Milos skola – Fjärilar i Panama

2 Comments

Vi spenderade några dagar i en by i bergen i Panama, knappt två timmar från Panama City. Vi tog det mest lugnt. Var lite sjuka, faktiskt (Milo lite förkyld, Jack lite magstrul), och använde en hel del tid till skolarbete och planering inför de sista två månaderna på resande fot (Sydamerika!!)

Men – vi var också ute på ett litet studiebesök.

Det är så att vi får många frågor som handlar om barnens skola.
Vi har berättat om det tidigare, bland annat här och här.
Men tänkte att vi kan visa upp hur en annan sorts lektion kan se ut för oss/barnen, utöver det mer vanliga som till exempel är att räkna i matteboken, skriva i minnesboken, läsa i läseboken och jobba i svenska-arbetsboken som är med hemifrån.

Vi försöker ju verkligen att använda själva resan som en skola, och mycket följer ju med på köpet, som geografi, engelska, vilda djur, växter och mycket annat.
Men ibland gör vi också något mer, som vi kanske inte hade kommit på tanken att göra om det inte varit för att vi sett det som skolarbete, som att gå på något museum – eller som nu i El Valle i Panama; i fjärilsträdgården.

panama butterfly

Detta är en plats som är skapad av eldsjälar, som byggt upp en fin plats i utkanten av denna bergsby. Vi betalade några dollar i entréavgift, och allting inleddes med att ägaren mycket initierat visade oss en film och berättade om fjärilar och om deras liv.

Därefter fick vi följa med en guide ut i fjärilsgården, där runt 250 fjärilar lever sina liv. Vi tittade på ägg som låg på blad (de pyttesmå vita prickarna)…

panama fjärilar

…och lärde oss allt om processen ägg – larv – puppa – fjäril.

IMG_4193

Vi lärde oss också om vilka hot som finns mot fjärilen, och som vanligt, höll jag på att säga, så är människan en stor bov. I det här fallet handlar det mycket om hur odlingar mm besprutas, och om avgaser och andra utsläpp.

panama med barn

I denna fjärilsträdgård överlever cirka 70 procent av larverna. Ute i det fria är det cirka två procent.

Syftet med fjärilsträdgården är både utbildning och att bevara vissa arter.

panama el valle

Efteråt skrev Milo ner fakta om dagen och om fjärilar i sin minnesbok:

panama el valle med barn

panama butterflies

**

Här finns alla våra inlägg från Panama..

…och Costa Rica

…och Nicaragua


Panama City! Dags för storstadsliv igen

No Comments

Hej Panama City!

IMG_9077

Ja, så blev det dags för några dagars storstadsliv igen, och vi kan börja konstatera att vi har våra små “rutiner” även när det gäller storstadshänget.
Till att börja med tycks vi ha en vana att bo ganska fint, med våra mått mätt. Vanligt hotell istället för hostel, och gärna i klassen “något över medel”.
Eftersom storstadsdagarna ofta (som nu) infaller före och/eller efter något mer lite avlägset ställe, kanske med flera resdagar, nattflyg eller liknande grejer. Och då är det rätt skönt att ha några dagar när man vet att man har varmvatten i duschen, ja att det finns en fungerande dusch över huvud taget… Och att det är torrt inne på rummet! (i hög luftfuktighet är det ibland helt omöjligt att få kläderna torra)
Viktigt är också att läget är bra, helst nära kollektivtrafik.

Denna gång bor vi på Principe Hotel på Via Argentina. Ett typiskt mitt emellan-hotell i Panama city, som nog inte kommer att sätta några bestående avtryck men som fyller sin funktion.

Idag hade vi dessutom nytta av riktigt bra wifi, eftersom vi gjorde en livesändning på Expressen/Allt om Resors Facebooksida! (Det var kul, och går att se i efterhand här)

Och när vi väl är på plats – ja då gör vi stan.

IMG_9068

Vi kör sevärdheter och gärna museum, men absolut inte allt som finns. Men idag spenderade vi ett antal timmar i gamla stan Casco Viejo, där vi bland annat besökte fina kyrkan Iglesia del San Francisco de Asis.

IMG_4448
Tänder ljus för älskade farfar Lars. Något vi också alltid gör när vi besöker kyrkor på våra resor.

