Vad kostar det att resa jorden runt?

11 Comments

Jag vet att det är många som undrar vad resan har kostat oss, och jag har nu börjat räkna ihop en del av kostnaderna.
Först ut är våra flygresor. Och ja, jag kan erkänna det redan nu; detta är jag i egenskap av resebokare SJUKT stolt över.
Jag visste att det inte var en särskilt hög summa (förhållandevis), men till och med jag blev förvånad när jag summerade samtliga resor igår.

Vi har rest ett varv runt jorden, inklusive tre inrikesresor, för totalt 93 434 kronor.
Det innebär en kostnad per person på 23 358 kronor.

billiga flygresor jorden runt
På väg ombord på inrikesflyg i Indonesien

Vi har flugit 17 gånger (se listan nedan), så totalt per flygbiljett har vi i snitt betalat 1374 kronor per person.

Jag tycker att det är roligt att berätta detta för att kanske krossa en myt dels om att vi måste vara snuskigt rika som gjort denna resa 🙂 , och framför allt att det inte måste vara så dyrt som många tror att resa.
Jag säger förstås inte att 93 434 kronor är ingenting, men vi hade budgeterat med minst 150 000 kronor för flygresor så ja, vi är ganska nöjda med detta.

Hur gör vi då för att hitta billiga flygresor?
Ja, det är det en hel del jobb nästan bakom varje enskild flygbokning. Till att börja med så har jag bara bokat enkelbiljetter, hela vägen. Från början var jag helt inne på att boka en jorden runt-lösning med någon av flygallianserna som har paket där man lägger in ett antal stopp i en jorden runt-biljett (tex Star Alliance) och det tror jag fortfarande kan vara en bra lösning om man vill ha det lite smidigare. Men när jag satt med detta fick jag aldrig fram något alternativ för en liknande rutt (fast kanske hälften av stoppen, jämfört med vår resa) för under 140 000 kr för vår familj. Och då hade bland annat inrikesflygen tillkommit, och tex Galapagos var inte med. 

Vi kollade också upp alternativet att boka via någon av resebyråerna som är specialiserade på jorden runt-resor.
Men. Jag upptäckte rätt snabbt att det billigaste skulle bli att boka allt på egen hand. Det skulle också bli mer jobb, väldigt mycket mer jobb. Men det skulle också innebära att vi behöll kontrollen och kunde resa precis var vi ville, när vi ville.

Och:
Vissa biljetter har jag sökt efter i dagar (eller nätter, snarare), och det är klart att det är en stor fördel att kunna vara flexibel när man bokar. Vi har ofta låtit flygpriserna styra både datum och ibland även vilket land vi skulle välja. (det var till exempel orsaken till att vi hamnade på Hawaii och i Las Vegas – se länk)
Vi bryr oss inte heller så mycket om hur vi flyger. Vi ser det som en transportsträcka och har när det varit möjligt valt lågprisbolag för att spara pengar till roligare saker på plats.
Vi har också gärna valt nattflyg, inte minst för att vi då sparat en natts hotellboende.

När vi har känt oss öppna för vilken destination vi ska välja så har jag börjat med att kolla Google Flights och sökning via deras karta för att få en överblick om vilka länder som verkar billigare att flyga mellan än andra. Där kan man snabbt se, för att ta exemplet nedan, att det är betydligt billigare att flyga från Auckland till exempelvis Los Angeles än till exempelvis Panama City, och ännu dyrare till Quito i Ecuador.

billiga flygresor familj

Sen går jag oftast in och finlir-söker på Scyscanner, mest för att jag är mest van vid den sajten. Men har även bokat via Expedia under resan, och ibland direkt via flygbolaget.
Ytterligare ett tips, om man vill göra flera stopp på sin resa, är att också kolla multistop-biljetter. Det gjorde vi tex i den rätt osannolika kombinationen Panama – Galapagos – Cusco, som blev en helt galet billig flygresa (eller, egentligen flera flygresor..) i förhållande till vad det hade kostat att boka varje flight separat (mer detaljer om kostnaderna för den flygresan och hur jag hittade den finns i detta inlägg, se länk)

Dessa flygresor hade vi under vår jorden runt-resa:

• Stockholm – Dubai
• Dubai – Colombo, Sri Lanka
• Sri Lanka – Kota Bahru, Malaysia (Perhentian islands)
• Kota Bahru – Kuala Lumpur (inrikes, Malaysia)
• Kuala Lumpur – Bali
• Bali – Flores (inrikes, Indonesien)
• Flores – Bali
• Bali – Auckland, Nya Zeeland.
• Auckland – Hawaii
• Hawaii – Las Vegas
• Las Vegas – Managua, Nicaragua
• Panama City – Galapagos
• Galapagos – Cusco, Peru
• Cusco – Sao Paulo, Brasilien
• Rio de Janeiro – Salvador (inrikes, Brasilien)
• Salvador – Paris
• Paris – Stockholm

Vill du läsa mer om ett visst land, kolla in menyerna längst upp där inläggen från de olika länderna är kategoriserade efter respektive världsdel.

Det finns också en sökfunktion där det bara är att skriva i vad du söker!

billiga flygresor
Ombord på flyg Bali – Auckland, Nya Zeeland

**

Alla våra inlägg från Jorden runt-resan

Tillbaka till startsidan


Framtiden, nya resplaner och detta händer med bloggen

10 Comments

christ the redeemer
Vi vid ett av världens sju nya underverk, Jesusstatyn (Christ the redeemer) i Rio de Janeiro

En knapp vecka kvar av vår resa.
Det känns… jättekonstigt.

