2018 – En ny slags resa

Ida Thunberg 19 december, 2018 37 487 Comments

Hur har ni det därute? Julefrid eller julestress?
Själv är jag någonstans mittemellan, jag har visserligen massor att göra i och med vår nya butik & resebyrå plus annat jobb som ska slutföras före jul, men samtidigt är det så mycket i detta som ger så mycket positiv energi att det inte känns som stress av det dåliga slaget.
Men julefrid är nog ändå lite att ta i. Tiden har väl i ärlighetens namn inte riktigt räckt till för att skapa ett sånt där fantastiskt vackert julpyntat hem i år (inte för att jag vet om vi nånsin har haft det… men ja, i år är det nog lite sämre än vanligt)

Men ikväll kläddes i alla fall en gran! Vi köpte faktiskt en fuskgran förra året, lite emot mina principer. Men fördelarna med det upplägget vann över nackdelarna, och i år var jag väldigt glad över att slippa ge mig ut för att leta gran och frakta hem. Den fanns redan i en kartong i garaget.

Och efter att den var klädd och nya julbocken (eh, flamingon..) var på plats började jag tänka över året som gått, min reflekterande ådra brukar faktiskt ticka igång vid den här tiden på året. Jag gör mina bokslut, inte så strukturerat och tjusigt, men jag gillar att tänka tillbaka, vad som varit bra, mindre bra, tänka vad jag vill lägga bakom mig och vad jag gärna vill ta med in i nästa år, och kanske även utveckla vidare.
Något som alltid är viktigt i mina årsreflektioner är mina/våra resor.

Sportlovet blev den första längre resan, då drog vi till Egypten. Några dagar på hostel i Kairo (med utsikt över pyramiderna!) och sen nattbuss till Dahab vid Röda havskusten.
Det var en fin resa. Jag var lite orolig innan om vi skulle tycka en vecka blev för kort, bortskämda som vi blivit med längre resor.
Men det kändes riktigt bra. Något som verkligen överraskade var maten – vilken mat vi åt, särskilt i Dahab. Och snorklingen var fin. Och Kairo såklart väldigt intressant, vi maxade dagarna där med pyramider, museum, ja, mycket historia.

Påsklovet drog vi till Marrakech. Det riktigt grymma med det var att vi träffade Ruth och Blaine som vi mötte under vår Jorden runt-resa och reste tillsammans med i tre länder (Nicaragua, Costa Rica och Panama)
Det var så underbart kul att träffas igen. Mötena som resandet ger är verkligen grej, så himla himla värdefullt.

Utöver det tog jag med mig minnen av färger, kryddor, färskt lamm, människor, myller och ännu mera färger.
På vägen hem överraskade vi barnen med ett stopp i Rom i två nätter, så att de fick uppleva sitt tredje av världens sju nya underverk – Colosseum.
Det var härligt i Rom också.

Jack framför Colosseum

Sen åkte Jack och jag ganska spontant till London, det var underbara dagar. Det var så kul att få ta med honom dit, visa huset jag en gång bodde i, gå runt på alla gatorna igen, Notting Hill, och – förstås – Emirates stadium och Arsenalmatch.

Sommaren blev ju så fantastiskt fin. En vecka körde vi roadtrip på Malta.

Sen massa tält i Sverige. Västkusten alla fyra och med vänner, och sen campade jag en del själv med barnen också.

Smögen i juli

Så åkte jag på egen hand till Grönland. Det blev en otrolig upplevelse. Naturen där. Och återigen, mötena. Känslan av något jag aldrig varit i närheten av att uppleva tidigare. Jag har inte ens skrivit ordentligt om resan här än. Men det ska jag göra framöver. Vilken otrolig naturupplevelse. Vilka möten. Vilken vild natur!

Den flytande havsisen på norra Grönland.

På egen hand har jag också flängt runt en del i Mellansverige som vanligt. Mitt journalistjobb tar mig en hel del runt omkring i Dalarna, Värmland, Närke, Stockholm och Västmanland, framför allt. Och min utbildning och nya intåg i resebranschen har lett till många resor till Uppsala och Stockholm under året.
Hotellnätter här och där, intensiva dagar, många många möten, och mycket roligt.