Farfar/Pappa/Svärfar – Vi saknar dig!

panama city med barn

Sen uträttar vi ärenden och shoppar. Ja, i alla fall när det är som nu – att vi planerar att sända hem saker. Imorgon ska vi till posten med ett paket, och hoppas det ska gå att lösa att få hem det till Sverige… Det är både kläder och saker vi inte vill släpa på under sista delen av resan, och lite nytt åt framför allt Milo och Jack att ha när de kommer hem.

shopping panama city
Vi ägnar nästan osannolikt mycket tid åt att leta efter och titta på fotbollströjor av olika slag, eftersom vår yngsta son är besatt av dessa plagg. Och jag kan säga att detta var den mest oväntade tröja vi såg idag! Dessutom den enda landslagströja de hade i den här affären. Mycket märkligt!

resa med barn panama city
När man går nästan 1,5 mil på en dag i Panama City i tryckande värme är glass nästan ett måste.

panama city food court

Stort shoppingcenter hör också alltid till, och food court!

Sen handlar vi. Framför allt det vi “samlat ihop” på vår inköpslista, som denna gång till exempel ny solskyddströja till Jack, solkräm spf 50, tandkräm, barntandborstar, balsam, flipflops till Patrik… Ja, ni hör, inga världsomvälvande grejer men sånt där som vi behöver ha.
Milo fyller också år om några veckor så blev några småsaker till honom också.

Plus att vi denna gång också handlade för att skicka hem, och då är det uteslutande tok-billighetsshopping vi ägnar oss åt. En storlek för stort för barnen nu, och så skickar vi hem så det ligger där och väntar till sommaren! (om det nu hittar hem förstås… men vi hoppas på det 🙂 )

Under våra dagar i Panama City har vi också besökt Panamakanalen och slussarna i Miraflores. Det kändes som ett måste för oss, och det ska vi berätta mer om snart!

Men nu säger vi godnatt för idag, och försöker ladda för vår allra sista dag i Centralamerika. För den här gången.

panama city with kids

panama city med barn

panama city

**

Här hittar ni alla inlägg från vår jorden runt-resa!

Här finns alla våra inlägg från Panama..

…och Costa Rica

…och Nicaragua

Ännu en lektion i Vänlighetens språk

5 Comments

bastimentos, bocas del toro

Vi har många gånger under denna resa pratat med barnen om Vänlighetens språk. Hur viktigt det är, och hur det språket faktiskt är det viktigaste av dem alla.
Engelska, absolut viktigt. Och visst har vi önskat att vi kunde mer spanska ibland.
Men hur det än är så är det alltid Vänlighetens språk som verkar räcka allra längst.

Vi känner oss faktiskt ganska överväldigade av hur många människor som har gjort saker för oss under denna resas gång, även när det varit helt utan vinning för dem (rent ekonomiskt)
Vid det här laget har vi så många exempel på detta, och det fylls på hela tiden.

På Bastimentos, Bocas del Toro, hände det sig att Milo stod varje dag, även i regn, och fiskade på bryggan.
En av byns fiskare brukade åka förbi och vinka uppmuntrande. Och varje gång han kom förbi stod Milo där, ihärdigt fiskande.
Så en dag körde han fram med sin båt och frågade om Milo ville följa med ut och fiska nästa dag. Vi trodde väl att det var lite på skoj, eller möjligen någon utflykt han ville sälja på oss.
Men så kom han nästa dag, och frågade om Milo och hans lillebror ville följa med ut och fiska.

IMG_3729

Sagt och gjort! Flytvästar på, och sen drog de ut till havs!
De var ute i kanske 45 minuter, och de lyckliga ansiktena när de kom tillbaka – med flera egenfångade fiskar!! Helt fantastiskt.

IMG_3765

Patrik försökte ge några sedlar i “dricks”, men fiskaren var benhård. Inga pengar, och vi skulle absolut behålla fisken!
Han förklarade att han blivit så glad av att se Milos ihärdighet där på bryggan, och att han önskade att Milo skulle få uppleva att få upp en fisk. Därför ville han hjälpa till, genom att ta med honom till sina bästa fiskarställen. (senare fick vi veta att detta var öns kanske allra bästa och mest erfarna fiskare, som verkligen kan varje liten centimeter av havet runt Bastimentos)

IMG_3742

IMG_8895
Milo skrev senare om denna dag i sin minnesbok

Det blev en riktigt god middag den kvällen. Och innan veckan var slut blev det faktiskt en fisketur till med vår nya fiskarevän.

IMG_4049

Ännu större fiskar, och mat till oss i fyra (!) dagar! Fantastiskt god fisk, och förstås extra gott eftersom maten var fångad av Milo och Jack – med god hjälp av en alldeles särskild nyvunnen vän.

IMG_4058

Vänlighetens språk alltså. Bästa grejen.

