En usel mammas och flyttpackares bekännelser

No Comments

Imorse vaknade jag med en sån där känsla som inte ville släppa taget på en lång stund.
Kände mig som en usel mamma när jag tänkte tillbaka på de senaste dagarna. Till exempel på gångna kvällen bredvid Jack i EM-soffan, han tokengagerad i Portugal – Wales och jag bredvid, inte riktigt lika engagerad utan nerstirrande i datorn istället i 90 minuter.
Alla hans funderingar kring frisparkar, domarinsatser, bästa spelare och så vidare bemöttes väl med ett “mmm” och lite halvhjärtade svar.
Och på övervåningen satt Milo och byggde ensam med sitt älskade lego.
Pappan jobbade.
– Varför byggde jag inte med Milo! dundrar det den här morgonen i huvudet.
Dessutom är det lite för tidigt, nästan natt, och tankarna är inte riktigt så klarvaket rationella.
– Varför tittade jag inte på i alla fall en halvlek med Jack, och lyssnade på alla hans tankar!

Nej. Jobbmejl och annat datorfix gick före, och innan dess packade jag flyttkartonger och paniklagade mat av upptinad köttfärs som skulle ha blivit för gammal annars.

Så vandrar tankarna vidare, hittar givetvis plötsligt en massa andra tillfällen när annat har fått mer uppmärksamhet än barnen.
Sen tänker jag på flytten, och att jag packat mindre än vad jag borde med tanke på att flyttlasset går på lördag.

Sen gick jag – världens sämsta mamma och flyttare – upp.

Dagen blev sen en aning bättre. Men är väl i ärlighetens namn inte helt bra än.
Mycket som snurrar.
(även om jag vid det här laget ändå känner mig som en lite bättre mamma och inte rakt igenom usel)

Nu är barnen med sin mormor och morfar på teater i Karlskoga, Rasmus på Luffen av teaterföreningen Lyset, och har det såklart hur bra som helst. Och Patrik jobbar.
Så jag unnar mig lite reseplanering ikväll som egenterapi, varvat med jobb, tvätt och flyttpackning.
Google Flights, Skyscanner och jag. Ett fint litet team.

rasmus på luffen
Bild från min pappa för en liten stund sen. Förväntansfulla killar i publiken!

Tänkte att jag en gång för alla ska kolla upp vilken som blir den för oss bästa flighten från Nya Zeeland över till Sydamerika eller Centralamerika blir. Jag har redan ägnat just detta en ansenlig mängd tid, men vi har inte spikat något än.
Verkar också vara så att det är lite för tidigt att boka, eftersom priserna är ganska mycket högre i slutet på januari/början av februari när vi vill åka, jämfört med till exempel november.
Hur som helst, det lutar nog åt att flyga Auckland – Santiago (Chile), eller Auckland – Buenos Aires (Argentina), för att sen ta oss upp genom någon av dessa länder till Bolivia.
Men ja, vi får väl se hur det slutar…

Här är förresten resrutten fram tills dess.


Längtar efter DETTA! Tid! Tillsammans. (bilden från Orchid Garden i Singapore, 2013)


Sydamerika?! När Chile, Argentina & Bolivia plötsligt gjorde entré i tillvaron

No Comments

Det började med att jag igår började kolla, igen, på tänkbara flygvägar från Nya Zeeland och över till Amerika.
Ja, jag skriver Amerika eftersom vi inte varit riktigt på det klara med var vi ska ta vägen på Jorden runt-resan efter att ha avslutat NZ, inklusive någon/några Söderhavsö/ar.

Flyg till Los Angeles verkade länge vara det alternativ vi skulle gå på utifrån pris och restid.
Men egentligen har det känts lite avigt eftersom LA, eller USA över huvud taget, egentligen inte är prioriterat i vår tankeplanering.

Istället är det framför allt Centralamerika som lockat, och Costa Rica och Nicaragua SKA vi se.
Men dit går det inga klockrena flighter från Nya Zeeland, precis. Så att det skulle bli “en omväg” har stått klart ett tag, och jag tyckte jag hade kollat alla möjliga alternativ.

Men så plötsligt så upptäcker jag en direktflight från Auckland till Santiago (Chiles huvudstad) på bara 12 timmar (yes, det är kort i det här sammanhanget…) Till bra pris dessutom.

Fortsätter ivrigt mitt sökande i dessa delar av Sydamerika, och hamnar då i Buenos Aires dit det nu plötsligt också uppenbarar sig ett bra flygalternativ! Och vi som över huvud taget aldrig tidigare pratat om vare sig Chile eller Argentina…

Så är vi igång här hemma i planeringssoffan i vardagsrummet. Vi börjar drömma om världens största saltöken i Bolivia, och vi bildgooglar Argentina, börjar studera avstånd och kommunikationer i Chile och Gud vet allt.

bolivia
Bolivias saltöken?! (Foto: Stock Snap)

Från “bara” Centralamerika, troligtvis Västindien och kanske en dos USA så växer också en tänkbar rutt genom flera länder i Sydamerika fram.
• Tåg genom Bolivia?
• Hur tar man sig över gränsen mellan Chile och Bolivia?
• Eller är det enklare/smartare att resa uppåt med nattbuss genom Argentina?

Skyline_Puerto_Madero
Buenos Aires?! (Foto: Wikimedia)

Ja, hjälp!

Det för verkligen med sig en del, det här med att ha fått för sig att resa jorden runt, och dessutom sätta ihop varenda liten del av resan på egen hand…
Jag kan säga att jag var sysselsatt till en bra bit över midnatt (och då hade jag ändå hållit på en stor del av dagen igår) med någon slags grundresearch om de här länderna och dess kommunikationer.

Är det någon därute som har tips om Sydamerika så tas det gärna emot! Och då gärna med utgångspunkt från att vi landar i Santiago eller Buenos Aires och vill ta oss uppåt – gärna via saltöknen Salar de Uyuni i Bolivia.
Och vidare till, typ, Panama, Costa Rica eller Nicaragua…
Hur åker vi? Vad får vi inte missa?

Eller! Ska vi ta oss direkt till Centralamerika och hålla oss i de regionerna, och låta Sydamerika vänta tills en annan gång?

Skärmavbild 2016-05-30 kl. 20.42.14
Tåg genom Bolivia? (Foto: Wikimedia)

Självklart dyker massor av VILL SE upp hela tiden, och självklart måste vi sålla massor. Fokus måste ju i grunden ligga på att få en rutt som fungerar, både budgetmässigt, säkerhetsmässigt och smidighetsmässigt.

Puh.

**