Det har krävt mycket att öppna upp vår resebyrå och butik, jag har jobbat galet mycket men det har också fört med sig så mycket positivt. Så mycket energi. Jag är väldigt glad och stolt över Come Closer Travel och ser verkligen fram emot att köra på för fullt 2019.

Men! Årets sista resa är dock inte gjord än. Över nyår väntar London. En resa bokad för rätt länge sen.
vill ju att även Milo ska få uppleva London, och så blir det Arsenalmatch igen (på nyårsdagen) och förhoppningsvis även middag hos vänner en kväll, och så nyårsfirande på Londons gator.

Nästa år då? Faktiskt är ingenting bokat!! Utom lite Uppsalaresor för mig. Och så ska jag förhoppningsvis till Hamburg på 40-årsfest hos en tjej jag träffade på Grönland i somras.
Men annars, jag vet inte! Har så många önskningar om platser att se, saker att göra, precis som alltid. Börjar också inse att det här med att driva en egen resebyrå också gör att resebegäret bara blir ÄNNU större än tidigare. Jag vill ju helst åka på typ alla resor jag bokar in åt andra!

Tåg i Europa? Längtar tillbaka till Asien. Drömmer om sköna dagar i norra Italien. Tänker på Nicaragua. Vill på spa. Båtluffa i Grekland? Se vårt fjärde underverk? Safari?

Ja, vi får se vad det blir.

Marrakech, påsklovet.

Emirates stadium, London. Tidigt på plats inför match.

Mina klasskamrater och vårt häng i Uppsala, och alla annan kontakt vi har, har betytt väldigt mycket för mig detta år.

Gozo, Malta

Camping på Västkusten med goda vänner

*************

Tipsar, såhär i juletid, om våra två pågående tävlingar med FINA priser:

• Vill du tävla om en hotellnatt? Vår resebyrå har just nu en tävling där man kan vinna en hotellvistelse värd upp till 1500 kronor. För att tävla ska du skriva upp dig för vårt nyhetsbrev Rosa Listan HÄR (scrolla längst ner på sidan och fyll i namn och mejladress. Vi kommer INTE att spamma dig) OCH gilla Come Closer Travel på Facebook och/eller Instagram.

• I vår Instagramtävling kan du vinna ett presentkort på 1000 kronor från oss! Kan användas till del/betalning av hotellnatt eller resa i Sverige eller utomlands, eller i vår butik. Mycket enkla regler och stor vinstchans! Följ oss på Instagram. Lägg sen upp ett eget Insta-inlägg där du hashtaggar #comeclosertravel

Inlägget kan föreställa vad som helst där du tycker att hashtaggen passar! Kanske en plats du längtar tillbaka till, ett drömresmål, eller en bild på något du längtar bort ifrån, eller vad som helst egentligen 🙂

Categories: Okategoriserade

Tags: Come Closer Travel Egypten Malta Marrakech Västkusten

Milos och Jacks Marrakech

Ida Thunberg 27 maj, 2018 29 443 Comments

Hej!
Det är Milo och Jack som har gjort det här blogginlägget och vi har tagit alla bilderna. När vi var i Marrakech hade vi en egen kamera.
Det är våra favoritbilder ifrån Marrakech som vi vill visa och berätta om.

Det här är en bild på de saadiska gravarna.

Det vara lärorikt att få vara vid de här gravarna och titta på gravarna.

Vid gravarna fanns det mycket mosaik som ligger på gravarna.

Vi var mycket i soukerna som är typ en marknad. Såna här lampor fanns det väldigt mycket av.

Det är mycket handgjort i soukerna.

Det fanns roliga skyltar i Marrakech. Såhär kunde en del se ut.

Det fanns många goda kryddor. Det fanns egna delar i soukerna som det var bara kryddor i. Det var många färger.

Vi spelade mycket fotboll i gränden där vi bodde.

Oj, titta en kisse!

Såhär kunde våran lunch se ut i Marrakech och det var spännande att äta. Det här är lamm som man hade på salt och kummin i en blandning. Man åt inte på tallrik utan på papper och med händerna, och så delade alla på det.

