Det är alltid så väldigt roligt att se våra resereportage i tryck. Det har jag sagt många gånger förut, men jag gillar verkligen detta eftersom vi gör våra resejobb som ett teamwork.
Galapágos är så speciellt och liksom inristat i våra resesjälar för alltid, och därför känns vårt resereportage från Galapágos i Di Weekend som vi gjort extra roligt att se.
Vi och en blue footed bobby, Los Tuneles
Jag förstår att det kanske kan låta lite flummigt, men det hände något på Galápagos som jag aldrig hade känt tidigare.
Det var som om allting kom så nära. Naturen kom så otroligt nära. Djuren kom nära.
Vi som familj var näranäranära (det är vi i och för sig jämt under denna resa, men ja, det är som att även det förstärktes på Galápagos)
Att få uppleva Galapagos med barnen var helt enkelt fantastiskt. Som jag skrivit tidigare var våra förväntningar HÖGA, och egentligen gillar vi inte det. Vi försöker alltid hålla förväntningarna ganska låga. Det får bli som det blir.
Men detta…
Vi gjorde ju (nästan) allting på vårt budgetsätt på Galápagos. Lagade all mat (utom på Milos födelsedag) och vi försökte att se och uppleva så mycket som möjligt på egen hand, utan dyra tourer. (Jag kommer att berätta mer om hur vi gjorde och om våra kostnader senare)
Men en sak valde vi att betala för, och det blev också en några dagar för tidig upplevelsepresent till Milo.
Vi åkte på en snorklingsutflykt till Los Tuneles på ön Isabela.
Eftersom Milo verkligen ÄLSKAR livet under ytan och i vatten över huvud taget så ville vi att han, och vi tillsammans, skulle få en riktigt speciell snorklingsupplevelse just på Galápagos.
Vi valde dagsutflykten till Los Tuneles, Isla Isabela. Och ja, det kostade. Vi betalade runt 1100 kronor för vår familj (och då fick vi ändå ett bra pris).
Men redan första gången vi fick hoppa i från båten och börja snorkla så var det värt det…
Milo har simmat fram till en klippa där vi hittade en pingvin!
Tillsammans med en guide tog vi oss också fram till otroliga undervattensgrottor där vi dök ner och fick se många hajar! Dessa var större och av en annan sort än vi sett tidigare, så det var en upplevelse.
Och så, våra kära havssköldpaddor!
Vi hade en så fin dag tillsammans. Förutom snorklingen så njöt vi av den unika, karga naturen som var just där vid Los Tuneles. Klippformationer, lavasten, grottor och så de uråldriga kaktusarna som växte överallt.
Känslan av att befinna sig på en väldigt avlägsen plats, ja nästan som på en annan planet, var stark.
Igår publicerades alltså Milos och Jacks andra avsnitt av ”Jorden runt-snack” från Galápagos och för er som inte sett det ännu – gör det! Där får ni följa med ännu närmare in till djuren och naturen, ner under ytan till hajarna, havssköldpaddorna och sjölejonen, på fantastiska utflykter – bland annat denna vid Los Tuneles – med mera:
Del 1:
Del 2:
**
Följ oss gärna på Instagram!
Vi såg väldigt mycket fram emot att få uppleva den unika naturen och djuren på Galápagosöarna.
Men det vi inte hade räknat in var att det skulle vara så galet VACKERT. Ett sånt paradis, med stränder som inte liknade något vi upplevt förut.
Vi gjorde ju Galapagos på egen hand, utan kryssning (som väldigt många gör) eller dyra dagsutflykter (vi gjorde en, som blev sjukt lyckad – den får ett eget inlägg framöver!)
Men framför allt tog vi oss fram på egen hand. VÄLDIGT mycket till fots. Och vi förvånades över hur mycket vi lyckades hålla nere kostnaderna och ändå uppleva så fantastiskt mycket som vi gjorde.
Isabela island.