**

Här hittar ni alla inlägg från vår jorden runt-resa!

Här finns alla våra inlägg från Panama..

…och Costa Rica

…och Nicaragua

Bocas del Toro – Kajak genom mangrove forest

2 Comments

bocas del toro

När vi var på Bocas del Toro – Panamas karibiska öar – hade vi väldigt blandat väder varav flera dagar med regn. För oss gör det inte så mycket med några sådana dagar ibland, det är nästan tvärtom, att det kan vara bra att bli “tvungna” att inte ge oss ut på aktiviteter utan vara stilla och komma ifatt med lite jobb, bildhantering, blogg mm.

Men, vi gjorde något som blev en alldeles fantastisk utflykt. Vi hyrde två kajaker på vårt hostel El Jaguar, och från vår brygga hoppade vi ombord och gav oss iväg med sikte på mangroveskogen.

bocas del toro karibien

Vi var ute i drygt fyra timmar. Milo och jag delade en kajak och han paddlade imponerande bra. Jack hängde med pappa i en egen kajak.

bocas del toro nature

bocas del toro kayak

Det blev ett stopp vid en brygga vi hittade där vi badade och åt vår matsäck och killarna gick på liten upptäcktsfärd.

Sen fortsatte vi och hittade in i en helt magisk kanal som slingrade sig omkring inne i mangroveskogen.
En mycket speciell naturupplevelse!

bocas del toro kajak

bocas del toro panama bastimentos

bocas del toro bastimentos

bocas del toro med barn

bocas del toro mangrove forest

bocas del toro panama

bocas del toro

Här finns alla våra inlägg från Panama..

…och Costa Rica

…och Nicaragua

“I LOVE HOSTEL!” (Citat, Jack)

6 Comments

– I LOVE HOSTEL! utbrister Jack en eftermiddag när jag möter honom ute på verandan.
Han strålar ikapp med solen därute över karibiska havet – som han älskar detta livet, vår stora lilla sjuåring.
Hostel, denna så vanliga boendeform i länder där många reser runt som vi, med ryggsäckar och med begränsad budget. Många bor i sovsalar, betalar några dollar för en säng och delar rummet med ett antal andra.
Som familj bokar vi privatrum, men kök och ibland badrum delas med övriga.

På El Jaguar på ön Bastimentos, som tillhör ö-gruppen Bocas del Toro i Panama, flyttar vi in i rum nummer 4. Samtliga övriga gäster vi kommer att träffa under veckan är mellan 20 och 30 år, utan barn, och på backpackerresa genom Centralamerika, ibland kombinerat med Sydamerika.
Den stora träverandan som är byggd på pålar i vattnet blir vårt gemensamma vardagsrum denna vecka, och många av oss spenderar gärna tid här i någon av de randiga hängmattorna.
Vårt rum är det minsta vi har haft hittills under hela jorden runt-resan, det är knappt så vi får plats med väskorna och det finns varken hyllor eller garderob, inte ens ett par krokar på väggen. Vi är visserligen vana att bo enkelt, men ja… detta är VÄLDIGT enkelt och VÄLDIGT trångt, och jag får medge att jag känner mig lite skeptisk till att börja med.

IMG_8646
Detta är alltså i princip hela rummet. Jag skämtar inte.

Men så går jag ut ur rummet efter att hjälpligt ha packat upp lite kläder som jag lagt i två högar på golvet. Och där ute, framme vid bryggan, sitter Milo och Jack och hjälper en av killarna som jobbar på El Jaguar att laga en kajak.
Jag går lite närmare och hör hur de pratar, på engelska, med honom. De berättar att vi åkt buss från Costa Rica samma morgon, hur länge vi har varit ute och rest, att de kommer från Sverige och vart vi ska sen.
Luke (som jag senare får veta att han heter) pratar på med dem och visar dem hur de kan hjälpa till.

Hela veckan på El Jaguar kommer att gå i samma tecken, och snart tänker jag knappt längre på hur litet och trångt vårt rum är. För det är så otroligt roligt att se hur Milo och Jack pratar på med alla. Som Miriam och Tina från Tyskland, till exempel, som totalt sitter i flera timmar tillsammans med Jack denna vecka och svarar på alla hans frågor och ställer en massa frågor till honom.
Han har redan tidigare under resan sagt åt mig på skarpen när jag lagt mig i hans samtal och börjat översätta ord.
– Jag lär mig mycket mer om du inte säger på svenska, sa han strängt, så sen dess har jag låtit bli. Och hans taktik tycks funka. För varje dag hör jag hur konversationerna som han ständigt söker upp blir bättre och bättre rent språkligt.