Det här är bra vänner till oss ifrån Kanada. De heter Ruth och Blaine. Vi bodde med dem i några dagar, och de var med och åt lammet med oss.

Vardagsliv i Marrakech.

Jag (Milo) och pappa och Blaine gick hit för att handla färska juicer. Jag tog en blandning av olika frukter som de gjorde juice av.

Det här är en kung som alla verkar tycka väldigt mycket om. Det fanns två väggar med bilder på kungen i soukerna.

Häftiga grejer som dom hade gjort.

Marrakech är en trevlig stad. Vi hade det jättekul där. Det var god mat där, särskilt lammet.
Vi kan rekommendera att ni åker dit.

Kram Milo & Jack

Bild och text av Milo och Jack Thunberg

Categories: Afrika Marocko Marrakech

Tags: Marrakech

Att träffa resevänner igen – Ett väldigt kärt återseende

Ida Thunberg 19 april, 2018 550 Comments

Jag skulle vilja berätta om vårt möte med Ruth och Blaine i Marocko. Orsaken är att de betyder så mycket för oss, och att vår vänskap beskriver så mycket om hur vårt resande är, och vad vi vill att det ska vara.
**

Första gången vi träffades var på ett litet enkelt vandrarhem i en by vid en flod i Nicaragua.
Patrik pratade med dem en stund på terassen, jag satt upptagen med annat och nöjde mig till en början med att hälsa.
– De undrar om de kan åka gemensamt med oss, meddelade Patrik sen.
Orsaken att vi befann oss just i den här byn var nämligen att vi den här dagen skulle vidare för att uppleva naturen och enkelheten långt ute i regnskogen.

Ja, det gick väl bra att de gjorde oss sällskap. Vi delade båt och färdades ihop mot den avlägsna plats långt inne i djungeln där vi skulle tälta i tre nätter.

Ruth och Blaine kommer från Kanada, är i 60-årsåldern och backpackar sex månader om året.
Det är nu nästan exakt ett år sen som våra resvägar korsades för första gången, och nu har vi precis tillbringat fem dagar tillsammans i Marrakech i Marocko.

Yatzy tillsammans med Ruth och Blaine i Marrakech, Marocko!

För där, i Nicaraguas regnskog, föddes en vänskap som skulle visa sig vara större än ålders-, lands- och tidsgränser. Ruth och Blaine, vars egna barn är vuxna sen länge, tog sig an Milo och Jack på ett så naturligt sätt att de sen dess är viktiga och självklara personer i barnens liv. Och vi alla upptäckte hur enkelt allting var när vi var tillsammans, och hur mycket vi hade att prata om.
Förra våren slutade det med att vi reste i tre länder tillsammans; Nicaragua, Costa Rica och Panama. (läs gärna mer här!)

Där och då blev de nog som extra mor/far-föräldrar för barnen. De var så naturliga inslag i vår tillvaro. Vi gjorde alla de där vanliga sakerna tillsammans, gjorde utflykter, åt mat, var på stranden, spelade spel, planerade för nästa stopp på resan.

Avskedet vid en hamn på ön Bastimentos i Panama förra våren var hjärtskärande tufft. Vi visste ju inte om vi skulle träffas igen. Det är VÄLDIGT långt till Kanada, särskilt dit de bor.
Men vi har hållit kontakten, och så visade det sig att de skulle befinna sig i de trakter dit vi planerade en resa under påsklovet.
Så vi bestämde oss för att sammanstråla i Marrakech, och de bokade in sig på samma hotell som oss.

Och den här påskveckan har vi gått minst en mil om dagen bland myllret i soukerna i Marrakech, ätit lamm sittande på rangliga plaststolar i gränderna, spelat yatzy och pratat i timmar i den 28-gradiga värmen på vår takterass.

Att höra Milo och Jack med sin reseengelska igen har varit fantastiskt, som när Blaine lärde Milo Backgammon en eftermiddag, eller Jacks småprat med Ruth om vilka länder de har som favoriter och varför.