Oj, vad det är många blandade känslor i detta. Jag hade nog en bild av att jag vid det här laget skulle ha skrivit mycket mer om tankar kring hemfärden, framtiden och så vidare och så vidare.
Ja, överlag trodde jag nog kanske att jag skulle ha gjort mer av en massa saker som har med jobb och blogg att göra.
Men fokus har verkligen varit på familjen och upplevelserna, precis som det ska såklart. Många dagar gör jag i princip ingenting på egen hand, mer än på sin höjd scrollar Facebook och så försöker nån av oss lägga ut lite bilder på instagram. Men allra allra mest är vi tillsammans.

När jag var inlagd på sjukhuset i Rio, när de första dagarna passerat som en dimma av smärta, operation och mycket sömn så tog jag mig i alla fall lite tanketid när det gäller bloggen & framtiden.

DSC05313
Vår älskade lilla sång- och dansman in action, han som älskar älskar älskar resandet och alla dess upplevelser. Klart vi aldrig kan sluta med detta!

Bloggen kommer absolut att finnas kvar, och vi har SÅ mycket vi vill berätta om även framöver. Jag längtar efter att få fram en ny, enklare och finare bloggdesign, och att kunna blogga mer regelbundet med snabbt internet som gör det möjligt att ladda upp bilder till ett inlägg utan att det ska ta en hel dag (om det ens går)
Även Facebooksidan kommer att finnas kvar, och den får behålla namnet – som ni ser nedan kommer vi INTE sluta resa, och mycket av jorden finns ju fortfarande kvar!

En del av allt vi vill berätta om:

Jorden runt-snack med Milo & Jack. De vill jättegärna fortsätta med sina program och vi har lovat att vi gärna hjälper dem, eftersom det har varit så kul. Finns redan idéer kring program från Sverige och från kommande resor. Hoppas att ni vill fortsätta titta!

• Hur går det att komma hem efter detta? Mina tankar kretsar en hel del kring detta. Jag får nästan panikkänningar vid tanken på att jag inte kommer ha Milo och Jack omkring mig hela dagarna, och nu är det alltså bara en vecka kvar.

• Vart ska vi bo? Det har vi ännu ingen aning om. Vi har förstås tak över huvudet (hos mina föräldrar) men såklart hoppas vi kunna hitta något eget ganska snart. Problemet är att det knappt finns några hus till salu hemma i Degerfors, och knappt några lägenheter heller.
Annan ort? Vänta och se?
Ja, just nu vet vi faktiskt inte vad som händer. Alls.

• Mycket mer om kostnader. Jag vill peppa ännu mer för att resande inte behöver vara svindyrt. Det finns så många smarta val man kan göra.
Jag hoppas vi har kunnat visa en del på det redan, men har så många fler exempel från vår resa jag ska berätta om när tiden och uppkopplingen finns.

• Fler resmåls- och resetips. På grund av just brist på tid + uppkoppling så är det faktiskt en hel del platser vi inte har berättat så mycket om. Kanske en jorden runt-tillbakablick då och då kan vara nåt.

NYA RESOR!!! Ja, kära nån. Om ni visste vad många tankar, idéer, planer och funderingar vi har, alla fyra… Och det kommer inte att dröja, kan jag säga… Här är en liten del av allt som snurrar omkring hos oss, mer eller mindre verklighetsförankrat 🙂

– Barnens nya resmål är att se alla de sju nya underverken (två är ju gjorda nu; Machu Picchu i Peru och Christ the Redeemer, Jesusstatyn i Rio de Janeiro.
Blir Colosseum i Rom nästa…??! Eller Petra i Jordanien?

Tågluffa i Europa! Särskilt sugna på Östeuropa.

Island!!!

– Äta sushi i Tokyo.

– Vi hamnar också mer och mer i Afrika när vi pratar. En resa med bil genom ett antal länder?

– Jack håller också på att spara pengar till en matchbiljett i Premier League i London, så då antar jag att vi andra måste följa med honom dit och hålla honom sällskap?! 🙂

– Plus att vi har en massa poäng efter denna resa från våra olika Master Card-kort (Coop Med Mera och Sas Euro Bonus) som definitivt ska omvandlas till upplevelser. En är redan i stort sett bestämd och blir kanske redan i slutet av sommaren/början av hösten)

– Ett långsiktigt mål är också att vi ska ta dykcertifikat tillsammans hela familjen när både Milo och Jack har åldern inne, och sen resa iväg och dyka ihop. Vi ska starta ett litet sparkonto för detta syfte när vi kommer hem.

Har också så mycket mer tankar om vad resandet kan betyda på ett annat plan, och vad det betyder för oss som valt resande som en livsstil.

Så. Vi hoppas att ni vill följa med oss även in i den nya resan! (och ja, vi har ju faktiskt en vecka kvar – med en riktig Grande Finale som väntar, så några fler inlägg ska vi allt hinna med även från denna resa!

DSC05275
Tapioca, en brasiliansk crepes som är typisk street food på gatorna här i Salvador, där vi befinner oss just nu.

Tillbaka till startsidan

Om ett väldigt tufft resdygn – och varför vi bokade dyra Galápagos

3 Comments

Så blev det dags för det vi visste skulle bli en tuff resdag. Men vi visste inte innan HUR tufft det skulle bli. Och det var väl kanske tur det…
Först lite om varför vi bokade in Galápagosöarna, något vi länge trodde skulle bli ett alldeles för dyrt stopp för oss.
Man måste flyga från Quito eller Guayaquil (Ecuadors fastland) till Galápagos och en sån tur o retur-biljett skulle kosta oss nånstans runt 13000 – 15000 kronor.

Too much, insåg vi, eftersom vi då först skulle vara tvungna att flyga Panama – Ecuadors fastland som skulle kosta oss fyra runt 14000 – 15000 kronor.

