2018 – En ny slags resa

Ida Thunberg 19 december, 2018 37 487 Comments

Hur har ni det därute? Julefrid eller julestress?
Själv är jag någonstans mittemellan, jag har visserligen massor att göra i och med vår nya butik & resebyrå plus annat jobb som ska slutföras före jul, men samtidigt är det så mycket i detta som ger så mycket positiv energi att det inte känns som stress av det dåliga slaget.
Men julefrid är nog ändå lite att ta i. Tiden har väl i ärlighetens namn inte riktigt räckt till för att skapa ett sånt där fantastiskt vackert julpyntat hem i år (inte för att jag vet om vi nånsin har haft det… men ja, i år är det nog lite sämre än vanligt)

Men ikväll kläddes i alla fall en gran! Vi köpte faktiskt en fuskgran förra året, lite emot mina principer. Men fördelarna med det upplägget vann över nackdelarna, och i år var jag väldigt glad över att slippa ge mig ut för att leta gran och frakta hem. Den fanns redan i en kartong i garaget.

Och efter att den var klädd och nya julbocken (eh, flamingon..) var på plats började jag tänka över året som gått, min reflekterande ådra brukar faktiskt ticka igång vid den här tiden på året. Jag gör mina bokslut, inte så strukturerat och tjusigt, men jag gillar att tänka tillbaka, vad som varit bra, mindre bra, tänka vad jag vill lägga bakom mig och vad jag gärna vill ta med in i nästa år, och kanske även utveckla vidare.
Något som alltid är viktigt i mina årsreflektioner är mina/våra resor.

Sportlovet blev den första längre resan, då drog vi till Egypten. Några dagar på hostel i Kairo (med utsikt över pyramiderna!) och sen nattbuss till Dahab vid Röda havskusten.
Det var en fin resa. Jag var lite orolig innan om vi skulle tycka en vecka blev för kort, bortskämda som vi blivit med längre resor.
Men det kändes riktigt bra. Något som verkligen överraskade var maten – vilken mat vi åt, särskilt i Dahab. Och snorklingen var fin. Och Kairo såklart väldigt intressant, vi maxade dagarna där med pyramider, museum, ja, mycket historia.

Påsklovet drog vi till Marrakech. Det riktigt grymma med det var att vi träffade Ruth och Blaine som vi mötte under vår Jorden runt-resa och reste tillsammans med i tre länder (Nicaragua, Costa Rica och Panama)
Det var så underbart kul att träffas igen. Mötena som resandet ger är verkligen grej, så himla himla värdefullt.

Utöver det tog jag med mig minnen av färger, kryddor, färskt lamm, människor, myller och ännu mera färger.
På vägen hem överraskade vi barnen med ett stopp i Rom i två nätter, så att de fick uppleva sitt tredje av världens sju nya underverk – Colosseum.
Det var härligt i Rom också.

Jack framför Colosseum

Sen åkte Jack och jag ganska spontant till London, det var underbara dagar. Det var så kul att få ta med honom dit, visa huset jag en gång bodde i, gå runt på alla gatorna igen, Notting Hill, och – förstås – Emirates stadium och Arsenalmatch.

Sommaren blev ju så fantastiskt fin. En vecka körde vi roadtrip på Malta.

Sen massa tält i Sverige. Västkusten alla fyra och med vänner, och sen campade jag en del själv med barnen också.

Smögen i juli

Så åkte jag på egen hand till Grönland. Det blev en otrolig upplevelse. Naturen där. Och återigen, mötena. Känslan av något jag aldrig varit i närheten av att uppleva tidigare. Jag har inte ens skrivit ordentligt om resan här än. Men det ska jag göra framöver. Vilken otrolig naturupplevelse. Vilka möten. Vilken vild natur!

Den flytande havsisen på norra Grönland.

På egen hand har jag också flängt runt en del i Mellansverige som vanligt. Mitt journalistjobb tar mig en hel del runt omkring i Dalarna, Värmland, Närke, Stockholm och Västmanland, framför allt. Och min utbildning och nya intåg i resebranschen har lett till många resor till Uppsala och Stockholm under året.
Hotellnätter här och där, intensiva dagar, många många möten, och mycket roligt.

