Det har varit en lång, lång vinter i år…
…men nu så ÄNTLIGEN, börjar jag vakna upp ur min dvala. Ja, nu har vi ju haft flera fantastiska veckor med ett underbart väder.
Men ja, det tog tid i år, att komma ifatt. Och jag är nog inte där riktigt än men sommaren hjälper till.
Det har varit lite tyst här och det beror framför allt på att jag har varit sjuk, inte hela tiden på det sängliggande (och inte heller jätteallvarliga) viset. Men på det där sättet att jag inte riktigt varit mig själv, inte kunnat jobba som vanligt och inte haft min vanliga energi.
Det beror också lite på att jag har lagt den extratid jag har känt att jag mäktat med på något nytt som förhoppningsvis ligger framför. Och jag VET hur tråkigt det är med människor som säger A men inte B – URTRIIIIIST!!
Men detta är något som på sätt och vis har levt med mig och oss i flera år, något vi känner att vi kan och vill göra.
Jag hoppas kunna bli lite mer tydlig snart.
Denna bild tog Milo ikväll vid sjön Gryten, några kilometer från vårt hus. Vi tog med oss kvällsmaten hit och fick en fin stund tillsammans alla fyra. FOTO: MILO
Hur har ni det där ute i värmen?
Här är vi fortfarande lite uppfyllda av ett vackert bröllop som vi fick uppleva i helgen, när min lillebror Erik gifte sig med sin Sara. Så väldigt väldigt fint.
Och så gläds vi åt vårt hus! Tänk att vi för snart ett år sen kom hem från jorden runt-resan utan någonstans att bo. Och nu är vårt lilla gula hus i utkanten av tätorten ett så självklart hem för vår lilla familj.
Jag är glad över vårt uterum, det älskar jag verkligen. Och jag älskar kvällssolen, och att vi har åkermark på ena sidan av huset som gör att det känns som landet fast ändå med fördelarna av att bo i ett villakvarter.
Milo och Jack hänger runt med kompisar och jag tycker mycket om när det kommer barn förbi och hänger här.
Dom har varsitt rum, men ibland hittar man dem ändå såhär 🙂
Sen har vi, kanske lite överilat.., börjat odla en massa grejer också. Vet inte riktigt hur det här gick till. Vi kan nämligen ingenting om odling. Men det började med att jag fick en pallkrage + lite andra trädgårdsattribut av en av våra bästisfamiljer i 40-årspresent. Jo, de är VÄL medvetna om att jag inte alls har gröna fingrar…
Men det hela hade ändå effekt, eftersom vi nu har fått för oss att trycka ner allt möjligt i jorden, i pallkragar, trädgårdsland och krukor, och vi har fortfarande fröer kvar. Puh!
Sommaren har vi planerat litegrann men inte så mycket i detalj. Men tältet ska få vädras, kanske rentav rejält.
Och Patrik och jag ska äta lyxmat, bo på finhotell och gå på konsert minsann.
Plus lite, eller faktiskt, en hel del annat.
Och så har jag ju inte ens berättat om Rom än. Det var ju grymt ju.
Och Milo och Jack vill dela med sig av sina bästa Marrakechbilder i ett eget blogginlägg. Och det får dom ju såklart.
Och Jack måste ju berätta mer om London!!
Ja men hörrni, visst har det vänt nu?! Nu hoppas jag på det lite friskare, lite gladare och lite mer energifyllda spåret.
Dags för nystart. På flera olika plan.
Fint att ni finns därute, och jag önskar att ni har tid att njuta av solen då och då. Maj är ju fantastiskt men ibland så hektiskt också.
Vi hörs. Snart!
Mamma och pappa på besök i trädgården häromdagen