Och sen, efter Galápagos, tittade vi på diverse nattbussar och stopp på vägen för att ta oss in i Peru och vidare mot staden Cusco. (Flyga var inte att tänka på, väldigt mycket dyrare) Transportkostnaden för den delen låg på ungefär 8000 kronor innan vi hade tagit oss fram dit vi skulle (runt tre nattbussar plus lite annan transport)

Alltså en total reskostnad på nästan 40000 kr från Panama – Ecuadors fastland – Galapagos – Ecuadors fastland – Cusco, Peru.

Bara att slå bort. Eller…?

Nej, en sömnlös natt hos Penny och Anita på Nya Zeeland så bestämde jag mig för att ge Galápagos en sista chans. Det har varit mitt och Patriks drömresmål under alla år vi levt ihop (11), och så plötsligt var den där. Biljetten med stort B.
Biljetten som inte skulle finnas, som jag ännu idag inte riktigt kan fatta att jag hittade.

Men jag tryckte till slut in den ganska osannolika multistopbiljett-kombinationen Panama – Galápagos – Cusco

Knappt 20000 kronor. Men endast på ett enda avresedatum, som stämde väldigt bra in på när vi ville resa.

Jag stirrade på skärmen ganska länge, kan jag säga.

Och bokade sen illa kvickt.

Än idag känns det nästan som att det måste blivit nåt fel, ca 5000 kr per person är jämförelsevis sjukt billigt i detta sammanhang för Galapagos plus att vi tar oss hela vägen Panama-Cusco. 

(Jag inser att det kan låta som mycket pengar ändå, men vi har en “grundbudget” för ungefär vad själva “huvudbiljetterna” runt jorden bör/får kosta, som tar oss de längre sträckorna/mellan världsdelar etc. Och vi ligger ganska mycket under vad vi trodde det skulle landa på från början, enbart tack vare väldigt nitiskt sökande/jämförande efter biljetter..) Vi kommer också berätta mer om hur vi gör öarna på vårt budgetsätt!

Men. Enda lilla dilemmat med denna billiga flygbiljett är knäppa flygtider, avresa från Panama 05:10.

Vi åkte från hotellet vid 22 på kvällen, med en naiv förhoppning om att vi skulle få checka in redan då. Men flyget fanns inte ens med på skärmarna än så det var bara att slå läger på golvet vid flygbolagets incheckningsdiskar (fanns inga bänkar) Våra stora hjältar Milo och Jack la sig ner på varsin ryggsäck – och somnade.


Inte ett enda gnäll, vare sig då eller senare under resan.

Vid 03-tiden väckte vi dem för incheckning o säkerhetskontroll. Då var de rejält trötta, förstås.

Mer sömn på golvet vid gaten. 


Och sen ombord för flight 1 av 3.

Samtliga bara 1:30 – 2 timmar långa. Men av och på, långa promenader på flygplatserna för att komma rätt.

Inför sista flighten till Galápagos var vi dessutom tvungna att hämta ut väskorna, fylla i massa papper mm.

Och sen visade det sig att flyget var flera timmar försenat.

Jag hade börjat känna mig dålig, illamående, på flight 2 och nu under den långa väntan blev jag sämre o sämre.

Spydde tillslut som en räv (eller vilken liknelse man nu använder i denna del av världen..), inne på flygplatstoaletten, ursäkta för den kanske väl ärliga beskrivningen… men så att ni förstår lite hur det var…

Låg sen utslagen på en soffa tills flyget gick, trodde knappt jag skulle ta mig på. 

Två timmars flight som i dvala. Mina ben började dessutom värka på nåt konstigt sätt så det kändes nästan omöjligt att gå på dem.

Milo och Jack (och Patrik) nu ännu större hjältar som fick klara allt på egen hand utan fungerande mamma, trots för lite egen sömn i kroppen.
Så landade vi slutligen. Buss, båt och taxi i fyra mil innan vi kom fram till vårt guesthouse vid 19-tiden på kvällen; 19 timmar efter att vi lämnade hotellet i Panama.


Foto: Milo

Jag la mig bara på sängen och gled snabbt in i nån dvala medan Patrik gick o handlade och fixade mat åt dem.


Foto: Milo

Efter tio timmars sömn kände jag mig något bättre men får bli en hemmadag för mig medan de andra börjar upptäcka denna första ö vi besöker, Santa Cruz.


Vår lilla lägenhet för en vecka. Foto: Milo

Tack och lov har vi två veckor här på öarna, så vi har tid på oss att upptäcka öarna även om det får bli en slow start idag.

Dagens tack går således till familjen som visar vilket toppenteam vi är, även när allt inte går som på räls.

Milo och Jack genomförde alltså denna nästan dygnslånga resa utan ett enda gnäll (helt sant), och bar, fixade, köpte vatten åt mig på flygplatsen, vaktade väskor, sov där och när det fungerade, och allt möjligt annat.

Verkligen mina hjältar! 


***

Till sist:


I våra tankar och hjärtan. 

 

Reseplanering under resans gång – så här kan det gå till

4 Comments

En sak som är väldigt speciell med att vara ute på backpackande fot så länge är att vår reseplanering framåt ständigt måste pågå. Det händer att den balansen är lite svår att få till, och det kan kännas lite märkligt att till exempel ligga på en paradisstrand i Nya Zeeland och läsa en guidebok om Galapagosöarna.
Men det är så det måste vara, och jag kan tacksamt konstatera att det blivit lättare och lättare att hitta en bra planeringsrytm och samtidigt vara i nuet och stunden.
Faktum är att jag, och kan nog prata även för Patrik här, har blivit väldigt bra på att vara här och nu. Även om jag tokplanerar för ett helt annat land några timmar på morgonen så har jag inga problem att en stund senare vandra i naturen där vi befinner oss med fullt fokus på den och barnen, eller vad det nu är vi gör.

