Resa på Bali – en sammanfattning

No Comments

Det är inte alldeles enkelt. Men det är dags att – för den här gången – ta farväl av Indonesien.

Det finns alltid så mycket mer man vill säga, när man har fått förmånen att resa en del genom ett så speciellt land.
Men det får i alla fall bli en sammanfattning i länkform av Bali och Gili.

bali med barn

• En kärlekshistoria!
Ja, ett litet försök att beskriva det där alldeles speciella med denna ö.

hot spring banjar

NORRA BALI

• De varma källorna utanför Lovina. Så himla skön dag vi hade här!

ubud shopping

UBUD

Om staden som vi verkligen fastnat för, på centrala Bali.

Roliga, rofyllda Monkey Forest!

• Cykla!! Verkligen ett tips från oss när man vill uppleva en plats nära.
Vi åkte på en fantastisk cykelutflykt på Balis landsbygd.

lembongan

NUSA LEMBONGAN

En ny bekantskap som vi verkligen gillade! Fin ö, som dessutom ligger lättillgänglig från Balis flygplats.

GILI

Tillbaka på vackra Gili Air!

• Söker man ett enkelt men personligt boende på stranden rekommenderar vi varmt kära Salabose Cottage. En plats som vunnit våra hjärtan tack vare sin speciella atmosfär.

gili air med barn

BUDGET & KOSTNADER

Här berättar vi mer om våra utgifter under 1,5 månad i Indonesien.

**

Följ vår fortsatta resa runt jorden:

Följ oss gärna på Instagram!


Sorgligt farväl av mamma och pappa idag

6 Comments

Nej, FY vad detta är sorgligt 🙁

bike gili air
Efter en månads resande tillsammans med mormor och morfar (mamma & pappa/svärmor & svärfar) så är det nu över.
Vid lunchtid skildes våra vägar åt när vi vinkade hej då till dem på International Departures-terminalen, där de checkade in för sin färd mot Stockholm. Och vi gick sen bort till inrikesterminalen där vi strax ska boarda för att resa till Flores (en annan indonesisk ö)

Jag känner mig så LEDSEN över att de inte ska vara med oss längre, och barnen har varit helt otröstliga.
Det är ju det här som är så jobbigt med att tycka så in-i-hjärtat-mycket om andra människor; att det blir så vansinnigt svårt att skiljas åt.
Och som barn är det ju omöjligt att förstå hur lång tid sju månader är, i deras värld är det ju en ogripbar evighet kvar tills vi kommer hem. För oss vuxna är det också länge, men vi kan ju hantera det hela med åtminstone ett visst mått av logik.

pappa-milo-jack-lembongan-kopia

Tycker den här “paparazzibilden” som Patrik tog genom fönstret på Nusa Lembongan är så fin. Morfar i mitten med pannlampa, och en serietidning, läsandes för sina barnbarn.

Ja, idag är det jobbigt. Men självklart kommer vi alldeles snart att kunna fokusera mycket mer på allt det roliga vi har haft tillsammans. Minnena finns ju här, överallt, inom oss. Och de är värda MASSOR!

mamma-pappa-jack-sv

Nusa Lembongan, Indonesien. Morfar, Jack och mormor.

** Storstadshänget i Kuala Lumpur, när vi hyrde en supercool lägenhet med pool på 51:a våningen mitt i stan.

** Veckan på Nusa Lembongan, som innehöll så mycket och samtidigt gick i långsam, behaglig takt.

lembongan-avsked

Sista kvällen på Lembongan – då blev det också tonfisk, som ägarfamiljen helt oväntat bjöd på.

** Våra dagar hos Wivin i Lovina – med alla klara färger, badet i de varma källorna och allt annat – varav det är mycket som jag inte ens har skrivit så mycket om här på bloggen än, för att det var så liksom fullspäckat av intryck och starka känslor hela tiden.
Jag ska återkomma om det, tänker jag mig.

** 11 nätter på Gili Air, så härliga, härliga, härliga dagar. Med tonfiskkväll och massa härliga bekantskaper.

** Fyra nätter i Ubud, med födelsedagsfirande av min 66 år unga pappa (eller förlåt, 60 + är han tydligen och ingenting annat 🙂 )
En underbar cykelutfärd, Monkey Forest och en avslutningsmiddag med balinesiska specialiteten anka.


Pappas födelsedag, Ubud 4 november

Mamma & Pappa!

Tack för alla timmar ni ägnat åt att läsa med och för Milo och Jack. Skrivandet i minnesböckerna. Pysslandet med solkrämsinsmörjning, tandborstning, godnattsaga, egna små fikastunder. Timmar efter timmar som ni intresserat och engagerat lyssnat på barnens alla tankar och funderingar. Alla Yatzy-partier.

Allt, allt, allt ni gör för våra barn, och oss, både här och hemma.
Pappas och Patriks gemensamma morgonpromenader.
Mammas och mina samtal under timslånga bad i havet.

solnedgang-lembongan-mormor
Lembongan, Bali.

Ordvitsarna. Samtalen. Skämten. Och erat ständiga påhejande av alla våra tankar, planer och funderingar inför vår fortsatta resa.
Vi vet att ni kanske allra helst, på sätt och vis, hade velat att vi hängde med på det där planet hem idag… Samtidigt känner vi verkligen att ni gläds för vår skull, att vi nu förverkligar denna livsdröm tillsammans. Och – det gäller i allra högsta grad även barnens farmor Inga-Lill därhemma, och annan kär släkt och goda vänner.

Tack för att ni peppar oss och gläds med oss!! Ert stöd betyder mer än ni anar.

gili air glass bottom boat
Snorklingsutflykt, Gili Air

Just nu känns det som att jag kommer att vara ledsen hur länge som helst.
Men jag och vi ska försöka att fokusera på att minnas allt det bra istället för att fokusera på det jobbiga.