Vi valde att bo en vecka på huvudön, Santa Cruz, och fem nätter på ön Isabela. Och sen återvände vi till Santa Cruz i tre nätter på slutet. Därifrån gick också vårt flyg.
Vi hyrde först en minilägenhet på ett Guesthouse, och sen bodde vi på hostel.
Foto: Milo
Och jag skulle säga att de mest paradisiska upplevelser vi hade (tänker stränder här) var gratis.
Tortuga Bay på Santa Cruz – jag kommer längta tillbaka hit i resten av mitt liv..
Och ön Isabela, där stranden började i den lilla stan där de allra flesta bor och sen typ aldrig tog slut.
Vi kommer berätta mer framöver om våra kostnader för att resa till Galápagos, just för att det var ett resmål vi länge tvekade kring på grund av att vi trodde det skulle bli för dyrt för oss.
Det var heller inte helt självklart att hitta info om att göra Galápagos som budgetresenär, och särskilt inte som budget-familjeresenärer… Så det känns roligt om vi kan dela med oss till fler om hur vi gjort.
Foto: Milo
Det finns också mycket roligt annat att göra, som att kolla in fiskmarknaden i Puerto Ayora, staden i Santa Cruz. Milo älskade att hänga där och ta bilder och titta på djurlivet, många sjölejon och pelikaner!
I hamnen hängde vi också med sjölejon på kvällarna – de älskade att vila på bänkarna mitt bland alla oss som passerade.
Foto: Milo
Ja, hjälp vad mycket vi har upplevt på Galapagos och vad vi har mycket kvar att berätta om detta.
Nu har tiden runnit på och vi har faktiskt ännu mycket mer än så på gång. Så mycket som har hänt och som händer!
Och SÅÅÅÅ många tankar kring framtid/ vad vi är med om/ barnen/ intryck…. Ja, väldigt mycket som pågår inuti just nu, många bubblande tankar, många händelser, många intryck.
Vi kommer såklart att dela med oss, men vi får se i vilken ordning allt blir.
Allra närmast här på bloggen väntar hur som helst del 2 av ”Jorden runt snack med Milo & Jack” från Galápagosöarna. Missa inte det! 🙂
Här finns första programmet av ”Jorden runt-snack” från Galápagos!
Se första delen av två av ”Jorden runt-snack med Milo & Jack” från Galapagosöarna!
Så blev det dags för det vi visste skulle bli en tuff resdag. Men vi visste inte innan HUR tufft det skulle bli. Och det var väl kanske tur det…
Först lite om varför vi bokade in Galápagosöarna, något vi länge trodde skulle bli ett alldeles för dyrt stopp för oss.
Man måste flyga från Quito eller Guayaquil (Ecuadors fastland) till Galápagos och en sån tur o retur-biljett skulle kosta oss nånstans runt 13000 – 15000 kronor.
Too much, insåg vi, eftersom vi då först skulle vara tvungna att flyga Panama – Ecuadors fastland som skulle kosta oss fyra runt 14000 – 15000 kronor.
Och sen, efter Galápagos, tittade vi på diverse nattbussar och stopp på vägen för att ta oss in i Peru och vidare mot staden Cusco. (Flyga var inte att tänka på, väldigt mycket dyrare) Transportkostnaden för den delen låg på ungefär 8000 kronor innan vi hade tagit oss fram dit vi skulle (runt tre nattbussar plus lite annan transport)
Alltså en total reskostnad på nästan 40000 kr från Panama – Ecuadors fastland – Galapagos – Ecuadors fastland – Cusco, Peru.
Bara att slå bort. Eller…?
Nej, en sömnlös natt hos Penny och Anita på Nya Zeeland så bestämde jag mig för att ge Galápagos en sista chans. Det har varit mitt och Patriks drömresmål under alla år vi levt ihop (11), och så plötsligt var den där. Biljetten med stort B.
Biljetten som inte skulle finnas, som jag ännu idag inte riktigt kan fatta att jag hittade.