Sen kan det ibland bli så att vissa saker hänger över en. Viss planering som är svår att få till. När man bara hittar dyra och/eller krångliga alternativ, eller man tvingas inse att något vi hade hoppats/siktat in oss på måste strykas på grund av någon orsak.
Ibland är planeringen bara ett ok. Ofta är den bara trivsam. Och stundtals fantastisk, som när man hittar den där platsen/huset/resrutten då magkänslan bara skriker YES!

reseplanering
Just nu, i en hängmatta intill Lake Nicaraguas strand.

Vi kan väl uttrycka det som så att jag är planerings”chef”. Som smått besatt av reseplanering, sökandet efter nya platser att upptäcka, att hitta boendena som är VI, att hitta smarta vägar och lösningar – så lägger jag mycket tid på detta. Förmodligen väldigt mycket tid jämfört med många andra.
Men jag har fått inse att jag inte är någon “ta det som det kommer”-människa när det gäller den större planeringen. Jag vill ha en grovplanering klar. Hur charmigt det än kan låta med alla storys om backpackers som dimper ner på en ny plats utan att ha en aning om var de ska bo eller kanske ens vad den staden/platsen har att erbjuda – så är det inte jag/vi.

Och, om jag nu får säga det själv, så ger denna nitiskhet i sökandet resultat. Faktum är att vi är allra mest nöjda med de boenden och platser under resans gång som vi planerat för hyfsat väl i förväg. De vi är minst nöjda med är de mest spontana, när vi inte gjort nån direkt research utan bara tagit något (med några undantag).

reseplanering centralamerika

Ett ganska vanligt planeringsupplägg i vår tillvaro är som just idag:

• Jag vaknar tidigt i vårt hus här vid Lake Nicaragua där vi bor en vecka (så sjukt sjukt fint, och perfekt för oss. Ni ska få se mer SNART!). Börjar surfa efter olika platser för att uppleva Costa Ricas natur på ett sånt där BRA sätt.
En grundresearch är redan gjord sen länge, bland annat just via guideboken på Nya Zeelands stränder, men nu är det finlir som gäller.

reseplanering costa rica

• Patrik sover för ovanlighetens skull just idag längre än mig. Ofta är han ute på en morgonpromenad, eller som här där cyklar ingår i huset, på en cykeltur. Han har mer hand om på-plats-planeringen, kan man säga. Hans morgonfärder gör att han har koll på sånt som var det går att köpa frukt, var närmaste lilla butik finns, fina promenadvägar, eventuella stränder att bada vid, osv.
Men nu kommer han upp senare än mig, och därför får han först en snabbgenomgång av mig med tankar/funderingar/förslag om Costa Rica.

FullSizeRender-2 kopia 2
Anteckningar nerskrivna under första researchomgången, när jag gick igenom guideboken i Nya Zeeland. Anteckningar som jag nu använder mig av under finliret, då det är ett måste att kombinera med google & diverse appar/sajter.

• Under några månader har jag strökollat hus att hyra via Airbnb på olika platser i Costa Rica och sparat dom i en Wishlist i appen. Nu går jag igenom alla hus jag sparat och hittar ett litet guldkorn. Ett hus för 320 kronor natten nära en strand på karibiska kusten.
Detta är hälften så billigt som den bungalow jag preliminärbokade via Booking.com på nästan samma plats för ett tag sen, plus att huset känns ännu bättre för oss.
Jag vill gärna boka huset men vilka datum?
Det enda jag vet är att vi ska checka in på ett redan bokat hostel på ön Bastimentos i Panama, också på karibiska kusten, den 19 mars.
Men vad vill vi egentligen göra i Costa Rica innan dess?
Och – ska vi resa något längs floden Rio San Juan på den Nicaraguanska sidan i regnskogen, och i så fall “offra” lite av den tid vi hade tänkt oss i Costa Rica?
Naturen är ju sannolikt ungefär densamma, gränsen går ju precis intill floden. Och Nicaragua är ett billigare land att befinna sig i. Så kanske är det smartare att krympa Costa Rica-tiden till förmån för Nicaragua (som vi dessutom trivs otroligt bra i)?

• Och så där håller det på. Datorns familjekalender är en av våra bästa vänner, där skrivs alla bokningar och även lösare tankar/planer upp.

• Det som också är lite annorlunda nu än när vi bara har rest i ett land, är att vi nu försöker se hela resan mer som en helhet.
Varje land har ju så mycket att erbjuda. Men som nu i Centralamerika – vi kan inte/behöver inte göra unika regnskogsäventyr i både Nicaragua, Costa Rica och Panama, utan vi kanske nöjer oss med regnskog i ett eller två av dessa länder.
Troligen väljer vi till exempel bort Stilla havs-kusten i Costa Rica trots att den ser helt fantastisk ut. Men för att få en vettig färdväg (långa transporter kostar både energi och pengar), och vi kommer att korsa gränsen Nicaragua/CR mitt i landet vid Los Chiles och ett par veckor senare ska över gränsen mot Panama uppe vid karibiska kusten – ja, då blir det förmodligen en för lång omväg.
Och vackra stränder får vi på andra ställen, så vi får nöja oss med det.

• Ja, det tar många många timmar vid datorn. Lusläsande av kartor, hitta fakta om gränsövergångar, jämföra boenden, kolla busstabeller, läsa recensioner om platser och boenden, plöja bloggar och resereportage, studera avstånd för olika färdvägar via appen Rome2Rio, och mycket annat.

Men det är värt det. Det är värt varje sekund.