Tack älskade mamma och pappa / mormor och morfar / Anita & Anders för att ni ville resa med oss under en hel månads tid.
Vi saknar er redan SJUKT mycket! (som Jack uttrycker saken)

Och vi älskar er – to the moon and back.

volcano batur
Hela gänget vid vulkanen Batur, Bali.

gili air med barn
En av många mysiga middagar ihop! Denna på Gili Air.

dirty duck ubud
Och så avskedsmiddagen igår kväll, på en av Ubuds mest kända restauranger Bebik Bengil – Dirty Duck.

**

Se filmen om vår resa, gjord av oss, på Expressen.se / Allt om Resor – Klicka här!!

Följ oss gärna på Instagram!

 

Gili Air – och Salabose – i våra hjärtan

2 Comments

När en plats har en atmosfär som inte riktigt går att beskriva. Som gör den fantastisk även fast den inte är rakt igenom perfekt.
Så är det just här och just nu.

img_5828

När vi gick i land här på Gili Air för första gången, för tre år sen, så visste vi inte riktigt vad som väntade. Min bror Erik hade kommit till Bali för att hälsa på oss under vår halvårslånga resa som vi var ute på då, och jag minns att det kändes viktigt för mig att hitta något härligt bungalowboende vid havet, mycket för hans skull då han då inte tidigare hade varit i Asien och jag ville ge honom en sån där vistelse som vi alltid tyckt så mycket om.
Även den gången var vi ju budgetresenärer, så jag letade bland de lite enklare ställena på de tre Giliöarna som jag hade förstått skulle vara fina.

Vi flyttade in i två bungalows på Salabose Cottage på Gili Air i tio dagar, och det blev tio superdagar som stannade kvar i oss.

Under denna jorden runt – resa återvänder vi inte till många ställen som vi har varit på tidigare. Men här på Bali och Gili blir det så, flera gånger dessutom.

Att återvända till en plats som varit så speciell är alltid nervöst. Förväntningarna blir så mycket högre. Vi förstod ju att mycket förmodligen skulle ha hänt på ön på de här tre år sen.
Och bland det första vi såg när vi gick av båten för en dryg vecka sen var ett stort nybygge i tråkig betongstil. Modet sjönk lite. Vad hade hänt med ön?

Men så fortsatte vi på den smala sandgatan som också fungerar som ”huvudled”. Här finns ingen fordonstrafik utan folk cyklar eller åker häst och vagn, eller går.
Och så var vi framme, vid ”våra” hus. Och den första vi ser är Dune, en av de i gänget som gjorde vår vistelse här så speciell förra gången.

salabose
Dune tillsammans med Milo och Jack ikväll

Vi flyttade in i samma två hus, men den här gången tog mamma och pappa den större tillsammans med Milo och Jack, och Patrik och jag den lilla.

salabose gili

salabose cottage

Det är så konstigt, att en sån slump som det ändå var första gången vi hamnade här, leder till att vi nu för andra gången i livet har haft så otroligt speciella dagar, just här.

Barnen är så omtyckta av alla som jobbar här och på alla strandbarerna runt omkring. De har cyklat omkring här och gjort ett oräkneligt antal ”high-fives” och alla hälsar på dem med namn.
– Hello Jack! Hello Milo! låter det hela tiden när vi rör oss på ön.

gili islands

Ibland spelar det lite för högt på barerna runt omkring, lite för sent. Det går inte så bra att bada direkt utanför där vi bor på grund av mycket koraller på botten, utan vi får gå någon kilometer. Flera brädor på golvet i vår bungalow är sjukt nära att braka sönder varje gång vi går där.
Det finns ställen runt om på ön där det ligger drivor av skräp, vilket ju alltid gör en lite ledsen.
Och det har byggts, det finns mycket fler boenden nu, Många fler restauranger och barer.
Men själen fanns kvar. De små hyddorna med halmtak. Skämten och de många skratten.

Dune som ropar ”Welcome home” när man dyker upp sandgatan utanför Salabose cottage efter en dag på stranden.
Cykelturerna inne bland lokalbefolkningens hus och vardagsliv mitt på ön.
Stränderna, det ljumma havet, solnedgångarna.
Amed, som har slutat jobba på Salabose sen sist och jobbar några hundra meter bort, men som blev jätteglad att se oss, och som har kommit förbi för lite prat och en öl ibland på vår veranda på kvällarna.

img_3253
Amed tittar förbi en stund.

Adi, som jobbar i baren bredvid, och som direkt frågade hur det är med min bror Erik.

Snorklingen med havssköldpaddorna. Hänget med Ellinor och Niklas. Andra nya bekantskaper som har kommit i vår väg.

Rio, som barnen lekte med sist, och som kom ihåg dem och som de lekt med även nu.

gili air barn
Med Rio på Gili 2013.

img_5147
Med Rio på Gili 2016.

Jag är så glad att vi vågade återvända. Jag är så glad att det blev så bra.

Tack Gili Air för elva dagar som vi kommer att minnas för alltid.

gili air med barn

dsc09539

gili bali

dsc09528

dsc09488

Cykeltur under mangoträden.

if you are not doing what you love

Budskap längs vägen på Gili Air.

Imorgon ska jag också berätta om vår alldeles fantastiska avskedsmiddag som vi har haft här på Salabose ikväll!

**

SE VÅR EGEN FILM OM VÅR RESA PÅ EXPRESSEN.TV / ALLT OM RESOR – Klicka på länken!

Följ oss gärna på Instagram och på Facebook.