Dans, lek och glädje – om en helt oväntad helg

3 Comments

moyagalpa ometepe

De latinamerikanska rytmerna fyller det som plötsligt förvandlats till ett dansgolv. Det kombinerade köket/vardagsrummet en trappa upp hos familjen Gomez har inga fönster på tre av sidorna.
Det är öppet, ut mot den ljumma stjärnklara kvällen på vulkan-ön Ometepe.
Milo dansar med Monserrath. Hon är ett år äldre än honom och älskar musiken. Monserraths mamma, Sandulth, bjuder upp Jack som förtjust och stolt skiner upp när hon tar honom med ut bland reaggeton-tonerna.
Vi sjunger alla med i de spanska fraserna, trots att fyra av oss knappt förstår ett ord. Men hjärta förstår jag – corazon – och det finns med i de flesta av låtarna.

IMG_7955

Det är lördagkväll i Nicaragua. En sån där oväntad kväll, på en plats som bara skulle bli ett stopp på två nätter i väntan på nästa flight från ön. Och huset vi hade hyrt fram till nu var uthyrt de två sista dagarna, så vi begav oss mot staden Moyagalpa och fick hyra ett rum hos familjen Gomez’ ett par kilometer utanför stadskärnan.
Det tog inte mer än några minuter så var leken i full gång. Milo, Jack, Monserrath och hennes storebror Roberto började spela fotboll på gräsmattan, och sen späckades de följande dagarna och kvällarna av skratt, yatzy, dans, hästridning och ännu mera fotboll.

monserrath

Mamman, Sandulth, berättade för oss om livet på Ometepe, ön ute i Lake Nicaragua som vi tillbringat tio dagar på. Där de flesta vägarna är av grus, husen är små och livet enkelt. Många gånger har det känts som att vi förflyttat oss flera decennier bakåt i tiden.

moyagalpa hostel

Nicaragua är ett land som för många av oss är förknippat med svält och fattigdom. Jag minns många insamlingar hemma i Sverige genom åren där pengarna gått just hit.
Fortfarande är det många människor som lever på mycket små medel, och skillnaderna mellan olika delar av landet är stora.
Det som många hoppas ska hjälpa Nicaragua på fötter är turismen, som börjar växa i landet.
Sandulth och hennes man är två av dem som tagit tillfället i akt, och sen några månader tillbaka välkomnar de turister i sitt hem och man får hyra ett rum för en liten summa.

moyagalpa

Vi sitter och pratar länge vid matbordet på övervåningen genom en blandning av Sandulths trevande engelska och min ytterst blygsamma gymnasiespanska. Det går oväntat lätt. Vi förstår varandra bra.
Sandulth berättar att hon bara har varit utanför ön Ometepe en gång. Det var när hon besökte staden San Jorges på fastlandet.
Vi passerade San Jorges på vägen hit, vi kom med taxi från en strandort på Stilla havs-kusten och blev avsläppta vid hamnen där vi tog båten över till Ometepe. För oss ett av tusentals stopp på vår jorden runt-resa. En plats som dessutom bara passerades i förbifarten.
För Sandulth är staden det enda hon har sett av världen utanför Ometepe.
Men hon älskar att höra om våra resor, och blir eld och lågor när vi visar henne vår Youtube-kanal med små filmer från platser som Sri Lanka, Indonesien, Nya Zeeland och Las Vegas.
Vi äter en fantastisk hemlagad middag – ris och bönor, marinerad kyckling och banan-pommes frites – och sen höjer Sandulth volymen på musiken och dansen tar vid.
Snart röjer vi loss på vardagsrumsgolvet allihop och sjunger med i alla låtarna. Barnens skratt är ljuvliga. Och det är en ljuvlig kväll.
En alldeles ljuvlig kväll.

finca monserrath

FullSizeRender-2 kopia

Krönika, Karlskoga tidning/Karlskoga Kuriren mars 2017


Ometepe från hästryggen

No Comments

ridning ometepe

Under vår tid i vårt fina hus är på ön Ometepe Nicaragua har vi som sagt hållit ett väldigt lugnt tempo när det gäller aktiviteter. Och det har varit jätteskönt och välbehövligt.
Men en sak har vi gjort – vi gick upp ganska tidigt en morgon och gav oss ut på en tre timmar lång ridutflykt! Det som mycket lockade oss var att det fanns en tur där man rider vid den ena av öns två vulkaner, den som heter Maderas. Vi ville gärna uppleva den naturen, men vandringen där sägs vara rätt tuff så vi valde att avstå den.
Istället blev det ridning, vilket var lite överraskande för inte minst mig som föreslog det hela – och att min man då svarade ja. Han är nämligen livrädd för hästar och ridning, i alla fall var han det förut. Första gången någonsin som han satt på en hästrygg var när vi jobbade på farmen i Nya Zeeland i januari.
Och detta var alltså andra gången…

ometepe ridning

Och nu fick vi rida på smala stigar på vulkansluttningen, förbi bönodlingar, fruktträd, kaffeträd och mycket annat. Vi mötte kor och andra hästar som går fria där i området, och vi kom tillslut fram till en vacker plats med vy över ön, och även den andra vulkanen Conception.

ometepe nicaragua

Ja, jag vet att vi inte har hjälm… och detta kändes inte helt bra. Vissa saker som vi tar så för givna fungerar verkligen annorlunda i många andra länder, och hjälmar fanns helt enkelt inte.
Nästa gång ska vi se till att fråga om det INNAN vi bokar och betalar… Men men, förutom det då…, så var vi så jättenöjda med vår utflykt.
Och jag undrar om inte Patrik var nöjdast av oss alla. Han vill nu nämligen att vi ska rida mycket mer, helst i alla länder vi kommer till, låter det som. Ja, kära nån.

ometepe nicaragua ridning

ometepe nicaragua

Här finns våra tidigare inlägg från Nicaragua!