IMG_8751
Tillsammans med Miriam och Tina.

Även Milo älskar El Jaguar, framför allt att stå på bryggan och fiska, gärna tillsammans med Luke eller någon av de andra ur personalen. De visar honom knep och lär honom ta rätt på den fisk som de fångar.

IMG_8629
En regnig förmiddag. Milo och Luke på bryggan, Milo fiskar.

På hostel är det som att Milo och Jack får vara jämlika, alla pratar med dem precis som med vem som helst. Här finns inga barnklubbar och särskilda barnaktiviteter, inte ens några andra barn den här gången.
Och vi ser hur de växer, och hur de gläds över alla samtal och att få vara med – precis som alla andra.

FullSizeRender-2 kopia

IMG_8750

IMG_4040

IMG_4060

IMG_4068

Krönika publicerad i Karlskoga tidning/Kuriren 31/3

Kolla in alla våra inlägg om Panama

Och här finns våra tidigare inlägg från Centralamerika; Nicaragua och Costa Rica

Costa Rica!! Om en helt oplanerad roadtrip

3 Comments

IMG_20170312_095518292_HDR
Foto: @riorocas

Land nummer åtta, och vi passerade gränsen till fots och tog sen lokalbussen vidare in i Costa Rica. Efter två nätter i lilla backpackerorten La Fortuna bestämde vi oss hastigt och lustigt för att hyra en bil och på så sätt ta oss vidare till karibiska kusten.

Vi visste att Costa Rica skulle vara ett betydligt dyrare land än Nicaragua, och så är det verkligen. Shuttle-buss till kusten skulle kosta oss lika mycket, ungefär, som en hyrbil i tre dagar. Och den billigare lokalbussen skulle ta väldigt lång tid, framför allt inkluderat ett lite krångligt byte i huvudstaden San José. Och vi kände oss lite “lata” den här gången, och valde alternativet att hyra bil i Costa Rica, trots att vi inte alls planerat det innan.

Det ångrade vi inte!

IMG_8370
Vår bil!

Vi drog iväg utan att ha boende bokat de närmaste tre dagarna. Det började lite, eh.., intressant eftersom den stora vägen som våra mobilers gps:er gett oss som färdväg inte fanns ännu. Den håller på att byggas och är inte öppen än. Men det fattade vi inte förrän efter någon timmes slingrande för att försöka komma upp på den där vägen på kartan.

IMG_8374

Istället för en stor bred väg, som den som fanns på våra kartor, såg vägarna i början ut såhär.

Vi valde att åka vägen som inte passerar huvudstaden, utan går mer uppe bland berg, regnskog och MASSOR av odlingar. Vi såg så många bananfält, ananasodlingar och kokosplantage. Det måste vara så otroligt bördigt landskap.

Vi stannade på några platser längs vägen, och tittade bland annat på ett tältboende. Men det var oproportionerligt dyrt och kändes inte sådär helrätt i magen (vi låter verkligen magkänslan styra många av våra beslut!)
Så vi stannade tillslut vid en liten vägrestaurang, lånade deras wifi och surfade in på Airbnb. Kollade kartsökning vad som fanns i vår närhet.
Och där var det. Ett ställe som verkade jättefint, ganska nära oss.
Jag mejlade ägaren och hade tur och fick svar – det var ledigt och vi var välkomna!

Det började skymma, och det visade sig att vägen dit var en smula svåråkt…

IMG_8383

I dagsljus nästa dag tog vi bilden nedan på vägen, som vi på kvällen innan åkte på i en dryg mil för att komma fram. Det hade varit HELT omöjligt att köra här utan fyrhjulsdrift:

IMG_8392

Hur som helst. Vi kom fram! Det var kväll, och vi välkomnades av Barreth, som ägaren heter som driver detta fina ställe Riorocas.
Vi bestämde oss direkt för två nätter, och redan nästa morgon bokade vi in oss för en natt till. Och då hade vi inte sett hur fantastiska omgivningarna var än. Det bara kändes så alldeles rätt.
Detta hus blev boende nummer 50 för oss sen vi lämnade Sverige!!!

IMG_2978

Sista natten bytte vi till det andra huset de hyr ut (på grund av att det vi bodde i var bokat) och det var nästan ännu bättre! Helt enskilt läge intill en liten flod. Utan el, wifi och andra bekvämligheter, men sånt kan man ju leva utan när man har helt fantastisk regnskogsnatur (och bra ficklampor…) omkring sig 🙂
Men mer om denna plats imorgon! Då kommer också en liten film från boende nummer 51 (vid floden)

rainforest ida

Följ gärna vår Jorden runt-resa även på Instagram!