Jag tycker att vi har fått till en bra balans, och även om det kommer stunder då jag för några sekunder önskar att vi hade nån slags paketlösning där någon annan bokade flyg, buss och boenden 🙂 så vet jag ju att det aldrig hade funkat.
Och att det aldrig hade blivit så bra, för just oss.

(Och bara för att förstärka hur knäpp jag är… så har jag parallellt med att jag skrivit detta blogginlägg på datorn googlat “driving in costa rica” på telefonen, och läst på om kvaliteten på vägarna i de delar vi nu funderar på att se. Jag har också kollat upp lite priser för hyrbil, och vad det skulle kosta att hyra den i en ort och lämna den i en annan.
Plus att jag lite snabbt googlade fram lite info om en nationalpark jag hittade på kartan som jag inte kände till sen innan, och kollade om det skulle vara möjligt att ta den vägen på vägen mot karibiska kusten.
Puh. Dags för en till kopp kaffe.
Klockan är strax nio på morgonen, och det kommer att bli en fin dag vid Lake Nicaraguas strand.)

lake nicaragua

Resan till Nicaragua, och en REJÄL bokningsmiss

3 Comments

Vi åkte mot flygplatsen i Las Vegas vid sjutiden på kvällen. Planet gick 22:51, första flighten till Mexico City.
Tyvärr, höll jag på att säga, var flygtiden inte längre än drygt tre timmar.
Och detta var ju större delen av vår nattsömn den här natten, inte så mycket av den varan alltså.

flygplats mexico

Ockuperade några bänkar i vänthallen vid gaten och barnen somnade tack och lov. Fyra timmars väntan.
Jag går in på Airbnb-appen för att dubbelkolla något, och råkar då slänga ett öga på bokningen av huset vi ska hyra en vecka här i Nicaragua.
Och det står ju… MARS! 11-18 mars! Inte 11-18 februari, som det borde stå, och som det har stått i vår datorkalender i flera månader sen jag bokade detta hus.
Jag tittar igen. Jodå. 11-18 mars.
Paniken kryper på. På lördag ska vi flytta in i huset, när vi landar åker vi till staden Granada där vi bara har bokat två nätters boende på ett hostel eftersom vi sen ska till huset på ön i Nicaraguasjön. Jag har också bokat taxi och båt över till ön, men alltså på helt fel dag. En hel månad fel, till och med.

Alltså. Efter ungefär noll minuters sömn, med bihåleinflammation och feber, och klockan som har flyttats fram så jag inte vet vad den är mer än att det är svintidigt på morgonen, så var jag inte riktigt… eh.. upplagd för detta, kan jag säga.
Självklart funkade flygplatsens wifi också enbart på en viss punkt, i en helt annan ände än där Patrik och barnen var, så jag var on my own i detta just där och då.

Okej. Vad gör jag? Är det avbokningsbart? Ändringsbart? Vad har jag betalat? Kan vi boka om? Vart tar vi vägen?
Vi har aldrig varit i Nicaragua förut, aldrig i Centralamerika över huvud taget för den delen. Jag vet bara att det inte finns så jättemycket boendealternativ på den plats vi siktat in oss på, plus att vi verkligen sett fram emot vår kommande vecka i just det här huset.
Hur blir det nu?
Tusen frågor som växte sig gigantiska i takt med bihåledunkandet i huvudet.

Jag skickar ett mejl till kvinnan, Cindi, som äger huset vi hyrt. Jag förklarar rakt på sak att jag är en idiot utan koll på någonting (typ) och att jag har gjort ett jättemisstag.
Och hon svarar direkt. Supervänlig. Försäkrar att hon har gjort “similar mistakes” massor av gånger (det har hon säkert inte men det var ju väldigt snällt av henne att skriva så) och så ringer hon upp Airbnb, och ser till att jag får annullera bokningen utan att ens betala den obligatoriska avbokningsavgiften.
Vi mejlar fram och tillbaka. Jag mejlar Airbnb. Hon pratar med Airbnb igen. Hon kollar sin kalender, jag kollar min, mejlar igen.
Och så bokar vi in nya datum till oss. Nu var det inte ledigt förrän på torsdag i nästa vecka, så det blev nu plötsligt fem dagar “över” och vi har ännu ingen aning om vad vi ska göra av dem. Men det löser sig.
Och transporten är nu också ändrad till rätt dag.

Jag kunde tillslut pusta ut och gå och meddela Patrik att det ordnat sig, och så var det dags att boarda igen.
Flyg på ett par timmar och så landade vi i Nicaragua.
35 graders värme slog emot oss. Det var längesen vi hade så varmt nu så kändes härligt.
Trevliga security-personer på flygplatsen imponerades av att vi kom från samma land som Zlatan Ibrahimovic, och fixade billigare taxi till oss. Tack igen Zlatan, du har verkligen öppnat många dörrar åt oss under denna resa!

IMG_7489
Trång men rabatterad färd i denna bil.

Nu är vi på vårt hostel i Granada, GM Hostel. Fint och trevligt.
Jag är fortfarande sjuk, men det är okej. Tråkigt såklart, men inser att det vore konstigt om vi aldrig blev sjuka. Det händer ju, precis som hemma.
Barnen tog en långsovning idag och är nog ikapp för både upphackat flygsömn-natt och tidsskillnad.
De här fem nya mellandagarna vet vi alltså fortfarande inget om. Men det ordnar sig väl, det också.

IMG_7509
Utanför vår dörr på GM Hostel, Granada.

**
•• Följ gärna vår fortsatta jorden runt-resa även på Instagram!

•• Missa inte senaste avsnittet av Jorden runt-snack med Milo & Jack, om att jobba på en farm i Nya Zeeland (se länk)

Våran närmaste framtid

12 Comments

ubud med barn

Nu har vi lämnat underbara, färgstarka Bali med sin häftiga kultur och alla tempel och symboler. Men vi är kvar i samma land, men nu i Flores. En indonesisk ö som vi egentligen vet ganska lite om. Men för ganska länge sen spanade vi in en vulkan – Kelimutu – just här, som vi ville se och bestiga.

