Vår packning

9 Comments

Packa inför en långresa med barnen – inte alldeles enkelt. Men vi är hittills, med några undantag, hittills nöjda med den packning vi hade med oss hemifrån.

Eftersom vi bokar flight för flight (enkelresor) så är det olika bagageregler på olika flyg, men vi har bestämt att vi håller oss till att jag och Patrik har max 20 kilo var i våra ryggsäckar.
Vi har också checkat in Milos väska några gånger, den är då runt 6-7 kilo.

INFÖR RESAN

Reseförsäkring (vi har via If)
Vaccinationer. Läs mer om dessa via denna länk
Internationellt körkort. Detta ordnade vi via MHF.
Nytt kreditkort med noll kronor i uttagsavgift i utlandet. Såhär valde vi.

PACKNING/UTRUSTNING

Ryggsäckar: Vi vuxna har Lundhags; en 75 liter och en 90 liter. Milo har en Burton-ryggsäck på 28 liter. Jack har en Haglöfs, 11 liter.

Patrik och jag har haft varsin mindre ryggsäck som handbagage, men där har vi ändrat oss och nu köpt en kabinväska på hjul som vi har som gemensamt handbagage där vi framför allt har kamerautrustning, datorer och sånt.
Min handbagage/data-ryggsäck kommer jag därför att skicka hem, så att vi inte har för många väskor att släpa på. Istället har jag köpt en större mjuk handväska som funkar både som strand/utflyktsväska och handbagage, och kan packas ner i stora ryggsäcken om jag vill bli av med den på resdagarna.

packning resa med barn

Reseapotek: Barnalvedon, både flytande och sup:ar. Lite plåster. Nässpray. Febertermometer. Tabletter mot turistdiarré. Några salvor som vi hade hemma, som bland annat funkar mot insektsbett (Xylocain) plus en salva mot eksem. Postafen (åksjuketabletter, Jack har problem med åksjuka och vi ger honom en halv tablett inför längre bildresor)
Mygga (spray till barnen, stift till oss)
Detta reseapotek kommer ju att uppdateras efter hand och efter behov, med inköp på apotek i länderna vi besöker. Men det ovanstående var med från början hemma.

Solskydd: Aco Sun – ett gäng krämer med spf 50 med från Sverige. Solskyddskläder med långa ärmar och långa ben från bland annat Arena och Polarn & Pyret. Här berättar vi mer om hur vi gör för att skydda oss och barnen från solen.

Kläder: Regel 1: så lite som möjligt…!
Det som är en annan utgångspunkt när vi packar kläder är att alla olika delar ska passa tillsammans. Alltså; inga shorts/byxor med mönster som bara passar till en viss tröja.
Nu har vi fortfarande lite för mycket kläder med oss, eftersom vi packade med en del som vi tänker slänga/skänka längs vägen.
Barnen har varsin träningsoverall och varsitt tunt vind/regnställ (McKinley resp TrekMates)

Skor: Alla har varsitt par gympaskor. Barnen har varsitt par sandaler som inte är öppna i tån. Flipflops till mig och Patrik.
I Sri Lanka fick barnen varsitt par badskor av Mr Kadira på Dyke Rest som de kan använda när de badar/snorklar, så de är numera också med.

Flytvästar. Har vi med till barnen. De är av märket Fladen och är ganska tunna/lätta. De har inte den där kragen som gör att man vänds rätt i vattnet, så om vi skulle ut i hård sjögång hade vi lånat andra västar till just den gången. Men i och med att båda barnen är simkunniga bedömer vi att dessa funkar jättebra för “vanlig” båtåkning, kajakfärder mm.

Böcker till barnen: Via abonnemang på Kidsread.se , e-bokstjänst med barnböcker. Vi har också abonnemang på Storytel där vi laddar ner ljudböcker och en del e-böcker.

Elektronik: Patrik och jag har varsin bärbar dator (jag har MacBook Air, framför allt för att den är lätt och batteriet håller länge. Patrik har en vanlig MacBook). Två ipad:s (varav den ena dock verkar ha gett upp nu…)
Go Pro-kamera (vi köpte Go Pro Hero 4). En större och en mindre systemkamera.
Mobiltelefoner, både de vi själva använder och ett par gamla som fortfarande funkar hjälpligt och kan användas till spel och som får bli reservtelefoner om våra egna försvinner av nån anledning.

Barnen har hörlurar som de framför allt använder för att lyssna på ljudböcker när vi är på resande fot.