Det har krävt mycket att öppna upp vår resebyrå och butik, jag har jobbat galet mycket men det har också fört med sig så mycket positivt. Så mycket energi. Jag är väldigt glad och stolt över Come Closer Travel och ser verkligen fram emot att köra på för fullt 2019.

Men! Årets sista resa är dock inte gjord än. Över nyår väntar London. En resa bokad för rätt länge sen.
vill ju att även Milo ska få uppleva London, och så blir det Arsenalmatch igen (på nyårsdagen) och förhoppningsvis även middag hos vänner en kväll, och så nyårsfirande på Londons gator.

Nästa år då? Faktiskt är ingenting bokat!! Utom lite Uppsalaresor för mig. Och så ska jag förhoppningsvis till Hamburg på 40-årsfest hos en tjej jag träffade på Grönland i somras.
Men annars, jag vet inte! Har så många önskningar om platser att se, saker att göra, precis som alltid. Börjar också inse att det här med att driva en egen resebyrå också gör att resebegäret bara blir ÄNNU större än tidigare. Jag vill ju helst åka på typ alla resor jag bokar in åt andra!

Tåg i Europa? Längtar tillbaka till Asien. Drömmer om sköna dagar i norra Italien. Tänker på Nicaragua. Vill på spa. Båtluffa i Grekland? Se vårt fjärde underverk? Safari?

Ja, vi får se vad det blir.

Marrakech, påsklovet.

Emirates stadium, London. Tidigt på plats inför match.

Mina klasskamrater och vårt häng i Uppsala, och alla annan kontakt vi har, har betytt väldigt mycket för mig detta år.

Gozo, Malta

Camping på Västkusten med goda vänner

*************

Tipsar, såhär i juletid, om våra två pågående tävlingar med FINA priser:

• Vill du tävla om en hotellnatt? Vår resebyrå har just nu en tävling där man kan vinna en hotellvistelse värd upp till 1500 kronor. För att tävla ska du skriva upp dig för vårt nyhetsbrev Rosa Listan HÄR (scrolla längst ner på sidan och fyll i namn och mejladress. Vi kommer INTE att spamma dig) OCH gilla Come Closer Travel på Facebook och/eller Instagram.

• I vår Instagramtävling kan du vinna ett presentkort på 1000 kronor från oss! Kan användas till del/betalning av hotellnatt eller resa i Sverige eller utomlands, eller i vår butik. Mycket enkla regler och stor vinstchans! Följ oss på Instagram. Lägg sen upp ett eget Insta-inlägg där du hashtaggar #comeclosertravel

Inlägget kan föreställa vad som helst där du tycker att hashtaggen passar! Kanske en plats du längtar tillbaka till, ett drömresmål, eller en bild på något du längtar bort ifrån, eller vad som helst egentligen 🙂

Categories: Okategoriserade

Tags: Come Closer Travel Egypten Malta Marrakech Västkusten

Men är det verkligen säkert att resa till Egypten?

Ida Thunberg 13 mars, 2018 139 Comments

Vi har fått en del reaktioner på valet av resmål för vår sportlovsresa, som till exempel ”men är det verkligen säkert att resa till Egypten?”

Det här med säkerhet är alltid svårt att ge råd kring, där måste ju var och en känna vad som känns rätt för dem. Men jag kan i alla fall berätta hur vi resonerar just kring säkerhet:

Självklart är det viktigt för oss att inte utsätta oss för onödiga faror. Samtidigt är vi inte så väldigt ängsliga av oss, och vill heller inte låta oss hindras av vad som kanske eventuellt skulle kunna hända.
I så fall skulle vi ju knappt kunna resa någonstans och absolut inte på en jorden runt-resa, och kanske heller inte till Egypten.
Jag har en standardgrej när vi väljer resmål som vi inte har sån koll på: jag kollar UD:s rekommendationer och om de eventuellt avråder från resa till ett visst land eller område (ladda ner appen UD Resklar). Förutom själva säkerheten så är det också bra att veta att vanliga reseförsäkringar, till exempel via VISA eller MasterCard, oftast inte gäller om man reser i land/område där UD avråder från resor.
Egypten står fortfarande på avrådan-listan, men det gäller långt ifrån hela landet.
Detta kollade vi innan vi bokade resan.
Kairo finns till exempel inte på listan idag, och det gäller även en rad andra platser (bland annat Dahab)

Jag kände mig inte orolig en enda gång under vår vecka i Egypten. Under vår jorden runt-resa hade jag en viss obehagskänsla i magen en enda dag under nio månader, och det var faktiskt vår sista dag då vi befann oss i Paris. Dagen innan hade det varit ett terrordåd i London, och då kändes det inte hundraprocentigt bra i magen att vandra runt precis bland de allra största turistattraktioner och mitt på Champs E’lysees i Paris dagen efter.
Det märktes också att det var extra säkerhetspådrag i staden, med militärbilar som blockerade infarterna till paradgatan till exempel, och många poliser i rörelse.

Utanför Louvren, Paris, juni 2017

Men utöver det har vi aldrig känt oss rädda.
För oss har det blivit en del av säkerhetstänket att alltid se till att få lite kontakt med människor ur lokalbefolkningen när vi kommer till en ny plats, att ha lite koll och ha människor man kan fråga om det skulle vara något som händer känns bra för oss. (framför allt gör vi ju detta av sociala skäl, för att det är fantastiskt trevligt och givande. Men en bonuseffekt är just detta, att det ger en viss trygghetskänsla)
Så gjorde vi även denna gång. Vi hade samma chaufför och guide alla tre dagar i Kairo, och de pratade bra engelska. I min telefon hade jag dessutom numret till hostelägaren Tomas (som jag visste svarade både på samtal och WhatsApp direkt)

Även i Dahab (som det kommer mer om i kommande inlägg!) hade jag nummer till en tjej – Nour – som jobbade på vårt guesthouse och vi hade flera att prata med om det hade varit något.
Det behöver ju inte bara handla om terrordåd, men det brukar kännas bra att ha någon att kontakta om vi skulle bli sjuka eller något annat ovälkommet skulle hända.

Sen var det så att vår nattbussresa, som jag kommer berätta mer om sen, innehöll ungefär 12-13 stopp under natten då militär och polis gick ombord på bussen och skulle se våra pass.
Men det var för oss ingenting som kändes oroligt. Lite jobbigt möjligen, men barnen sov sig igenom allting och det var ju det som var viktigast.

Kort sagt så är nog vår inställning att ja, det kan hända. Och det kan hända var som helst. I Stockholm, London, Paris, Phuket, Bali, Egypten.
Omvärldskoll är bra och viktigt, liksom koll på UD:s rekommendationer.
Och jag kan förstås inte stå här och lova att ”Ja visst är det säkert att resa till Egypten!” Men jag vill ändå bidra till att nyansera bilden lite. Det är inte farligt överallt hela tiden. Jättemycket av livet i Egypten pågår ju precis som vanligt. Människor går till jobbet, barn går till skolan, folk äter ute på restauranger, dansar på uteställen, leker i lekparker.
Det kan också vara ganska förödande för ett land/plats att få stämpeln på sig att det är farligt, även flera år efter till exempel ett terrordåd har skett (tänker till exempel på Bali efter terrorbomberna där 2002)
För lokalbefolkningens och turismnäringens skull är det också viktigt att turisterna kommer tillbaka.

Missa inte ”Jorden runt-snack med Milo & Jack” från Kairo! Finns på vår Facebooksida och på YouTube.

Categories: Afrika Egypten Kairo

Tags: Egypten Kairo Pyramiderna

Jorden runt-snack med Milo & Jack – Kairo, Egypten

Ida Thunberg 12 mars, 2018 25 Comments

Här kommer Avsnitt 15 av Jorden runt-snack, denna gång från Kairo Egypten.
Finns även på vår Facebooksida som ni mer än gärna får följa!

Categories: Afrika Egypten Kairo

Tags: Egypten Jorden runt snack med Milo och Jack Kairo

Sportlov i Egypten – Om att få tillbaka den saknade resekänslan

Ida Thunberg 8 mars, 2018 385 Comments

Det finns så mycket att säga just nu. Massa tankar, massa saker och så förstås – massa Egypten.
Ja, vi drog dit på sportlovet. Det blev väldigt spontant. Egentligen hade vi en annan resa planerad men vi bokade om i sista stund.
Egypten har tidigare inte lockat mig jättemycket om jag ska vara helt ärlig. Kanske för att jag så mycket har förknippat landet med charterkomplex och turistorter. Men var det nåt vi lärde oss på jorden runt-resan så var det ju att alla länder naturligtvis har sin egen själ.
Och går att göra på sitt eget sätt.
Och en sak har alltid ändå varit på vill-se-listan: pyramiderna.

Faktiskt så fanns det med som ett alternativ när vi skulle hem från Brasilien i juni, jag kollade en del på att hitta nån anslutning för att avsluta med just pyramiderna som lite grande finale. Men det blev väldigt lång resa och kändes onödigt dyrt, så det blev ju Paris och Eiffeltornet istället.

Hur som helst. Jag bokade in oss på ett hostel i Giza, Kairo i tre dagar. Tänkte att vi börjar där.
Jag gick framför allt på att stället hade väldigt bra recensioner, och att de som bott där verkade nöjda med att ha fått mycket råd och tips om staden, landet och det fortsatta resandet genom ägaren Thomas.
Passade ju bra för oss som inte hade superkoll, tänkte jag.

Vi flyttade in på Pyramid Loft för tre nätter. Vi fick faktiskt en lägenhet, absolut ingen lyx men två sovrum, kök och badrum med badkar. Bäst av allt var dock utsikten från terrasserna.
Vi bodde hur nära pyramiderna som helst. Det kändes nästan lite overkligt att ha dom där när vi vaknade, som frukostutsikt, när vi kom hem på kvällarna och de lystes upp av ljus.

Barnen som vill uppleva världens underverk fick verkligen göra det, och denna gång det enda av antikens sju underverk som finns kvar. (de ”samlar” ju även på den sju nya underverken, två av sju avklarade där; Jesusstatyn i Rio och Machu Picchu i Peru)

För mig var nästan det härligaste att känna den resande känslan igen. Att åka genom Kairo på kvällen när vi anlände från flygplatsen, vakna upp i Giza nästa morgon, en oskriven vecka ligger framför. Pyramiderna framför oss, kameler och hästar på gatan. Böneutrop och nya smaker till frukost.

Jag kan erkänna det också; att jag bortskämt nog hade varit lite orolig om en vecka verkligen skulle kännas tillräckligt eller om jag bara skulle gå omkring och känna mig stressad och lite missnöjd för att vi inte skulle resa längre… (ja, jag hör att det låter EXTREMT bortskämt, men med tanke på att den senaste resan varade i nio månader så kanske jag kan ursäktas lite med detta…)
Och det var väldigt fint att få bli positivt överraskad. Vad mycket vi hann! Vad mycket vi gjorde! Vad bra det kändes inuti!

Att vara tillbaka på hostel igen var fint. Milo och Jack älskar verkligen att bo på hostel och träffa andra resande människor. Den här gången hängde dom en hel kväll med ett ungt par från Taiwan, de satt och pratade på terrassen i timmar och berättade om sina resor och frågade om Taiwan. Sen spelade dom upp sina favoritlåtar på Spotify och Taiwan-paret spelade sina.
Patrik och jag höll oss en bit bort på terrassen den kvällen, men det var roligt att på håll höra barnens hostel-samtal igen. Vad fort dom kom in i både språket och sättet att leva/vara.

Vi hade så kul! Det ska bli så roligt att berätta mer om dagarna då vi upptäckte pyramider och gravar, både i Giza och i Saqqara. Och hur vi väldigt spontant sen fortsatte vår resa i Egypten med att ta nio timmar (som blev tolv…) i nattbuss ut på Sinaihalvön där vi hittade ett för oss alldeles perfekt litet ställe där vi också fick uppleva Röda Havet.