Basecamp Bartola – ett tältäventyr i djungeln

3 Comments

basecamp bartola

Så hamnade vi här.

Det känns nästan svårt att sammanfatta dessa fyra dagar/tre nätter som vi tillbringade i denna del av Nicaraguas regnskog. Vi kom från våra dagar i Los Guatuzos, det andra regnskogsäventyret vi berättat om och som Milo och Jack gjort ett Jorden runt-snack om (finns att se på vår Facebooksida)

Vi hade bestämt oss för att försöka maxa på med ännu mer regnskog i Nicaragua, istället för att göra liknande aktiviteter i Costa Rica, där allt är flera gånger dyrare.

Det är nämligen något alldeles visst med detta.

basecamp bartola rainforest

Jag hade hittat en plats en bit in från floden Rio San Juan som verkade så speciellt. Ett ställe – Basecamp Bartola – som drivs av den lilla byns invånare. Ett community där man delar på inkomsterna från detta basecamp, och hjälps åt med sysslor som att hämta med båt, laga mat, guida vid aktiviteter osv.
Det var inte alldeles lätt att hitta ett sätt att boka, men jag mejlade (på spanska..) till en adress jag hittade på nätet och jag fick svar att vi var välkomna.

basecamp bartola boat

Bara båtturen in på den lilla bifloden som letter till Bartola var helt otroligt ljuvlig. Ett sånt lugn!
All denna grönska, slingrande lianer, och så dessa träbåtar utan motor som glider fram med hjälp av männen från byn som trycker båten framåt i det grunda, strömmande vattnet med hjälp av träpålar.

basecamp bartola tent

Så kom vi fram till vårt tält.

basecamp bartola

Det finns tre tältplatser totalt, och det var bara gäster i ett tält till – Ruth och Blaine, ett underbart par från Kanada som kändes som gamla vänner efter bara några timmar. Åh, vad roligt och fint vi har haft tillsammans!

DCIM100GOPROGOPR2437.

Byn ligger “utspridd”, det är ingen by i vanlig bemärkelse. Ingen huvudgata, inga fordon, utan husen ligger enskilt här och var över ett flera kvadratkilometer stort område.
Det kändes därför nästan som att vi, tillsammans med Ruth och Blaine, var helt ensamma på jorden. Inget wifi, inga andra ljud än regnskogens egna.
Maten vi åt lagades av några av byns kvinnor över öppen eld i campens mycket enkla kök.

DCIM100GOPROGOPR2452.

Vi gick på en tre timmar lång vandring på små stigar tillsammans med en guide och badade i vattenfall.
Låg alldeles stilla i hängmattan, timme efter timme. Barnen ritade, skrev i sina minnesböcker, vi spelade spel och läste. De gick på egna utflykter, och vi badade i floden.

basecamp bartola swimming

basecamp bartola camping

En eftermiddag besökte vi en kvinna som tillverkade choklad av kakaobönor från regnskogen. Jag skriver mer om det imorgon.

Varje kväll somnade vi före klockan 21, och sov tills apornas ljud och solen väckte oss vid sextiden på morgonen.

Jag sparar känslan från dessa dagar på Basecamp Bartola inuti, och har redan bestämt mig för att blunda och i mitt inre försöka återskapa en del av lugnet jag upplevt denna tid, när stressen någon gång framöver smyger sig på igen.
Lugn, lugn, lugn, och en sån harmoni.

Vilken jord vi har. Vilken natur det finns.
Så ödmjuk inför allt detta. Att det finns, och att vi får uppleva det.

bartola sunset

**

Här finns våra övriga inlägg från fantastiska Nicaragua!

“Mer än awesome” – ett inlägg om lycka

7 Comments

lake nicaragua

Jag känner mig lycklig. Sådär ända in, allra längst in.
Patrik bär ut två stolar i vår lilla del av Nicaraguasjön, barnen badar, det är alldeles stilla. Solen sjunker för ännu en solnedgång här framför vårt hus på ön Ometepe.
Denna plats, som har blivit en plats för lugn, lugn, lugn och harmoni.

Alla dagar, allt vi gör och alla solnedgångar bidrar till detta. Men just den här stunden får bli symbolen för hur hela veckan känns.
“Mer än awesome”, kommer Jack att skriva sen i sin minnesbok. Han skriver också om en sol som ser ut som eldsflammor, och han skriver om att vi är tillsammans där i sjön, hela familjen.

ometepe love

Jag har inte gjort många knop den här veckan, det kan jag erkänna på en gång. Min plats har varit i den ena av de två handvirkade hängmattorna som är stoltheten på verandan till huset vi hyr här p Ometepe, Nicaragua en vecka (se en liten filmad rundvandring i och kring huset här).
Från morgon till solnedgång, med lite avbrott för barnens skolarbete och en och annan promenad.