Följ gärna resten av vår jorden runt-resa även på Instagram!

“Mer än awesome” – ett inlägg om lycka

7 Comments

lake nicaragua

Jag känner mig lycklig. Sådär ända in, allra längst in.
Patrik bär ut två stolar i vår lilla del av Nicaraguasjön, barnen badar, det är alldeles stilla. Solen sjunker för ännu en solnedgång här framför vårt hus på ön Ometepe.
Denna plats, som har blivit en plats för lugn, lugn, lugn och harmoni.

Alla dagar, allt vi gör och alla solnedgångar bidrar till detta. Men just den här stunden får bli symbolen för hur hela veckan känns.
“Mer än awesome”, kommer Jack att skriva sen i sin minnesbok. Han skriver också om en sol som ser ut som eldsflammor, och han skriver om att vi är tillsammans där i sjön, hela familjen.

ometepe love

Jag har inte gjort många knop den här veckan, det kan jag erkänna på en gång. Min plats har varit i den ena av de två handvirkade hängmattorna som är stoltheten på verandan till huset vi hyr här p Ometepe, Nicaragua en vecka (se en liten filmad rundvandring i och kring huset här).
Från morgon till solnedgång, med lite avbrott för barnens skolarbete och en och annan promenad.

Milo har jobbat på mycket med sin skola. Och båda två har skrivit dagbok varje dag i minnesböckerna.
Utöver det har de spelat fotboll, badat en massa, byggt städer av stenar till grodynglen, läst serietidningar och tagit foton.
Vi har också tagit del av ett otroligt naturliv med mycket fina fåglar (bland annat kolibri!), hästar som går fria och inte minst den ganska ovanliga howler-apan (vrålapa)

IMG_8941

ometepe vulkan

Det finns inte mycket att göra här, mer än just det där att bara vara. Vi har verkligen insett att vi behöver de lugna stoppen, när vi landar på en plats i runt en vecka. När vi kan packa upp allt vi har, gå igenom våra grejer, fokusera lite extra på skola och jobbprojekt, laga mat och ja, ta det lugnt, utan för många nya intryck.

howler monkey ometepe
Howler-apa / Vrålapa

GOPR2370

Just nu känns det som om jag skulle kunna stanna här för alltid.
Jag njuter så mycket, och Jack och Milo och jag gör små luftpaket som vi fyller med minnen och upplevelser och så lägger vi in dem i våra hjärtan för att vi ska bevara allt vi känner och är med om.

Mer än awesome. Så är det verkligen.

sunset ometepe

Välkommen till vårt fina lilla hus på Ometepe, Nicaragua

2 Comments

Vi har upptäckt att något som är så väldigt bra för oss då och då är att hyra hus. Det behöver inte vara stort, inte flådigt alls. Tvärtom, vi trivs ju med det enkla.
Men att få landa på en plats under några dagar, gärna (minst) någon vecka eller i alla fall fem-sex dagar, har varit fantastiskt bra för oss de gånger vi har gjort det. Våra veckor i huset i Flores, Indonesien blev otroligt bra som hämta-andan-plats efter många intryck, och nu känns det lite likadant igen.

Vi är alltså på vulkan-ön Ometepe som ligger i Lake Nicaragua. Huset hittade vi på Airbnb, och nu bor vi här i åtta nätter.
Titta på filmklippet ovan för en liten rundvandring!

Vi bor i en liten by som heter Merida. Här bor vi mitt bland lokalbefolkningen. Det finns inga asfaltsvägar, bara rätt dåliga sten/grusvägar, några enkla restauranger och en liten butik som är mer som en liten kiosk.
Och – som vi trivs!!

ometepe hus
Vi gillar möjligheten att laga mat själva. Vi köper på oss lite kryddor och annat specifikt från de länder vi är i, och så har vi med oss till nästa matlagningsmöjlighet dyker upp. Här är det lunch på vår uteplats.

ometepe fishing
Foto: MILO
Detta har vi precis utanför oss. Vi badar (och fiskar) alltså med denna vy över vulkanen Concepcion. Det känns lite overkligt, varje gång man tittar upp och ser denna.
Vulkaner – så mäktiga och liksom ståtliga!

ometepe airbnb

ometepe airbnb
Varje dag kommer det hästar förbi på vår lilla egna strand. De tillhör någon som bor här i byn men går fria hur de vill överallt.

jack sunset ometepe

Här samlas alla våra inlägg från Nicaragua!