Roadtrip dag 2, och plötsligt var vi där

4 Comments

Det var en såndär tält-sommarmorgon som jag brukar drömma om ibland när jag under den mörkare säsongen dagdrömmer om tältliv (det inträffar faktiskt oftare än ni förmodligen tror)


Jag vaknade strax efter klockan 06, öppnade upp dragkedjan till vårt lilla tält och möttes av det ni ser ovan.

Patrik var förstås redan vaken och ute på morgonpromenad (the story of my life), men han kom strax hem med den här mobilbilden;


Sjön Myran strax utanför Heby i Uppland, som vi alltså hittade av en slump kvällen innan.


Visst måste man älska allemansrätten! Logi för 0 kronor i denna natur!

Barnen sov:


…så efter en snabb överläggning beslöt vi oss för att lyfta in barnen i bilen för att sova vidare där, medan vi rev ner tältet och packade in i bilen.

Sagt och gjort.

Vår långresa (eller våra långresor, snarare) har gett oss några till fördelar, kan jag konstatera: Milo och Jack kan sova överallt och de bryr sig väldigt lite om vilken typ av bekvämligheter de har omkring sig.

En annan sak är att vi är sjukt bra på att packa (om vi får säga det själva…) och att just denna del alltid passerar väldigt friktionsfritt hos oss. (jag borde nog skriva ett inlägg om packning någon dag, en hel vetenskap och en viss konst att behärska…)

Så typ tio minuter senare satt vi i bilen med sovande barn och bra packad bil. Sen åkte vi några timmar och tog frukost-lunch-paus vid fantastiskt fina Höga Kusten-bron


OJ vad det blåste. Och kallt är det ju också, typ 12 grader. Men det är vackert.


Det där kalla fick oss dock att ändra på vår tänkta plan med ytterliggare ett stopp innan slutmålet på vår roadtrip.

Vi valde helt enkelt att köra på. E4:an norrut; förbi Örnsköldsvik, Umeå, stopp för en pizza i Robertsfors, Skellefteå, Piteå och slutligen Luleå.

Det tog hela dagen. Men SÅ värt det var när vi klev ur bilen och Milo och Jack fick springa ut och fram till sina högt efterlängtade kusiner Tyra och Vide, som bor här.

Och! Vi är ju här för att få gå på bröllop!!!! Alldeles fantastiskt ju!

Men vi har några dagar kvar till dess, och ikväll har vi flyttat in i en lägenhet vi ska låna denna vecka.

Allt är jättefint och bra, men jag kan bara konstatera att de här i Luleå helt glömde att slå på natten.

Det blir aldrig natt. Det är alltid dag, tydligen.


Denna bild tog jag nu från fönstret i vår lägenhet. Klockan 01:27.

Kära Lulebor. Jag älskar att vara här igen, och älskar att vi får hänga med vår Lulefamilj igen. Men jag har bara en enda fråga; När sover ni egentligen? Och, hur gör ni för att lyckas med det??


Roadtrip igen! Nu med tält genom Sverige

3 Comments

Ja då är vi ute och far omkring igen. Igår kväll stuvade vi in oss i lilla Forden och så iväg. Nu är det roadtrip som gäller 100 mil uppåt i landet, och eftersom vi har längtat efter tältlivet så packades det självklart med.

Vi hade ingen plan, alls, utan tänkte att det fick lösa sig längs vägen. Regnet öste ner när vi lämnade Karlskoga – där Milo hade simtävling tidigare ikväll – men minsann, det blev snart riktigt fint.


Inför starten på 25 m fjärilssim

Det var en aningen stressig dag för både mig och Patrik så vi insåg efter hand att vi hade glömt tänka på en del rätt bra att ha-saker, typ en dunk vatten och mat. Fick bli lite snabbhandling på CityGross i Västerås strax efter nio (öppet till 22 – kanon) och sen fortsatte vi mot Sala.

Jag tog fram mobilkartan och började kolla efter sjöar. Första vi svängde in till blev nit pga bara sommarstugor överallt.

Men så chansade vi på en liten väg in mot ytterliggare en sjö – och det blev napp! 


Vi kom hit vid elvatiden och förstod att vi funnit vår plats. Tack kära allemansrätten!


Snabbt upp med lilla tältet och på med varma kläder. Den svenska sommaren må vara hur vacker och ljus som helst, men särskilt varmt är det ju inte på nätterna…


Några selfies, kalla köttbullar och lite potatissallad senare så kröp vi in i våra sovsäckar.

Alltså. Jag älskar ju detta. Och så är jag så himla nöjd över att äntligen ha alla i min lilla familj tätt tätt intill mig igen.


Nu sover tre av fyra riktigt gott, och den fjärde väntar på sin tur…

Imorron drar vi vidare, hur långt får vi se då.