Smarta grejer: Små men starka ficklampor. Pann-ficklampor. Kniv. Multiverktyg. En bit rep som vi bland annat använder som tvättlina. Vattentäta telefonfodral som kan hängas runt halsen (används även att ha pengar i)
Hänglås (kodlås, så att man slipper bära på nyckel)
Vattentät väska, 10 liter (Ocean Bag)
Tre powerbanks för laddning av mobiler och ipad:s (väldigt bra, särskilt när det finns få kontaktuttag i rummet vi bor i)
Adapter.

packning långresa

Förvaring av viktiga saker: Jag köpte för längesen ett passfodral i skinn på Ordning & Reda. Det har varit, och är, sjukt bra! Här förvarar vi passen, och jättebra med fack på utsidan för boardingkort/andra biljetter man behöver i farten.
Finns även fler fack inuti, och här förvarar vi även ett par kontokort som vi inte använder så ofta och lite andra smågrejer. Det som är jättebra är att det är blixtlås runt fodralet, så att man alltid kan stänga igen det så att passen håller sig där de ska…

Vi har också ett skinnfodral i A4-format där vi förvarar utskrifter av bokningar, kvitton och annat som trillar in i kategorin “viktiga papper”. Det är också bra att ha en plats att kunna förvara papper man inte vill ska vikas/knölas ihop.
Håller dock på att leta efter ett nytt liknande fodral med fler fack inuti.

Hygien: Vi köpte en necessär (denna från Kicks) som man kan hänga upp i en krok. Det är vi mycket nöjda med! Ofta är badrummen i rummen vi bor i små och det finns kanske ingen hylla. Väldigt bra att inte behöva låta produkter ta plats på en liten handfatskant eller stå på golvet.
I övrigt bara det mest nödvändiga i produktväg. Inga parfymer eller massa smink som tar massa plats…

Övrigt: Snorklar och cyklop hade vi med några hemifrån, och har nu köpt på oss mer under resans gång så att vi alla har en bra uppsättning. Här har vi satsat på bra kvalitet istället för billigast pris eftersom vi väldigt gärna snorklar tillsammans hela familjen.

packning resa med barn

**

Följ oss gärna på Instagram!


Hur känns det?!

9 Comments

luang prabang waterfall

Väldigt snart dags att kasta sig ut. Mot nio månaders äventyr.
Så, hur känns det egentligen? Fyra dagar kvar till avresa, och jag kan säga att detta är en väldigt vanlig fråga från omgivningen just nu.
Jag brukar vara nästan befriad från det där man brukar kalla resfeber, men den här gången är det helt klart speciellt. Mest handlar det om en slags stress att hinna klart allt jag vill/måste, som att ha ringt de nödvändiga samtalen, ha lämnat in all redovisning för företaget fram till dagens datum, ha koll på att de utgifter vi ändå har kvar hemma (typ tjänstepension, försäkring, telefon) sitter på autogiron, och inte minst försöka bli klar med de jobb jag vill/ska vara klar med innan vi åker.

packning

Jag kan ärligt säga att det har varit vansinnigt mycket att fixa med och göra, och det som har tagit stryk är framför allt sömnen – och själva reseplaneringen.
Det kanske låter lite konstigt men det jag tänkt minst på de senaste veckorna är själva resmålen, färdsätten, kartorna och boendena. Och det saknar jag.
Tillvaron har varit så full av att lösa allt praktiskt att tiden inte har funnits till den andra planeringen. Vilket i sig inte är någon fara, början av resan är ganska välplanerad sen tidigare, men jag tror det gör mig “febrigare” att jag inte kan “gå in i” resandet på det sätt som jag hade önskat nu inför.
Istället är hela huvudet en enda lång to do-lista.
Stressen ligger ganska mycket utanpå, och ur ett hälsoperspektiv skulle jag inte rekommendera någon att leva som jag och Patrik har gjort den senaste tiden med mycket jobb, mycket fix, sena kvällar, vakna nätter…
Samtidigt finns det ju hela tiden en positiv grund i det hela. Allt är i högsta grad frivilligt, det är ju ingen som tvingar oss att göra det här. Slitet är för vår egen och barnens skull, och det kommer att vara värt det.

internationellt körkort
Internationellt körkort – en av alla hundratals saker som stått på att göra-listorna. Nu fixat.

