Om vår resa på Sri Lankas östkust

14 Comments

passikudah-ostkusten
Passikudah, Sri Lanka.

Jag tänker att det är bra att fundera över ibland vad man vill ha ut av sitt resande. Vi är ju alla så olika när det gäller detta, och det kan ju vara så olika vid olika tillfällen, dessutom. Jag har tidigare beskrivit vår familj som “resekamelonter” och jag tycker att det är en beskrivning som håller rätt bra när det gäller oss.

Vi vill uppleva. Lära oss saker. Möta människorna i landet. Leva enkelt. Bo lite lyxigt ibland. Bada massor i havet. Och ibland i härliga pooler. Men allt detta oftast bortom de allra största turiststråken.

passikudah
Passikudah, Sri Lanka.

Fram till så sent som 2009 pågick inbördeskriget i Sri Lanka, och östkusten var mycket svårt drabbad. Landet drabbades även svårt av tsunamin, och det har tagit lång tid för den här sidan av landet att återhämta sig.

Östkusten har därför inte kommit på långa vägar så långt när det gäller turismen som sydvästra kusten har gjort, med mer kända turistorter som Hikkaduwa, Galle och Mirissa (med flera).
Det var en av anledningarna till att vi ville se även östra sidan. Det är något speciellt med att uppleva ställen innan massturismen har slagit till. Vilket jag är ganska säker på att den kommer att göra även här.

trincomalee-sri-lanka-med-barn

Trincomalee beach, Sri Lanka

Och turism för ju mycket positivt med sig, arbetstillfällen inte minst, och möjlighet till en bättre ekonomi.
Samtidigt finns det ju en viss risk att något av själen i en plats försvinner om det smälls upp stora hotellkomplex och allt ska bli tillrättalagt, och spagetti bolognese och hamburgare med pommes frites blir mer vanligt på restaurangerna än den inhemska maten.
Så blir det förstås inte alltid. Men ja, det händer ju.

Vi inledde med fem dagar i staden Trincomalee, där vi bodde på härliga Dyke Rest som vi älskade. Här pågick verkligen vardagen omkring oss (mer bilder här från Patriks morgonpromenader)
Havet var fantastiskt. Det var så varmt, och så klart! Och vi kunde snorkla nästan rakt utanför dörren, och såg jättefina fiskar.

trincomalee-east-coast

Sen var inte varken staden eller stranden i Trincomalee alls “tillfixade”, utan det som fanns på stranden var enkla guesthouse och några ganska slitna hus. Soluppgången var av det där tokigt fina slaget, och då kom fiskarna in med sin fångst. Och fisken till kvällens middag valdes ut av lokalbefolkningen och kökspersonalen på de små guesthousen.

I staden pågick vardagslivet, helt utan inslag från glasbeklädda shoppinggallerior.

dsc08380

Vi gjorde en dagsutflykt till Nilaveli beach, en 20 minuters tuk tuk-resa från stan. Otroligt fin strand, den måste ha varit minst en mil lång. Och nästan folktom.

nilaveli-sri-lanka

Nilaveli beach

Härifrån tog vi en båt ut till ön Pigeon Island och snorklade! Mycket fint.

dsc08441-kopia

Nästa anhalt på Östkusten blev Passikudah, en liten by som ligger ungefär fyra mil från staden Batticaloa. Ett speciellt ställe som både har en rad riktigt tjusiga fyr- och femstjärniga hotell. Men som också har det riktigt påtagliga vardagslivet runt omkring.
Jag fick känslan av att de som bor på lyxhotellen generellt sett inte rör sig så mycket på stränderna och i byn, i alla fall verkade det inte så under de dagar vi var där. Men det fanns även en del enklare guesthouses och restauranger. Men återigen, inget jätteanpassat för turism (förutom lyxhotellen då)

passikudah-sri-lanka

ostkusten-sri-lanka

Vi badade på “public beach” och var där som icke-lankeser, minst sagt i minoritet… Och Milo och Jack väckte stor uppmärksamhet med sina ljusa huvuden och fick vara med på massor av bilder tillsammans med lokalbefolkningen, som blev alldeles till sig när de kom.

img_2015

Vi tyckte mycket om det vi upplevde av Sri Lankas östkust. Något som var så otroligt påfallande var vänligheten som visades oss och barnen. Nu ska jag säga att i princip alla vi mött i Sri Lanka har varit väldigt vänliga, men kombinationen av lugnet och det lite “turist-ovana” på Östkusten gjorde allt så genuint.
Vi kände oss väldigt varmt välkomna. Människor var nyfikna på det där vänliga sättet, inte påstridiga.

sunset-sri-lanka

Public beach, Passikudah

I Trincomalee bodde vi på Dyke Rest, där vi betalade cirka 450 kronor för ett rum med två (ganska smala) dubbelsängar, kylskåp, enkelt badrum och fantastisk frukost.