Chokladtillverkning i regnskogen

No Comments

IMG_2491

När vi tältade i regnskogen, på Basecamp Bartola, blev vi tillfrågade om vi ville se hur chokladtillverkningen i byn går till. Här växer nämligen mycket kakao, och vi ville såklart gärna lära oss mer om detta.
Det visade sig att färdsättet för att ta sig till chokladkvinnan var till häst.

chocolate milo

Kvinnan rostade kakaobönorna på spisen, och här är det öppen eld som gäller. Elspisar finns inte.

IMG_2511

Det var en lång procedur för att få rätt temperatur på bönorna, som sedan maldes tillsammans med färsk kanel i en kvarn, innan röran värmdes och smältes på spisen. Hon tillsatte även mjölk och lite socker.

basecamp bartola chocolate

chocolate bartola

Jack var mer tålmodig och mycket intresserad av hela chokladprocessen, medan Milo letade sig ut till barnen i huset efter en stund och lekte med dem.

basecamp bartola friends

basecamp bartola horseriding

**

Här finns vårt tidigare inlägg om Basecamp Bartola

…och här finns alla våra inlägg från Nicaragua

Följ gärna vår jorden runt-resa även på Instagram!

Basecamp Bartola – ett tältäventyr i djungeln

3 Comments

basecamp bartola

Så hamnade vi här.

Det känns nästan svårt att sammanfatta dessa fyra dagar/tre nätter som vi tillbringade i denna del av Nicaraguas regnskog. Vi kom från våra dagar i Los Guatuzos, det andra regnskogsäventyret vi berättat om och som Milo och Jack gjort ett Jorden runt-snack om (finns att se på vår Facebooksida)

Vi hade bestämt oss för att försöka maxa på med ännu mer regnskog i Nicaragua, istället för att göra liknande aktiviteter i Costa Rica, där allt är flera gånger dyrare.

Det är nämligen något alldeles visst med detta.

basecamp bartola rainforest

Jag hade hittat en plats en bit in från floden Rio San Juan som verkade så speciellt. Ett ställe – Basecamp Bartola – som drivs av den lilla byns invånare. Ett community där man delar på inkomsterna från detta basecamp, och hjälps åt med sysslor som att hämta med båt, laga mat, guida vid aktiviteter osv.
Det var inte alldeles lätt att hitta ett sätt att boka, men jag mejlade (på spanska..) till en adress jag hittade på nätet och jag fick svar att vi var välkomna.

basecamp bartola boat

Bara båtturen in på den lilla bifloden som letter till Bartola var helt otroligt ljuvlig. Ett sånt lugn!
All denna grönska, slingrande lianer, och så dessa träbåtar utan motor som glider fram med hjälp av männen från byn som trycker båten framåt i det grunda, strömmande vattnet med hjälp av träpålar.

basecamp bartola tent

Så kom vi fram till vårt tält.

basecamp bartola

Det finns tre tältplatser totalt, och det var bara gäster i ett tält till – Ruth och Blaine, ett underbart par från Kanada som kändes som gamla vänner efter bara några timmar. Åh, vad roligt och fint vi har haft tillsammans!

DCIM100GOPROGOPR2437.

Byn ligger “utspridd”, det är ingen by i vanlig bemärkelse. Ingen huvudgata, inga fordon, utan husen ligger enskilt här och var över ett flera kvadratkilometer stort område.
Det kändes därför nästan som att vi, tillsammans med Ruth och Blaine, var helt ensamma på jorden. Inget wifi, inga andra ljud än regnskogens egna.
Maten vi åt lagades av några av byns kvinnor över öppen eld i campens mycket enkla kök.

DCIM100GOPROGOPR2452.

Vi gick på en tre timmar lång vandring på små stigar tillsammans med en guide och badade i vattenfall.
Låg alldeles stilla i hängmattan, timme efter timme. Barnen ritade, skrev i sina minnesböcker, vi spelade spel och läste. De gick på egna utflykter, och vi badade i floden.

basecamp bartola swimming

basecamp bartola camping

En eftermiddag besökte vi en kvinna som tillverkade choklad av kakaobönor från regnskogen. Jag skriver mer om det imorgon.

Varje kväll somnade vi före klockan 21, och sov tills apornas ljud och solen väckte oss vid sextiden på morgonen.

Jag sparar känslan från dessa dagar på Basecamp Bartola inuti, och har redan bestämt mig för att blunda och i mitt inre försöka återskapa en del av lugnet jag upplevt denna tid, när stressen någon gång framöver smyger sig på igen.
Lugn, lugn, lugn, och en sån harmoni.

Vilken jord vi har. Vilken natur det finns.
Så ödmjuk inför allt detta. Att det finns, och att vi får uppleva det.

bartola sunset

**

Här finns våra övriga inlägg från fantastiska Nicaragua!