Milo har jobbat på mycket med sin skola. Och båda två har skrivit dagbok varje dag i minnesböckerna.
Utöver det har de spelat fotboll, badat en massa, byggt städer av stenar till grodynglen, läst serietidningar och tagit foton.
Vi har också tagit del av ett otroligt naturliv med mycket fina fåglar (bland annat kolibri!), hästar som går fria och inte minst den ganska ovanliga howler-apan (vrålapa)

IMG_8941

ometepe vulkan

Det finns inte mycket att göra här, mer än just det där att bara vara. Vi har verkligen insett att vi behöver de lugna stoppen, när vi landar på en plats i runt en vecka. När vi kan packa upp allt vi har, gå igenom våra grejer, fokusera lite extra på skola och jobbprojekt, laga mat och ja, ta det lugnt, utan för många nya intryck.

howler monkey ometepe
Howler-apa / Vrålapa

GOPR2370

Just nu känns det som om jag skulle kunna stanna här för alltid.
Jag njuter så mycket, och Jack och Milo och jag gör små luftpaket som vi fyller med minnen och upplevelser och så lägger vi in dem i våra hjärtan för att vi ska bevara allt vi känner och är med om.

Mer än awesome. Så är det verkligen.

sunset ometepe

Välkommen till vårt fina lilla hus på Ometepe, Nicaragua

2 Comments

Vi har upptäckt att något som är så väldigt bra för oss då och då är att hyra hus. Det behöver inte vara stort, inte flådigt alls. Tvärtom, vi trivs ju med det enkla.
Men att få landa på en plats under några dagar, gärna (minst) någon vecka eller i alla fall fem-sex dagar, har varit fantastiskt bra för oss de gånger vi har gjort det. Våra veckor i huset i Flores, Indonesien blev otroligt bra som hämta-andan-plats efter många intryck, och nu känns det lite likadant igen.

Vi är alltså på vulkan-ön Ometepe som ligger i Lake Nicaragua. Huset hittade vi på Airbnb, och nu bor vi här i åtta nätter.
Titta på filmklippet ovan för en liten rundvandring!

Vi bor i en liten by som heter Merida. Här bor vi mitt bland lokalbefolkningen. Det finns inga asfaltsvägar, bara rätt dåliga sten/grusvägar, några enkla restauranger och en liten butik som är mer som en liten kiosk.
Och – som vi trivs!!

ometepe hus
Vi gillar möjligheten att laga mat själva. Vi köper på oss lite kryddor och annat specifikt från de länder vi är i, och så har vi med oss till nästa matlagningsmöjlighet dyker upp. Här är det lunch på vår uteplats.

ometepe fishing
Foto: MILO
Detta har vi precis utanför oss. Vi badar (och fiskar) alltså med denna vy över vulkanen Concepcion. Det känns lite overkligt, varje gång man tittar upp och ser denna.
Vulkaner – så mäktiga och liksom ståtliga!

ometepe airbnb

ometepe airbnb
Varje dag kommer det hästar förbi på vår lilla egna strand. De tillhör någon som bor här i byn men går fria hur de vill överallt.

jack sunset ometepe

Här samlas alla våra inlägg från Nicaragua!

Reseplanering under resans gång – så här kan det gå till

4 Comments

En sak som är väldigt speciell med att vara ute på backpackande fot så länge är att vår reseplanering framåt ständigt måste pågå. Det händer att den balansen är lite svår att få till, och det kan kännas lite märkligt att till exempel ligga på en paradisstrand i Nya Zeeland och läsa en guidebok om Galapagosöarna.
Men det är så det måste vara, och jag kan tacksamt konstatera att det blivit lättare och lättare att hitta en bra planeringsrytm och samtidigt vara i nuet och stunden.
Faktum är att jag, och kan nog prata även för Patrik här, har blivit väldigt bra på att vara här och nu. Även om jag tokplanerar för ett helt annat land några timmar på morgonen så har jag inga problem att en stund senare vandra i naturen där vi befinner oss med fullt fokus på den och barnen, eller vad det nu är vi gör.