Och ikväll ska vi packa tillsammans med barnen och det känns bra och viktigt, av flera skäl. Det blir lite mer konkret när vi pratar om hur vi ska packa väskorna, vad som ska med och när vi eventuellt kan få nytta av saker vi står och tvekar inför att ta med.
Så packningen är mer positiv än ett stressmoment för mig. Medan Patrik tycker den delen är betydligt mer stressande än vad jag tycker. Det är också en grej att försöka ta hänsyn till, att även om vi är synkade i mycket så är det bitar i detta som vi känner helt olika inför.
Dom som är coolast i det hela är förstås Milo och Jack. Det som är tufft för dem att deala med den här veckan är att det blir många avsked. Jag/vi försöker att hjälpa dem så att det inte blir för dramatiskt, det går liksom inte att göra alla “hej då” för stora och ödesmättade.
De måste få vara i det positiva med resan så mycket som möjligt, inte känna att de lämnar/överger alla härhemma.

att resa med barn

Natten mot måndag landar vi i Dubai, och där har vi lagt ribban lågt. Dels ska det vara sjukt varmt när vi är där, och så har tanken med det första stoppet hela tiden varit att försöka landa lite tillsammans och försöka börja fatta att vi är iväg. Så vi har inga storslagna planer om att se hela Dubai, utan det får bli lite som det blir där.
Sen väntar nästan en månads rundresa i Sri Lanka, två veckor i Malaysia inkl Kuala Lumpur, 1,5 månad i Indonesien (tre olika öar) och sen vidare till Nya Zeeland. Och sen vet vi inte.

Nu ska jag jobba på och försöka stryka ytterligare några punkter på alla mentala och fysiska listor.
Fyra dagar kvar…

bild 2

**
**

Packning! Part one

9 Comments

IMG_4277
Ja, detta är ju ett intressant kapitel. Som vi inte har hunnit tänka så mycket på förrän i lördags då vi gav oss iväg för att inhandla ryggsäckar.
Vi provade oss fram, LÄÄÄÄNGE, och gick framför allt på att ryggsäckarna skulle kännas bra på ryggen och dessutom ha smarta fack. Vi använder oss nämligen väldigt mycket av typ bottenfack och topplocksfack när vi reser, så dessa funktioner kändes centrala.

ryggsäckar xxl resa
Nej, Milo ska inte ha en så stor ryggsäck som på bilden… Egentligen är den som Jack håller i Milos

Vi valde tillslut mellan ryggsäckar från Lundhags och Bergans, och jag tycker nog de var jämlika vad gällde hur de kändes på. Men det blev antalet extra fack som blev avgörande, till Lundhags fördel.
Vi har nu en 90-liters och en 75-liters.

Milo köpte en ryggsäck från Burton som verkar jättebra, även här med många fack och fickor. 27 liter. Bra för honom som kommer att bära på skolböcker och lite annat. Dessutom var det en jättefin ryggsäck.

xxl ryggsäckar

Jack kommer att använda en Haglöfs-ryggsäck som Milo har haft vid en tidigare resa, heter Corker Medium och är på 18 liter.

När vi har bokat flyg så har vi, när det behövts (på lågprisflyg), köpt till extra incheckat bagage som är 20 kilo på mig, 20 kilo på Patrik och 10 kilo på Milo.
Vi kan alltså ha max detta, och naturligtvis helst mindre.

vandringsryggsäckar jorden runt

I lördags körde vi även annan shopping, mer än typ… på väldigt länge. Och på golvet, i väntan på att packas ner, ligger nu ligger alltifrån ny mobiltelefon (den gamla trasig..) till solkrämer från Aco, vandringsvänliga sandaler till barnen, myggmedel (yes, vi kör på svenska Mygga så länge det går!), barnalvedon, toklätta sneakers från Skechers (självklart inköpta hos Storetto i Degerfors, vi handlar förstås lokalt om det går!!) ny resenecessär och nya bikinis.
Vi köpte också ett lätt, tunt vind- och regntätt ställ till Jack från Trekmates (Stadium Outlet). Milo hade redan fått ett jättefint (och ännu bättre) från sin fina gudmorsfamilj när han fyllde år, ett McKinley-set.

aco sun
Rutin: alltid bra solskyddskrämer med hemifrån Sverige. Lite tungt att bära på men värt besväret.

Köpte också en GoPro-kamera, så nu ska det förhoppningsvis bli lite drag i bilderna från resan också 🙂

Sen åkte vi till sommarstugan och pustade ut efter denna tokshopping, och vi tittade INTE på några kontosaldon utan förträngde allt sånt och njöt istället av lugn sjö och fantastisk mat som våra kära stuggrannar trollade fram. Och allra mest njöt vi av sällskapet, och lugnet.

vänern
En vacker plats på jorden. Vänern.

