dag har vi bakat vårt eget frukostbröd som vi gräddat i stekpannan (det finns ingen ugn här) på gasolspisen.

På vägen till detta hus stannade vi i öns större stad Maumere, som ligger cirka 45 minuters bussresa härifrån, och handlade på stormarknaden.

Det är alltid roligt att handla i landets egna livsmedelsbutiker, men även en liten utmaning. Att äta ”hemmamat” är inte riktigt att tänka på, men just det gör oss ingenting. Tvärtom så är det kul att testa på att laga all den här goda asiatiska maten på egen hand.

Vi gick således bananas på bland annat oystersauce, chili, nudlar och kokosmjölk. Men det finns inget kött att få tag i, mer än nån halvmystisk kycklingkorv där varje korv är inslagen i plast (!), och ingen mejeriavdelning.

Men det har varit jätteroligt med maten! Och vi har faktiskt helt grymma barn, måste jag få säga, som glatt hyllar maträtt efter maträtt. Den mystiska korven skapade tydligen en ”supergod korvsås, kanske den godaste jag har ätit mamma!”, och den egna pizzan på spisbrödet har blivit en återkommande succé. Liksom förstås Patriks kanongoda Mie Goreng (indonesisk nudelrätt) – recept kommer!

Vi har också beställt fisk av en lokal fiskare en dag, och det kommer vi göra fler gånger!

Dagarna går i sakta mak. Vi badar tillsammans. Milo gör en hel del skolarbete. Jack, som älskar att läsa, läser mycket e-böcker. På seneftermiddagarna har några barn från byn i närheten kommit förbi och lekt med Milo och Jack på stranden.

Jack lyssnar på musik och dansar. Barnen leker. Vi pratar om allt allt allt, tänk vad mycket det finns att prata om när det finns tid.

Och vi gör nya filmer, och som en del av skolarbetet producerar barnen ett eget tv-program som vi SNART återkommer till! (de tycker det är SÅ spännande och ser fram emot lanseringen 🙂

Det finns alltså ingenting annat att göra. Det finns inte ens en butik på gångavstånd. Inga lekparker, caféer eller egentligen någonting mer än det enkla liv som pågår i byarna runt omkring här.

Om jag hade varit tvungen att sammanfatta hur vi har det i ett enda ord hade det varit givet:

Harmoni.