Det är själva ursprunget till att vi är här.
Och sen förde det med sig en hel del annat.

Vi har hyrt ett hus här i Flores, på norra sidan, i drygt två veckor. Det finns ingen wifi, inga restauranger, inga butiker. Ingenting.
Det kommer att bli bra.
Annorlunda, men bra.

Sen drar vi till Nya Zealand.
Ett av de stora drömresmålen, där vi dessutom kommer att få möta upp några av de där som vi VERKLIGEN längtar efter! Och där blir det roadtrip!! Med ett tält i bagageluckan, och jul- och nyårsfirande.

Sen var det väldigt tveksamt. Vi var länge i valet och kvalet.
Kollade allt. Alla flygrutter, alla priser, alla möjligheter att ta sig från Nya Zealand och över Stilla Havet till Amerika.

Det slutade – helt oväntat – med en multistoppbiljett. Auckland – Honolulu – Las Vegas.

I Las Vegas landar vi typ 31:a januari.

fullsizerender-kopia-4
Här ska vi bo i Las Vegas!

Den 4:e juni landar vi på svensk mark igen.

Men däremellan har vi än så länge dessvärre lite dålig koll just nu angående vad som ska hända.
Vilka länder ska vi välja?
Kan vi tälta på fler ställen än i Nya Zealand?
Vill vi tälta?
Ska vi ens fundera på Karibien, eller slå bort eftersom det hela tiden känns rätt krångligt/dyrt?

Ecuador? Bolivia? Paraguay?

Och var ska vi åka i Nicaragua och i Costa Rica?

Ja hjälp, det är lite kvar att fundera på. Hoppas ni vill fortsätta följa med oss!
Om det blir tyst emellanåt så beror det framför allt på uppkopplingen, och möjligen på att vi är ute och underforskar (ett fantastiskt ord, skapat av Milo för flera år sen. Det används fortfarande flitigt i vår familj)

**

Se filmen om vår resa, gjord av oss, på Expressen.se / Allt om Resor – Klicka här!!

Följ oss gärna på Instagram!

 

Hur känns det?!

9 Comments

luang prabang waterfall

Väldigt snart dags att kasta sig ut. Mot nio månaders äventyr.
Så, hur känns det egentligen? Fyra dagar kvar till avresa, och jag kan säga att detta är en väldigt vanlig fråga från omgivningen just nu.
Jag brukar vara nästan befriad från det där man brukar kalla resfeber, men den här gången är det helt klart speciellt. Mest handlar det om en slags stress att hinna klart allt jag vill/måste, som att ha ringt de nödvändiga samtalen, ha lämnat in all redovisning för företaget fram till dagens datum, ha koll på att de utgifter vi ändå har kvar hemma (typ tjänstepension, försäkring, telefon) sitter på autogiron, och inte minst försöka bli klar med de jobb jag vill/ska vara klar med innan vi åker.

packning

Jag kan ärligt säga att det har varit vansinnigt mycket att fixa med och göra, och det som har tagit stryk är framför allt sömnen – och själva reseplaneringen.
Det kanske låter lite konstigt men det jag tänkt minst på de senaste veckorna är själva resmålen, färdsätten, kartorna och boendena. Och det saknar jag.
Tillvaron har varit så full av att lösa allt praktiskt att tiden inte har funnits till den andra planeringen. Vilket i sig inte är någon fara, början av resan är ganska välplanerad sen tidigare, men jag tror det gör mig “febrigare” att jag inte kan “gå in i” resandet på det sätt som jag hade önskat nu inför.
Istället är hela huvudet en enda lång to do-lista.
Stressen ligger ganska mycket utanpå, och ur ett hälsoperspektiv skulle jag inte rekommendera någon att leva som jag och Patrik har gjort den senaste tiden med mycket jobb, mycket fix, sena kvällar, vakna nätter…
Samtidigt finns det ju hela tiden en positiv grund i det hela. Allt är i högsta grad frivilligt, det är ju ingen som tvingar oss att göra det här. Slitet är för vår egen och barnens skull, och det kommer att vara värt det.

internationellt körkort
Internationellt körkort – en av alla hundratals saker som stått på att göra-listorna. Nu fixat.

Och ikväll ska vi packa tillsammans med barnen och det känns bra och viktigt, av flera skäl. Det blir lite mer konkret när vi pratar om hur vi ska packa väskorna, vad som ska med och när vi eventuellt kan få nytta av saker vi står och tvekar inför att ta med.
Så packningen är mer positiv än ett stressmoment för mig. Medan Patrik tycker den delen är betydligt mer stressande än vad jag tycker. Det är också en grej att försöka ta hänsyn till, att även om vi är synkade i mycket så är det bitar i detta som vi känner helt olika inför.
Dom som är coolast i det hela är förstås Milo och Jack. Det som är tufft för dem att deala med den här veckan är att det blir många avsked. Jag/vi försöker att hjälpa dem så att det inte blir för dramatiskt, det går liksom inte att göra alla “hej då” för stora och ödesmättade.
De måste få vara i det positiva med resan så mycket som möjligt, inte känna att de lämnar/överger alla härhemma.

att resa med barn

Natten mot måndag landar vi i Dubai, och där har vi lagt ribban lågt. Dels ska det vara sjukt varmt när vi är där, och så har tanken med det första stoppet hela tiden varit att försöka landa lite tillsammans och försöka börja fatta att vi är iväg. Så vi har inga storslagna planer om att se hela Dubai, utan det får bli lite som det blir där.
Sen väntar nästan en månads rundresa i Sri Lanka, två veckor i Malaysia inkl Kuala Lumpur, 1,5 månad i Indonesien (tre olika öar) och sen vidare till Nya Zeeland. Och sen vet vi inte.