Och de senaste dagarna har vi så smått börjat packa.
Förutom att rätt saker (och inte för mycket) ska ner i ryggsäckarna så ska annat rensas bort. Antingen packas ner till förrådet eller slängas/ges bort.
I denna process passar jag på att säga tusen tusen tack till min mamma som lyckats fixa utrymmen hemma i huset där vi alla bor just nu, för oss att förvara det där vi inte riktigt vet var vi ska göra av, och som ihärdigt tvättar, viker och hjälper oss så mycket, och dessutom liksom sådär på mammasätt – i tysthet, för att hon bara förstår vad vi allra mest behöver. Utan att fråga eller be om lov.
Hon bara vet.

Tack mamma, och även tack till pappa! Utan er hade vår tillvaro just nu sannolikt varit ett totalt panikkaos.
Istället råder nu bara ett lite lätt kaos, visserligen med temporära panikinslag – det får medges – men ändå inte med konstant panik.

Ett första inlägg om packningen. To be continued…

FullSizeRender 2
Jo men vi har FULL koll på läget… Inte alls rörigt, inte alls kaotiskt, full koll! 🙂

**
**
**

Om att resa med bebis: Med Milo, 8 månader, på luffen (Eller: inlägget om hur allting började)

5 Comments

IMG_1295 copy

Jag åkte på min första utlandsresa först när jag var 18 år (Danmark undantaget).
Men sen reste jag massor, på ganska få år. Alltifrån Kos och ett gäng andra grekiska öar till Dominikanska republiken, Malaga, Nice, Paris, Barcelona, Bulgarien, Amsterdam, brasilianska Natal med mera. Plus att jag bodde i London i totalt nästan ett års tid och jobbade som utrikeskorre åt Expressen.
Backpackade i Thailand år 2000 med min kompis Josse, återvände flera gånger med Fatima, och vi hängde också med Elin. Jobbade också mycket med tsunamin och var då i Thailand ett antal gånger under ett år. Och så kärleksresan med Patrik vintern 2008 som blev till en förlovningsresa (eftersom han föll på knä och friade i strandkanten på ljuvliga ön Koh Rok i Thailand)
Patrik hade inte flängt lika mycket som jag när vi träffades, men ändå hunnit med en hel del han också, mycket skidresor, USA mm.

När Milo föddes startade Patrik och jag ett sparkonto. Vi döpte det till “The trip of our lives”, eftersom vi nog tänkte att vi aldrig någonsin skulle komma i närheten av den jätteresa vi nu planerade för oss och Milo.
(Vi har fortfarande kvar samma konto, det är där vi nu sparar till jorden runt-resan)

Milo var åtta månader när vi åkte, och i två månader luffade vi runt i Thailand tillsammans med honom. Vi var på Hua Hin, Koh Lanta, Koh Kradan, Koh Hai och vid floden Kwai i Kanchanaburi.

MILO COCONUT 3

Våra ryggsäckar var proppfulla med blöjor och barnmat den gången, ett misstag vi inte gjorde om efter den resan… Blöjor fanns ju att köpa på varenda SevenEleven, och barnmat fanns det i matbutiken Lanta Mart – och framför allt så åt han vanlig mat! Det var aldrig något problem att få barnvänliga rätter tillagade (ofta gratis)

– No salt, no sugar, blev ett mantra när vi beställde och det verkade funka.

För att undvika för långa sträckor i bil åkte vi en del tåg, bland annat nattåg mellan Hua Hin och Trang, och i provinsen Kanchanaburi där vi åkte tåg längs floden Kwai (otroligt vackert!!)

IMG_4478 copy.Vi hade med flytväst och bilbarnstol, och det hade vi även kommande Thailandsluffer med båda barnen.

Det var en väldigt fin resa. Vi badade väldigt mycket, och det var jättehärligt att kapa bort två månader av den första bebisvintern hemma…

IMG_4397
Båtfärd på floden Kwai. Flytvästen var alltså med hemifrån, något vi rekommenderar om man tänkt åka båt eftersom det inte är alltid det finns på plats och särskilt inte i små storlekar.

En sak som har blivit annorlunda sen dess är att vi under den resan oftast valde dyrare boenden, för att vi tänkte innan att det var viktigt att det var bekvämt och nära havet, så att en av oss skulle kunna gå hem och vila med honom på dagarna när det behövdes.