I Passikudah bodde vi på guesthouse Nandawanam, som kostade cirka 320 kronor för stort och bra familjerum utan måltider. Maten här var jättebra, prisvärd och rekommenderas.

Lunch köpte vi på båda orterna framför allt i små gatustånd, och åt oss mer än mätta alla fyra för max 20 kronor. Middag betalade vi mellan cirka 80 – 150 kronor för, för fyra, med vatten att dricka.

sri-lanka-med-barn

Passikudah, Sri Lanka

trincomalee

Soluppgång, Trincomalee, Sri Lanka

**

Följ oss gärna på Instagram!


Veckans krönika – Vissa personer stannar kvar i hjärtat

2 Comments

Veckans krönika, om Dyke Rest, i Karlskoga tidning/Karlskoga kuriren:

 

Vi sitter i en minibuss. Milo och Jack i framsätet, jag och Patrik bakom tillsammans med ett brittiskt par och två killar från Tyskland.

Vi är på väg söderut längs Sri Lankas östkust, 2,5 timme på en ganska slingrig väg längs kusten.

Barnen är klädda i varsin splitterny Sri Lanka-tröja, cricketlandslagets blå och gula matchtröja. Tröjorna var en gåva från vår nya vän Mr Kadira, som driver ett litet guesthouse i kuststaden Trincomalee.



Det var där, på Dyke Rest, som vi flyttade in för fem dagar sen. En så oansenlig plats till det yttre, så enkelt och bara det absolut mest nödvändiga i det ganska lilla rummet.



Här saknas alla faciliteter som gör att vanliga hotell plockar stjärnor i hotellrankingarna. Ingen pool, ingen fungerande tv, ingen frukostmatsal, ingen vanlig restaurang med menyer och á la carte. Lakanen i vårt rum var solblekta och i olika färger och mönster.

Allt är av enklaste slag.

Utom två saker, som istället är extraordinära. Läget, och Mr Kadira.



När vi anlände och gick in i den lilla korridoren och svängde till vänster framför Mr Kadiras lilla skrivbord (”receptionen”) så såg vi det på en gång. Det turkosblåa havet, rakt framför oss, utanför den öppna dörren på Dyke Rests baksida. Med bara lite vit sandstrand emellan.


Vi kände oss välkomna direkt. Mr Kadira är en man med grånat hår, i 60-årsåldern, som skulle komma att lösa vad vi än frågade om under de närmaste dagarna.

Milo och Jack var som barn i huset från första stund, de togs om hand på finaste tänkbara sätt.

På kvällarna dukades middagar fram på ett rangligt plastbord på stranden, för trots att det inte fanns någon restaurang i ordets vanliga bemärkelse så gick det att få en ljuvlig måltid bestående av pinfärsk fisk och skaldjur, ris och curry.

14291852_960490444079296_2722634643811361620_n

Vi åt här varje kväll. Vi ville inte gå någon annan stans, det finns ingen anledning.

Vi pratade om livet med Mr Kadira. Hörde honom berätta om familjen han saknar, som bor långt borta i en annan stad. Men också om hans glädje över att få möta så många nya människor i sitt arbete.

14358907_960490197412654_2810329371628392152_n

Vi fick låna snorklar och cyklop gratis, och simmade ut strax utanför Dyke Rest och såg jättefina fiskar under ytan varje dag.

Som vi njöt av allt omkring oss, och varje gång vi kom hem möttes vi av ett leende och en stunds småprat, med många skratt och mycket värme.
Jag tänker på det nu medan vår minibuss skumpar fram på den stundtals ganska dåliga vägen, att det kommer bli många avsked under vår nio månader långa jorden runt-resa.

Många möten, många nya människor, nya berättelser, korta flyktiga meningsutbyten, samtal som varar en hel kväll, kanske flera.

Många kommer vi att glömma. Det är bara att konstatera, och det ligger lite i hela ryggsäcksluffandets natur. Man fortsätter vidare, mot nya platser, nya upplevelser, nya möten.

Men några av alla de här människorna stannar kvar i hjärtat. Det är som att det finns ett särskilt rum därinne dit några bara tar sig in och blir kvar. Oavsett avstånd och alla andra skillnader.

Som en grånad liten man i 60-årsåldern på ett oansenligt guesthouse på en strand på Sri Lankas östkust.

**

Följ oss gärna på Instagram!