Sen kan det ibland bli så att vissa saker hänger över en. Viss planering som är svår att få till. När man bara hittar dyra och/eller krångliga alternativ, eller man tvingas inse att något vi hade hoppats/siktat in oss på måste strykas på grund av någon orsak.
Ibland är planeringen bara ett ok. Ofta är den bara trivsam. Och stundtals fantastisk, som när man hittar den där platsen/huset/resrutten då magkänslan bara skriker YES!

reseplanering
Just nu, i en hängmatta intill Lake Nicaraguas strand.

Vi kan väl uttrycka det som så att jag är planerings”chef”. Som smått besatt av reseplanering, sökandet efter nya platser att upptäcka, att hitta boendena som är VI, att hitta smarta vägar och lösningar – så lägger jag mycket tid på detta. Förmodligen väldigt mycket tid jämfört med många andra.
Men jag har fått inse att jag inte är någon “ta det som det kommer”-människa när det gäller den större planeringen. Jag vill ha en grovplanering klar. Hur charmigt det än kan låta med alla storys om backpackers som dimper ner på en ny plats utan att ha en aning om var de ska bo eller kanske ens vad den staden/platsen har att erbjuda – så är det inte jag/vi.

Och, om jag nu får säga det själv, så ger denna nitiskhet i sökandet resultat. Faktum är att vi är allra mest nöjda med de boenden och platser under resans gång som vi planerat för hyfsat väl i förväg. De vi är minst nöjda med är de mest spontana, när vi inte gjort nån direkt research utan bara tagit något (med några undantag).

reseplanering centralamerika

Ett ganska vanligt planeringsupplägg i vår tillvaro är som just idag:

• Jag vaknar tidigt i vårt hus här vid Lake Nicaragua där vi bor en vecka (så sjukt sjukt fint, och perfekt för oss. Ni ska få se mer SNART!). Börjar surfa efter olika platser för att uppleva Costa Ricas natur på ett sånt där BRA sätt.
En grundresearch är redan gjord sen länge, bland annat just via guideboken på Nya Zeelands stränder, men nu är det finlir som gäller.

reseplanering costa rica

• Patrik sover för ovanlighetens skull just idag längre än mig. Ofta är han ute på en morgonpromenad, eller som här där cyklar ingår i huset, på en cykeltur. Han har mer hand om på-plats-planeringen, kan man säga. Hans morgonfärder gör att han har koll på sånt som var det går att köpa frukt, var närmaste lilla butik finns, fina promenadvägar, eventuella stränder att bada vid, osv.
Men nu kommer han upp senare än mig, och därför får han först en snabbgenomgång av mig med tankar/funderingar/förslag om Costa Rica.

FullSizeRender-2 kopia 2
Anteckningar nerskrivna under första researchomgången, när jag gick igenom guideboken i Nya Zeeland. Anteckningar som jag nu använder mig av under finliret, då det är ett måste att kombinera med google & diverse appar/sajter.

• Under några månader har jag strökollat hus att hyra via Airbnb på olika platser i Costa Rica och sparat dom i en Wishlist i appen. Nu går jag igenom alla hus jag sparat och hittar ett litet guldkorn. Ett hus för 320 kronor natten nära en strand på karibiska kusten.
Detta är hälften så billigt som den bungalow jag preliminärbokade via Booking.com på nästan samma plats för ett tag sen, plus att huset känns ännu bättre för oss.
Jag vill gärna boka huset men vilka datum?
Det enda jag vet är att vi ska checka in på ett redan bokat hostel på ön Bastimentos i Panama, också på karibiska kusten, den 19 mars.
Men vad vill vi egentligen göra i Costa Rica innan dess?
Och – ska vi resa något längs floden Rio San Juan på den Nicaraguanska sidan i regnskogen, och i så fall “offra” lite av den tid vi hade tänkt oss i Costa Rica?
Naturen är ju sannolikt ungefär densamma, gränsen går ju precis intill floden. Och Nicaragua är ett billigare land att befinna sig i. Så kanske är det smartare att krympa Costa Rica-tiden till förmån för Nicaragua (som vi dessutom trivs otroligt bra i)?

• Och så där håller det på. Datorns familjekalender är en av våra bästa vänner, där skrivs alla bokningar och även lösare tankar/planer upp.