Nu ska jag jobba på och försöka stryka ytterligare några punkter på alla mentala och fysiska listor.
Fyra dagar kvar…

bild 2

**
**

Packning! Part one

9 Comments

IMG_4277
Ja, detta är ju ett intressant kapitel. Som vi inte har hunnit tänka så mycket på förrän i lördags då vi gav oss iväg för att inhandla ryggsäckar.
Vi provade oss fram, LÄÄÄÄNGE, och gick framför allt på att ryggsäckarna skulle kännas bra på ryggen och dessutom ha smarta fack. Vi använder oss nämligen väldigt mycket av typ bottenfack och topplocksfack när vi reser, så dessa funktioner kändes centrala.

ryggsäckar xxl resa
Nej, Milo ska inte ha en så stor ryggsäck som på bilden… Egentligen är den som Jack håller i Milos

Vi valde tillslut mellan ryggsäckar från Lundhags och Bergans, och jag tycker nog de var jämlika vad gällde hur de kändes på. Men det blev antalet extra fack som blev avgörande, till Lundhags fördel.
Vi har nu en 90-liters och en 75-liters.

Milo köpte en ryggsäck från Burton som verkar jättebra, även här med många fack och fickor. 27 liter. Bra för honom som kommer att bära på skolböcker och lite annat. Dessutom var det en jättefin ryggsäck.

xxl ryggsäckar

Jack kommer att använda en Haglöfs-ryggsäck som Milo har haft vid en tidigare resa, heter Corker Medium och är på 18 liter.

När vi har bokat flyg så har vi, när det behövts (på lågprisflyg), köpt till extra incheckat bagage som är 20 kilo på mig, 20 kilo på Patrik och 10 kilo på Milo.
Vi kan alltså ha max detta, och naturligtvis helst mindre.

vandringsryggsäckar jorden runt

I lördags körde vi även annan shopping, mer än typ… på väldigt länge. Och på golvet, i väntan på att packas ner, ligger nu ligger alltifrån ny mobiltelefon (den gamla trasig..) till solkrämer från Aco, vandringsvänliga sandaler till barnen, myggmedel (yes, vi kör på svenska Mygga så länge det går!), barnalvedon, toklätta sneakers från Skechers (självklart inköpta hos Storetto i Degerfors, vi handlar förstås lokalt om det går!!) ny resenecessär och nya bikinis.
Vi köpte också ett lätt, tunt vind- och regntätt ställ till Jack från Trekmates (Stadium Outlet). Milo hade redan fått ett jättefint (och ännu bättre) från sin fina gudmorsfamilj när han fyllde år, ett McKinley-set.

aco sun
Rutin: alltid bra solskyddskrämer med hemifrån Sverige. Lite tungt att bära på men värt besväret.

Köpte också en GoPro-kamera, så nu ska det förhoppningsvis bli lite drag i bilderna från resan också 🙂

Sen åkte vi till sommarstugan och pustade ut efter denna tokshopping, och vi tittade INTE på några kontosaldon utan förträngde allt sånt och njöt istället av lugn sjö och fantastisk mat som våra kära stuggrannar trollade fram. Och allra mest njöt vi av sällskapet, och lugnet.

vänern
En vacker plats på jorden. Vänern.

Och de senaste dagarna har vi så smått börjat packa.
Förutom att rätt saker (och inte för mycket) ska ner i ryggsäckarna så ska annat rensas bort. Antingen packas ner till förrådet eller slängas/ges bort.
I denna process passar jag på att säga tusen tusen tack till min mamma som lyckats fixa utrymmen hemma i huset där vi alla bor just nu, för oss att förvara det där vi inte riktigt vet var vi ska göra av, och som ihärdigt tvättar, viker och hjälper oss så mycket, och dessutom liksom sådär på mammasätt – i tysthet, för att hon bara förstår vad vi allra mest behöver. Utan att fråga eller be om lov.
Hon bara vet.

Tack mamma, och även tack till pappa! Utan er hade vår tillvaro just nu sannolikt varit ett totalt panikkaos.
Istället råder nu bara ett lite lätt kaos, visserligen med temporära panikinslag – det får medges – men ändå inte med konstant panik.

Ett första inlägg om packningen. To be continued…

FullSizeRender 2
Jo men vi har FULL koll på läget… Inte alls rörigt, inte alls kaotiskt, full koll! 🙂

**
**
**

Visum – steg för steg

6 Comments

indonesiska ambassaden

Tur och retur till Stockholm över dagen.
Inte helt ovanligt i min värld, och idag skulle jag dels på ett möte, plus att jag behövde besöka Indonesiens ambassad.

Detta med visum kan vara en historia för sig. När jag pratar reseförberedelser med min omgivning så får typ alla något lätt jagat i blicken bara jag nämner ordet visum.
Det verkar vara laddat med krångligheter för många, och jag kan hålla med. Det ÄR rätt jobbigt med visum.
Men ett nödvändigt ont, och bara att lösa om man nu vill till ett land där visum krävs.

Vi ska tillbringa nästan två månader i Indonesien, vi ska till Bali, Gili Air och till Flores. Om man bara ska stanna 30 dagar i landet behövs inget visum.
Men vi är alltså tvungna att ha det.

Hur skaffar man då visum på ett så enkelt sätt som möjligt? Vi gjorde såhär:

indonesiens ambassad visum
Indonesiens ambassad ligger på Kungsbroplan 1 i Stockholm, alltså bara över bron till Kungsholmen, strax bortanför Cityterminalen.

