Vad var bäst? Den omöjliga frågan. Eller?

3 Comments

DSC05721

Jag är plötsligt mycket mer i våra tidigare resor.
Det är så mycket i planeringen och tankarna där det ofta blir så att vi börjar fundera över hur vi gjorde förra gången.
Hade vi visum i Indonesien då? Visst hade vi med passfoton då, för eventuella visum som man ska ordna på flygplatsen i samband med inresa i något land. Så var det väl i Laos?

Och mest tänker jag, märker jag, på vår långresa genom sju länder i Asien (sex månader 2013/2014) Sannolikt för att det ju inte är helt olikt, det vi ska göra nu. Dessutom ska vi tillbaka till Bali, där vi var då.

Vilket var det allra bästa resmålet? var en av de vanligaste frågorna vi fick när vi kom hem.
Sjukt svår fråga att svara på (och den kommer nog vara ännu svårare efter den kommande resan…)

Men så hamnade jag idag plötsligt bland våra bilder från Laos, och ja. Vår vistelse där, i skärgården 4000 islands i Mekongfloden i södra delen av landet – den var verkligen en av höjdarna.
Det är så mycket i det som är så mycket vi. Som vi vill resa, och sånt vi vill göra.

4000 islands

sunset laos

Den lilla ön Don Khone, utan biltrafik, där vi hyrde cyklar nästan varje dag och trampade runt på små stigar och smala vägar utan asfalt.
Närheten till lokalbefolkningen.
Upptäcktsfärderna när vi svängde av på någon stig och plötsligt hamnade vid en superfin strand där vi badade i flera timmar. Vattenfallen. Dofterna.
De lugna kvällarna på verandan på vårt flytande rum, vi bodde bokstavligt talat på Mekongfloden.
Dagarna som fick gå utan att vi hade bråttom nånstans.
Vattenfallen, värmen, morgonljuset när Patrik tog sina morgonpromenader och fotograferade när allting vaknade till liv.

4000islands

 

4000islands

4000 islands swimming

Vi kommer inte att återvända till Don Khone den här gången. Kanske aldrig.
Men jag kommer alltid att minnas det som en ljuvlig plats.
Och just nu minns jag tydligen lite extra, inte bara tråkmåsten som visum och valutaväxlingsavgifter, utan platserna där vi varit.
Dom är med mig.

4000 islands

don khone laos

4000islands

 

DSC05513

DSC04893

4000 islands laos

*****


Ett armband berättar: Vad betyder resandet för oss som familj?

1 Comment

Hur många ord jag än har så kan jag känna ibland att de inte riktigt räcker till när det gäller att beskriva vad resandet betyder och har betytt för vår familj.
Det kan liksom kännas lite tomt och klichée-igt att säga saker som att “vi har kommit så mycket närmare varandra” och “det är så berikande att uppleva andra kulturer tillsammans” (även om det också är sant)

Så jag tänkte att jag ska ta ett lite mer bildligt exempel.
Det handlar om det här armbandet som Jack har på sin högra handled.

IMG_9411

(Bild tagen vid sommarstugan vid Vänern ikväll)

Armbandet är tvinnat av en orangefärgad garntråd, och har suttit där sedan i mars 2014, alltså över två år. Det har överlevt den sista tiden av vår halvårsresa genom Sydostasien, två somrar med kontinuerligt badande, simträning en eller två gånger i veckan nästan året om, sex veckor i Indien, saltvatten, sötvatten, en Rhodosresa, dusch, fotbollsträningar och ett ständigt aktivt litet liv.

Jack fick detta fastknutet runt sin handled på lilla hantverksstudion/butiken Garden of Eden i staden Luang Prabang i norra Laos. Någonstans hade vi läst om detta lilla ställe som man skulle gå över en bro för att komma till, där man kunde få prova på att tillverka smycken. Det lät som en lite mysig aktivitet för en stund, tänkte vi, så…

luang prabang bridge

Sagt och gjort.
Över bron, och sen fortsatte vi en bit in på denna lilla halv-ö, tror jag att det var, och hittade snabbt Garden of Eden.

garden of eden laos

Här blev vi kvar i över en timme och barnen fick tillverka armband som sen blev presenter till mormor och farmor.
Ett jättegulligt par äger Garden of Eden, och tjejen visade så tålmodigt och pedagogiskt Milo och Jack hur man hanterade trådarna och de små pärlorna.

garden of eden luang prabang

betyder att resa

Under tiden knöt tjejen på eget bevåg varsitt armband till Milo och Jack, som hon sen fäste runt deras handleder.
Här ser ni det ligga på bordet framför Jack, precis när det var klart:

DSC06048

Milos föll nog av efter något halvår, om jag minns rätt. Men Jacks sitter alltså där än. Tråden börjar bli väldigt sliten, och även om det väl sannolikt snart faller av så har det fått vara en lång och härlig påminnelse om en sån där resedag som gav oss så mycket.
Det var helt nya upplevelser, i en otroligt vacker och speciell stad, i ett land vi aldrig tidigare varit i. Fina möten med nya människor, nya kunskaper, och minnen som vi bevarar än idag.
Både i våra hjärtan och, än så länge, runt en liten älskad handled.

garden of eden luang prabang laos

garden of eden luang prabang

IMG_9401

luang prabang