Om vår resa på Sri Lankas östkust

Ida Thunberg 19 september, 2016 26 Comments

Passikudah, Sri Lanka.

Jag tänker att det är bra att fundera över ibland vad man vill ha ut av sitt resande. Vi är ju alla så olika när det gäller detta, och det kan ju vara så olika vid olika tillfällen, dessutom. Jag har tidigare beskrivit vår familj som ”resekamelonter” och jag tycker att det är en beskrivning som håller rätt bra när det gäller oss.

Vi vill uppleva. Lära oss saker. Möta människorna i landet. Leva enkelt. Bo lite lyxigt ibland. Bada massor i havet. Och ibland i härliga pooler. Men allt detta oftast bortom de allra största turiststråken.

Passikudah, Sri Lanka.

Fram till så sent som 2009 pågick inbördeskriget i Sri Lanka, och östkusten var mycket svårt drabbad. Landet drabbades även svårt av tsunamin, och det har tagit lång tid för den här sidan av landet att återhämta sig.

Östkusten har därför inte kommit på långa vägar så långt när det gäller turismen som sydvästra kusten har gjort, med mer kända turistorter som Hikkaduwa, Galle och Mirissa (med flera).
Det var en av anledningarna till att vi ville se även östra sidan. Det är något speciellt med att uppleva ställen innan massturismen har slagit till. Vilket jag är ganska säker på att den kommer att göra även här.

Trincomalee beach, Sri Lanka

Och turism för ju mycket positivt med sig, arbetstillfällen inte minst, och möjlighet till en bättre ekonomi.
Samtidigt finns det ju en viss risk att något av själen i en plats försvinner om det smälls upp stora hotellkomplex och allt ska bli tillrättalagt, och spagetti bolognese och hamburgare med pommes frites blir mer vanligt på restaurangerna än den inhemska maten.
Så blir det förstås inte alltid. Men ja, det händer ju.

Vi inledde med fem dagar i staden Trincomalee, där vi bodde på härliga Dyke Rest som vi älskade. Här pågick verkligen vardagen omkring oss (mer bilder här från Patriks morgonpromenader)
Havet var fantastiskt. Det var så varmt, och så klart! Och vi kunde snorkla nästan rakt utanför dörren, och såg jättefina fiskar.

Sen var inte varken staden eller stranden i Trincomalee alls ”tillfixade”, utan det som fanns på stranden var enkla guesthouse och några ganska slitna hus. Soluppgången var av det där tokigt fina slaget, och då kom fiskarna in med sin fångst. Och fisken till kvällens middag valdes ut av lokalbefolkningen och kökspersonalen på de små guesthousen.

I staden pågick vardagslivet, helt utan inslag från glasbeklädda shoppinggallerior.

Vi gjorde en dagsutflykt till Nilaveli beach, en 20 minuters tuk tuk-resa från stan. Otroligt fin strand, den måste ha varit minst en mil lång. Och nästan folktom.

Nilaveli beach

Härifrån tog vi en båt ut till ön Pigeon Island och snorklade! Mycket fint.

Nästa anhalt på Östkusten blev Passikudah, en liten by som ligger ungefär fyra mil från staden Batticaloa. Ett speciellt ställe som både har en rad riktigt tjusiga fyr- och femstjärniga hotell. Men som också har det riktigt påtagliga vardagslivet runt omkring.
Jag fick känslan av att de som bor på lyxhotellen generellt sett inte rör sig så mycket på stränderna och i byn, i alla fall verkade det inte så under de dagar vi var där. Men det fanns även en del enklare guesthouses och restauranger. Men återigen, inget jätteanpassat för turism (förutom lyxhotellen då)

Vi badade på ”public beach” och var där som icke-lankeser, minst sagt i minoritet… Och Milo och Jack väckte stor uppmärksamhet med sina ljusa huvuden och fick vara med på massor av bilder tillsammans med lokalbefolkningen, som blev alldeles till sig när de kom.

Vi tyckte mycket om det vi upplevde av Sri Lankas östkust. Något som var så otroligt påfallande var vänligheten som visades oss och barnen. Nu ska jag säga att i princip alla vi mött i Sri Lanka har varit väldigt vänliga, men kombinationen av lugnet och det lite ”turist-ovana” på Östkusten gjorde allt så genuint.
Vi kände oss väldigt varmt välkomna. Människor var nyfikna på det där vänliga sättet, inte påstridiga.

Public beach, Passikudah

I Trincomalee bodde vi på Dyke Rest, där vi betalade cirka 450 kronor för ett rum med två (ganska smala) dubbelsängar, kylskåp, enkelt badrum och fantastisk frukost.

I Passikudah bodde vi på guesthouse Nandawanam, som kostade cirka 320 kronor för stort och bra familjerum utan måltider. Maten här var jättebra, prisvärd och rekommenderas.

Lunch köpte vi på båda orterna framför allt i små gatustånd, och åt oss mer än mätta alla fyra för max 20 kronor. Middag betalade vi mellan cirka 80 – 150 kronor för, för fyra, med vatten att dricka.