Jag måste lyfta fram hur fantastiska de är just med engelskan; de pratar precis som vanligt med barnen, gör sig inte till och pratar överdrivet långsamt eller enkelt utan pratar på. Och grejen är ju att barnen förstår, och lär sig! Och de ”rättar” dem på ett lika naturligt sätt, om de sagt ord fel så upprepar Ruth och Blaine ibland bara meningen med rätt ord i. Perfekt för att Milo och Jack då får höra det på rätt sätt, men det blir aldrig någon grej av det.

Middag tillsammans i huset där vi bodde på karibiska kusten i Costa Rica i mars förra året

Som ni förstår har Ruth och Blaine betytt mycket för barnens engelska och för dem att våga prata! Det var så himla roligt att höra Milos berättelser om kompisar och skolan därhemma, och en kväll berättade han i säkert 20 minuter om sin simning, om olika regler för olika simsätt, hur hans träningar och tävlingar går till, osv osv.
Eller när Jack visade upp Samir & Viktors senaste Melodifestivalsuccé på YouTube och målande förklarade vad det innebär att ”shuffla”.

Häng i centrala Costa Rica förra året, i staden La Fortuna

Den här gången gick Ruth och Blaines långresa genom södra Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Snart reser de hem för en sommar i sin lilla stuga någonstans i den kanadensiska glesbygden. Att vi innan dess lyckades hitta en så speciell plats för ännu ett möte känns fantastiskt.
Att dela samma känslor för resandet med andra är också fint, det spelar ingen roll vad modersmålen är för resespråket är detsamma.
Vi tycker om att uppleva på samma sätt, uppskattar det enkla och nära framför femstjärnigt och lyx. Vi vill lära oss nya saker, äta maten som lokalbefolkningen äter, se nytt men samtidigt ha tid för att bara vara.

Fyra länder har vi nu upplevt tillsammans. Vad nästa blir vet vi inte. Avståndet mellan oss är långt, men ändå nära.
Kommande resor och möten vet vi ännu ingenting om.
Men vänskapen finns där och den kommer att bestå, eftersom den är större än såväl avstånd som allt annat.

Jack och Blaine köpte färskt lamm och åt tillsammans med en blandning av kummin och salt. Lammet åts med händerna. Denna lunchprocedur upprepades tre gånger under våra dagar tillsammans i Marrakech.

Categories: Afrika Marocko Marrakech

Tags: Marocko Marrakech

Hänger runt i soukerna i Marrakech

Ida Thunberg 14 april, 2018 613 Comments

Soukerna i Marrakech är fantastiska. Det är verkligen speciellt att gå därinne, det är som en labyrint av slingrande gångar och små gränder, och plötsligt kommer man fram till ett litet torg, eller till en helmysig korsning med några restauranger och caféer.

Men framför allt ett enda myller av kryddor, läder, hantverk, krimskrams, fotbollströjor, souvenirer, tavlor och ännu mer krimskrams.

Det jobbiga är att man måste pruta stenhårt. Och då menar jag verkligen STENhårt. Vi köpte saker för kanske 80 kronor där de började på 900 kronor.
Personligen är jag inte jätteförtjust i detta prutande i vanliga fall men på nåt sätt kom vi in i det. Och vi fick med oss en hel del fint hem; tre väskor i riktigt fint läder, en tavla, Marockos fotbollslandslags-träningsoveraller, några souvenirer (barnen samlar på någonting från varje land de besöker) och kryddor.

Gällande soukerna i Marrakech har jag egentligen inget annat tips än att bara ge sig in, ha tid på sig och vara helt inställd på att man kommer att gå vilse.
För det gör man.
Men det löser sig alltid till slut, eftersom nånstans hittar man alltid en skylt som pekar mot stora torget Djeema el Fna. Vi gjorde dock misstaget några gånger att tänka ”Vi väntar med att köpa den nu och går tillbaka hit sen”, för då är det SKITSVÅRT att hitta rätt… (om man inte har ett VÄLDIGT tydligt riktmärke)

Älskade denna del som hade fullt fokus på oliver! Jag är ingen stor olivfantast i vanliga fall men fastnade rejält för Marrakech-oliverna. Otroligt goda!!

Ett mindre torg någonstans inne bland soukerna

Vi provade en del mat inne bland gränderna i soukerna. Grillspett av lamm var en favorit.