Men jag tryckte till slut in den ganska osannolika multistopbiljett-kombinationen Panama – Galápagos – Cusco
Knappt 20000 kronor. Men endast på ett enda avresedatum, som stämde väldigt bra in på när vi ville resa.
Jag stirrade på skärmen ganska länge, kan jag säga.
Och bokade sen illa kvickt.
Än idag känns det nästan som att det måste blivit nåt fel, ca 5000 kr per person är jämförelsevis sjukt billigt i detta sammanhang för Galapagos plus att vi tar oss hela vägen Panama-Cusco.
(Jag inser att det kan låta som mycket pengar ändå, men vi har en ”grundbudget” för ungefär vad själva ”huvudbiljetterna” runt jorden bör/får kosta, som tar oss de längre sträckorna/mellan världsdelar etc. Och vi ligger ganska mycket under vad vi trodde det skulle landa på från början, enbart tack vare väldigt nitiskt sökande/jämförande efter biljetter..) Vi kommer också berätta mer om hur vi gör öarna på vårt budgetsätt!
Men. Enda lilla dilemmat med denna billiga flygbiljett är knäppa flygtider, avresa från Panama 05:10.
Vi åkte från hotellet vid 22 på kvällen, med en naiv förhoppning om att vi skulle få checka in redan då. Men flyget fanns inte ens med på skärmarna än så det var bara att slå läger på golvet vid flygbolagets incheckningsdiskar (fanns inga bänkar) Våra stora hjältar Milo och Jack la sig ner på varsin ryggsäck – och somnade.
Inte ett enda gnäll, vare sig då eller senare under resan.
Vid 03-tiden väckte vi dem för incheckning o säkerhetskontroll. Då var de rejält trötta, förstås.
Mer sömn på golvet vid gaten.
Och sen ombord för flight 1 av 3.
Samtliga bara 1:30 – 2 timmar långa. Men av och på, långa promenader på flygplatserna för att komma rätt.
Inför sista flighten till Galápagos var vi dessutom tvungna att hämta ut väskorna, fylla i massa papper mm.
Och sen visade det sig att flyget var flera timmar försenat.
Jag hade börjat känna mig dålig, illamående, på flight 2 och nu under den långa väntan blev jag sämre o sämre.
Spydde tillslut som en räv (eller vilken liknelse man nu använder i denna del av världen..), inne på flygplatstoaletten, ursäkta för den kanske väl ärliga beskrivningen… men så att ni förstår lite hur det var…
Låg sen utslagen på en soffa tills flyget gick, trodde knappt jag skulle ta mig på.
Två timmars flight som i dvala. Mina ben började dessutom värka på nåt konstigt sätt så det kändes nästan omöjligt att gå på dem.
Milo och Jack (och Patrik) nu ännu större hjältar som fick klara allt på egen hand utan fungerande mamma, trots för lite egen sömn i kroppen.
Så landade vi slutligen. Buss, båt och taxi i fyra mil innan vi kom fram till vårt guesthouse vid 19-tiden på kvällen; 19 timmar efter att vi lämnade hotellet i Panama.
Foto: Milo
Jag la mig bara på sängen och gled snabbt in i nån dvala medan Patrik gick o handlade och fixade mat åt dem.
Foto: Milo
Efter tio timmars sömn kände jag mig något bättre men får bli en hemmadag för mig medan de andra börjar upptäcka denna första ö vi besöker, Santa Cruz.
Vår lilla lägenhet för en vecka. Foto: Milo
Tack och lov har vi två veckor här på öarna, så vi har tid på oss att upptäcka öarna även om det får bli en slow start idag.
Dagens tack går således till familjen som visar vilket toppenteam vi är, även när allt inte går som på räls.
Milo och Jack genomförde alltså denna nästan dygnslånga resa utan ett enda gnäll (helt sant), och bar, fixade, köpte vatten åt mig på flygplatsen, vaktade väskor, sov där och när det fungerade, och allt möjligt annat.
Verkligen mina hjältar!
***
Till sist:
I våra tankar och hjärtan.