Men det slutade ju alltid med att han sov i vagnen eller på en sarong i skuggan, och dom där bekvämligheterna vi tänkt att en bebisfamilj behövde var nog aldrig så särskilt viktiga egentligen.

resa med bebis

Nästa tvåmånaders Thailandsluff – när Milo var 2,5 år och Jack fyllde 1 – bodde vi enklare och var nog överlag lite “coolare”.
En höjdpunkt då var vistelsen på ön Laoliang, där vi tältade och firade Jacks ettårsdag.

laoliang

I efterhand kan jag tänka att det måste ha varit lite… utmanande att backpacka runt med två blöjbarn, två vagnar, två bilbarnsstolar… Men minnet även av den resan är att livet kändes så enkelt, mycket enklare än hemma.

koh lanta
Kvällspromenad i Klong Nin, Koh Lanta. Och på tal om vagnar så valde vi alltid bort de där ihopfällbara paraplyvagnarna under de där åren, vi hade sett för många som gick och kämpade i sanden med de där små hjulen… Vi tänkte att det är sällan man har behov av att fälla ihop vagnarna under själva vistelsen så för oss blev funktionen – stadig att dra och skön att sova i – viktigare än vikten och lätt-att-fälla-ihop.

Idag har vi avklarat följande längre resor med barnen:

Fyra Thailandsluffer som alla varade i cirka två månader (tre Thailandsluffer för Jack) Totalt har vi bott på 13 olika öar (tror vi) + i Kanchanaburi, på fina Thung Dong Farm i norra Thailand, i Bangkok, Trang, Trat mm.

En halvårslång resa genom Sydostasien, sju länder

Sex veckors resa i två provinser i Indien.

Och däremellan en hel del annat i Sverige o utomlands: en vecka med Milo i arabemiraten Sharjah när han var 1,5, en sista minuten-flygstol till Djerba, Tunisien, en vecka i husbåt utanför Berlin, jag & barnen en vecka på Rhodos i somras, en vecka på Kreta, camping i Sverige mm

Vi har ofta fått frågan om det inte är svårt att resa med små barn.

Svaret är ju nej, i så fall hade vi ju aldrig rest som vi gör. Sen är det självklart så att det bara blivit enklare o enklare.
Vi har hittat de reserutiner som funkar för oss, och framför allt har ju barnen blivit väldigt vana vid det resande livet.

Den egentliga enda uttalade “strategi” jag och Patrik har haft genom åren har varit att alltid tänka på vår egen inställning och vad vi förmedlar till barnen.
Utstrålar vi att det är skitjobbigt att vänta på en försenad nattbuss i timmar på en busstation där ingen pratar engelska och ingen information på engelska finns, i en stad någonstans i Malaysia (true story) Ja, då kommer ju barnen också tycka att det är skitjobbigt.
Sen är det verkligen inte så att vi är hurtfriskt jätteglada hela tiden… Men våra barn är faktiskt väldigt “o-gnälliga” när det gäller sånt som väntetider, långa flygresor och liknande. Så “taktiken” tycks ju ändå ha funkat.
Samma sak med känslor som rädsla. Nu har vi inte hamnat i några direkta farliga situationer (peppar peppar…) men Patrik har vissa anlag för flygrädsla, och någon gång har vi hamnat i lägen där jag också har känt mig rädd över något. Men där är vi jättenoga – INTE ge uttryck för rädsla inför barnen.

Vi har också alltid varit jättenoga med solskydd. Ofta långärmade solskyddskläder och alltid solskyddsfaktor 50 på barnen. Dag efter dag, oavsett vad vi tänkt göra den dagen.

MILOMAMMA SOLKEPS copy

En bebisprodukt som vi förresten hade stor nytta av på den där första resan med Milo var en tyg-barn”stol” i fickformat. En sånhär (se länk)
Kanonbra, i alla fall för oss.

Vi hade också en jättebra flytgrej till Milo den resan, som han satt i och flöt jättebra i.

IMG_1495

Så visst finns det smarta grejer som kan underlätta resandet. Men generellt sett är nog vårt tips att inte hetsa upp sig jättemycket över packningen, även när man reser med små barn. Ska man till hyfsat turistvana platser så finns det allra mesta att få tag på där.

IMG_3253


Följ oss gärna på Facebook för regelbundna uppdateringar om Jorden runt-planeringen, fler resetankar och mycket annat: