Ännu en lektion i Vänlighetens språk

Ida Thunberg 2 april, 2017 44 Comments

Vi har många gånger under denna resa pratat med barnen om Vänlighetens språk. Hur viktigt det är, och hur det språket faktiskt är det viktigaste av dem alla.
Engelska, absolut viktigt. Och visst har vi önskat att vi kunde mer spanska ibland.
Men hur det än är så är det alltid Vänlighetens språk som verkar räcka allra längst.

Vi känner oss faktiskt ganska överväldigade av hur många människor som har gjort saker för oss under denna resas gång, även när det varit helt utan vinning för dem (rent ekonomiskt)
Vid det här laget har vi så många exempel på detta, och det fylls på hela tiden.

På Bastimentos, Bocas del Toro, hände det sig att Milo stod varje dag, även i regn, och fiskade på bryggan.
En av byns fiskare brukade åka förbi och vinka uppmuntrande. Och varje gång han kom förbi stod Milo där, ihärdigt fiskande.
Så en dag körde han fram med sin båt och frågade om Milo ville följa med ut och fiska nästa dag. Vi trodde väl att det var lite på skoj, eller möjligen någon utflykt han ville sälja på oss.
Men så kom han nästa dag, och frågade om Milo och hans lillebror ville följa med ut och fiska.

Sagt och gjort! Flytvästar på, och sen drog de ut till havs!
De var ute i kanske 45 minuter, och de lyckliga ansiktena när de kom tillbaka – med flera egenfångade fiskar!! Helt fantastiskt.

Patrik försökte ge några sedlar i ”dricks”, men fiskaren var benhård. Inga pengar, och vi skulle absolut behålla fisken!
Han förklarade att han blivit så glad av att se Milos ihärdighet där på bryggan, och att han önskade att Milo skulle få uppleva att få upp en fisk. Därför ville han hjälpa till, genom att ta med honom till sina bästa fiskarställen. (senare fick vi veta att detta var öns kanske allra bästa och mest erfarna fiskare, som verkligen kan varje liten centimeter av havet runt Bastimentos)

Milo skrev senare om denna dag i sin minnesbok

Det blev en riktigt god middag den kvällen. Och innan veckan var slut blev det faktiskt en fisketur till med vår nya fiskarevän.

Ännu större fiskar, och mat till oss i fyra (!) dagar! Fantastiskt god fisk, och förstås extra gott eftersom maten var fångad av Milo och Jack – med god hjälp av en alldeles särskild nyvunnen vän.