Stora torget är navet i Medinan, och härifrån finns en rad ingångar till soukerna. Jag har svårt att tro att någon turist som besöker Marrakech inte kommer hit ett antal gånger under sin vistelse. Det går i princip inte att låta bli.
Här händer det väldigt mycket. Tyvärr också mindre roliga saker, som att de hade apor i kläder och koppel som turister fotograferade sig med (HUR kan man göra det???!) Här fanns även ett antal ormtjusare, och många kvinnor som ville måla hennatatueringar på ens händer. På mig gjorde de det även rent fysiskt trots att jag sa nej, en lite surrealistisk upplevelse. Kvinnan var galet snabb och plötsligt hade jag en slingrande blomma på handen ”for good luck”. Men som tur var gick det bort väldigt lätt…
Torget är dock härligt, också, med massor av marknadsstånd där det säljs färskpressade juicer, och uteserveringar både på marknivå och på takterasser där man kan sitta och se ut över allting.

Kväll på torget Djeema el Fna

Vi hade roliga dagar här, vi gick väldigt mycket den här veckan – minst en mil om dagen, oftast mer. Värkande fötter på kvällarna men det var det ju värt.

Categories: Afrika Marocko Marrakech

Tags: Afrika Marocko Marrakech

En vecka i en Riad i Marrakech

Ida Thunberg 12 april, 2018 312 Comments

Det blev lov igen och vi drog iväg, igen.
Till Nordafrika, igen!

Men att landa i Marrakech gamla stad, Medinan, blev en helt annan slags upplevelse än den som Egypten gav oss några veckor tidigare.
Vi flög lågprisflyg, EasyJet, och landade framåt kvällen. Hade bokat taxi från flygplatsen med Abdel som drev den Riad som vi bodde på under påsklovet – Riad Hadda.
En riad är som ett bed and breakfast i traditionell Marockansk tappning. En innergård som byggnaden är byggd kring, öppen uppåt och med möbler och dekorationer i denna härliga färgstarka stil.

Jag tycker väldigt mycket om färger, de gör mig glad. Och jag kan nog erkänna att det var just färgerna som lockade mig extra mycket att boka den här resan. En storstad men i traditionell och genuin tappning. Och jag ville absolut att vi skulle bo i en Riad i Marrakech.
Annars berodde valet av resmål just på detta, att få hänga i en storstad ihop igen som vi gillar. Den här tiden på året är ju inte helt säker med värme nånstans – särskilt inte i havet – inom hyfsat flygavstånd så därför tänkte vi bort bad och gick mer på att få behagligt klimat för att kunna se och uppleva en ny stad, och en för oss ganska oupptäckt kultur.

Utsikten från takterassen på vår Riad i Marrakech

Jag blev inte besviken! Inte övriga familjen heller. Vi gick genom smala slingrande gränder (det tog några gånger innan vi lyckades hitta hem utan att gå vilse en enda gång) och så småningom in genom en rätt oansenlig port.
Och där inne! Vilken oas!
Dessutom hade vi sån tur, för Abdel visade sig vara en fantastisk kille som hjälpte oss med allt vi bad om. Bland det mest serviceminded jag har träffat på.

Vi bodde i ett familjerum och utanför hade vi en liten pool. Längst upp fanns takterassen. Frukost ingick varje dag och vi hade ungefär en kvarts promenad till stora torget som är navet i Medinan, där soukerna börjar och det mesta händer.
Ibland kunde det kännas en aning långt att gå fram och tillbaka, men samtidigt var det givande för att vi fick se en helt annan del av Medinan som vi sannolikt aldrig hade kommit till annars. Ännu mer vardagsliv, ännu mer människor som utförde sina ärenden som att handla frukt, grönsaker och stora lammstycken längs gatan.
Och vi gillar ju sånt, att få dimpa in en stund där livet pågår.

Sen hade vi en dag då vi själva utforskade staden på egen hand, oj vad vi gick! För nästa dag väntade vi sällskap, ett MYCKET efterlängtat sådant som vi inte hade sett sen i Panama förra vintern.

Ska berätta mycket mer om detta och om Marrakech.

I gränden utanför vår riad i Marrakech, alltid så roligt att se hur snabbt barnen hittar nya vänner. Ofta med en fotboll inblandad 🙂