• Det som också är lite annorlunda nu än när vi bara har rest i ett land, är att vi nu försöker se hela resan mer som en helhet.
Varje land har ju så mycket att erbjuda. Men som nu i Centralamerika – vi kan inte/behöver inte göra unika regnskogsäventyr i både Nicaragua, Costa Rica och Panama, utan vi kanske nöjer oss med regnskog i ett eller två av dessa länder.
Troligen väljer vi till exempel bort Stilla havs-kusten i Costa Rica trots att den ser helt fantastisk ut. Men för att få en vettig färdväg (långa transporter kostar både energi och pengar), och vi kommer att korsa gränsen Nicaragua/CR mitt i landet vid Los Chiles och ett par veckor senare ska över gränsen mot Panama uppe vid karibiska kusten – ja, då blir det förmodligen en för lång omväg.
Och vackra stränder får vi på andra ställen, så vi får nöja oss med det.

• Ja, det tar många många timmar vid datorn. Lusläsande av kartor, hitta fakta om gränsövergångar, jämföra boenden, kolla busstabeller, läsa recensioner om platser och boenden, plöja bloggar och resereportage, studera avstånd för olika färdvägar via appen Rome2Rio, och mycket annat.

Men det är värt det. Det är värt varje sekund.

Jag tycker att vi har fått till en bra balans, och även om det kommer stunder då jag för några sekunder önskar att vi hade nån slags paketlösning där någon annan bokade flyg, buss och boenden 🙂 så vet jag ju att det aldrig hade funkat.
Och att det aldrig hade blivit så bra, för just oss.

(Och bara för att förstärka hur knäpp jag är… så har jag parallellt med att jag skrivit detta blogginlägg på datorn googlat “driving in costa rica” på telefonen, och läst på om kvaliteten på vägarna i de delar vi nu funderar på att se. Jag har också kollat upp lite priser för hyrbil, och vad det skulle kosta att hyra den i en ort och lämna den i en annan.
Plus att jag lite snabbt googlade fram lite info om en nationalpark jag hittade på kartan som jag inte kände till sen innan, och kollade om det skulle vara möjligt att ta den vägen på vägen mot karibiska kusten.
Puh. Dags för en till kopp kaffe.
Klockan är strax nio på morgonen, och det kommer att bli en fin dag vid Lake Nicaraguas strand.)

lake nicaragua

Våra bonusdagar i San Juan del Sur, Nicaragua

No Comments

san juan del sur

När det visade sig att jag bokat vårt hus på vulkan-ön Ometepe på fel datum så blev det dags att tänka om lite med vår Nicaraguaplanering.
Vi har hållit på ganska mycket med olika varianter av vår Nicaraguavistelse, även innan denna miss dök upp.
Vår plan är nämligen att göra Nicaragua – Costa Rica – Panama under två månader. 6 april går vårt flyg från Panama City, men fram till dess ska vi endast resa landvägen mellan dessa länder.
Det innebär att vi behöver hitta smidiga och bra platser för gränsövergångarna, och planera övriga tiden delvis efter var vi vill ta oss över gränserna. Plus att det ska täcka in det vi hoppas få se och få ut av de tre länderna.
Regnskog och annan natur har hela tiden stått högst på listan. Plus en del stränder, och så vulkaner.

Strandliv hade vi faktiskt från början mer eller mindre tänkt bort i Nicaragua, till förmån för natur och regnskog. Men så fick vi alltså ett gäng dagar “över”, och bestämde oss för att dra till kusten.
Vi checkade in på ett enkelt men bra beläget hostel i San Juan del Sur, det hette Moke Huhu hostel, och det blev fina dagar här.


San Juan del Sur ?

sanjuandelsur

Vi var på stranden. Badade. Njöt av vackra solnedgångar.
Firade Alla hjärtans dag med finkläder (well, åtminstone hyfsat rena och inte de allra skrynkligaste kläderna…) och finmiddag 🙂

DSC01463
Alla Hjärtans Dag-“kort” från barnen på stranden.

family valentines

Dessutom fixade vi med packningen, och la en ansenlig mängd tid på att försöka reda ut om det var möjligt att skicka paket till Sverige, och vad det i så fall skulle kosta. Detta för att bli av med ett antal kilo packning med sånt som vi egentligen inte behöver under resan men vill spara. Alltså sånt vi har köpt under resan, typ kläder till barnen med speciella tryck från olika platser vi varit på.
Sista morgonen var vi på postkontoret (igen) med passkopia, kartonger, nyinköpt omslagspapper och tejp och efter LÅÅÅNG tid med damen på det pyttelilla postkontoret så tog hon våra lådor, gav oss nån slags kvitton och försäkrade att dessa nu skulle påbörja sin resa mot Sverige…
Håll tummarna!!

san juan del sur

nicaragua med barn

san juan del sur med barn

IMG_8833

family sanjuandelsur

•• Här samlas alla våra inlägg från Nicaragua

•• Följ gärna vår jorden runt-resa även på Instagram!