    • Gick in på Indonesiens ambassads hemsida och konstaterade att vi måste ha visum för våra dryga 50 dagar i landet. Där laddade vi ner ansökan via pdf och fyllde i. Här ska bland annat passnummer fyllas i, Sen ska man fylla i allt möjligt annat, som hemadress, yrke och så vidare.
    • Visumet kostar 450 kronor styck. Det är samma pris för barn som för vuxna. Jag betalade in kostnaden på bankkontot som stod på hemsidan och gjorde skärmdump på betalningskvittot, och skrev sen ut det.
    • Vi tog passfoton på egen hand, med finkameran mot en neutral bakgrund. Dessa gjorde vi sedan till passbilder via sajten fotoautomaten.se , och skrev sen ut dem på fotopapper på vår egen skrivare. Det har vi gjort vid flera tillfällen nu, och jag har ingen aning om vem som ligger bakom sajten och tvivlar på att den uppdateras, den känns rätt gammal men fungerar. Och det är ett superlätt sätt att enkelt och gratis fixa passfoton. (inte säker på att det är lätt att få till så att det duger till körkortskvalitet, men hittills har det i alla fall funkat för alla våra visumfoton)

fotoautomat

  • Vi skrev också ut vår inrese- och utresebiljett till och från Indonesien, den måste bifogas.

Nästa steg var att åka till ambassaden, öppettider för visahantering står alltid på hemsidorna.

Där lämnade jag in allting, inklusive passen (eftersom visumet ju stämplas in i passet)

Skärmavbild 2016-08-09 kl. 21.55.44

Man kan hämta ut det på plats om några dagar, men jag valde att få dem hemskickade som rekommenderat brev. Pris 96 kronor extra.

**

Några generella konstateranden om visum:

• Tänk på att visumregler ändras då och då. Även om du inte hade visum när du åkte till ett visst land för ett par år sen så är det ingen garanti för att du inte behöver det nu.

• När man googlar tillexempel ”visum + Indonesien” så kommer det alltid upp sidor som erbjuder att hjälpa till att skaffa visum, till en kostnad då förstås.
Jag har aldrig provat de sajterna så jag kan inte recensera dem, men jag tycker man ska veta att det inte är så att de är officiella visumsajter för just det landet (vilket det nästan låter som när man läser vissa formuleringar). Men så är det ju inte. Det är ambassaden som gäller, även för dem. De gör samma jobb som du själv kan göra.
Nu gick jag in och kollade på en av dessa visumservicesajter, och de tar alltså ut en “visumserviceavgift” på 625 kronor! Plus de 450 kronor som det faktiskt kostar.
Det är möjligt att det finns andra sorts visum när det är bra att använda någon visumservicetjänst, men de gånger vi har skaffat visum så har vi i alla fall föredragit att vända oss direkt till ambassaden utan en dyr mellanhand. (OBS: jag/vi har hittills aldrig skaffat visum utanför Asien, och enbart turistvisum, så allt jag skriver om våra erfarenheter är ur det perspektivet)

**

Nåväl, nu är det gjort. Men jag får erkänna att jag suckat några gånger de senaste dagarna över att vi inte nöjde oss med 30 dagar i Indonesien, då hade vi ju sluppit detta… Men då har jag tänkt på det här huset, som ligger på ön Flores dit vi ska efter Bali.

Skärmavbild 2016-08-09 kl. 21.57.58

Skärmdump från Airbnb.

Målbilderna hjälper till en hel del just nu, får medges…

 

19 dagar kvar…

 

 

Välj rätt bankkort för resan – med gratis uttagsavgift

7 Comments

ÄNTLIGEN har jag tagit tag i en av de där grejerna på beta av-listan som känts lite jobbig.

Förut har vi kört på våra vanliga bankkort när vi rest (Handelsbanken) men det har egentligen varit rätt korkat. Om man åker en vecka eller två gör man ju kanske inte så många uttag på plats, men är man iväg en lite längre tid – då drar det snabbt iväg med kostnader för uttagsavgift + valutaväxlingsavgift i bankomaterna.

Vi har heller i princip aldrig med oss för-växlade pengar hemifrån eftersom vi inte gillar att bära runt på en massa pengar (och den här gången ska vi ju till så många olika länder runt hela jorden så det funkar ju naturligtvis inte alls)
Dessutom är det ju väldigt smidigt att bara ta ut i bankomaterna, som hemma.
Ibland har vi också tagit ut på ett bankkontor där vi varit, eftersom man ofta kan göra lite större uttag där än i bankomaterna.

valutor

Har blivit lite sedlar över från våra resor genom åren

Men när varje uttag kostar pengar, då blir det snabbt en hel del pengar. Och som jag har tagit upp tidigare så handlar det ju om en del pengar, ändå, för att resa runt jorden.

Så tidigt i morse tog jag till slut tag i den researchen.

Det visade sig snabbt att det är kreditkort som gäller. Storbankernas vanliga uttagskort (de man brukar ha kopplade till lönekontot) är hopplösa i det här sammanhanget.
Hittar heller inget storbanks-kreditkort utan utlandsavgifter.
Och det kreditkort vi redan har – SAS Eurobonus mastercard – har 2 procent valutaväxlingspåslag för köp och uttag utomlands, och 3 procent på uttaget belopp. Funkar inte riktigt i nio månader…


Många brukar prata om Ica-bankens betalkort, och det var där jag började kolla. MEN! De har börjat med avgifter nyligen, så det gick bort.

Återstod till slut tre:
1. Coop Med Mera Mer (mastercard)
2. Santander Consumer Bank Mitt kort (mastercard)
3. Norwegiankortet

Alla tre har 0 kronor i uttagsavgift i utländska automater utanför EU. Två av tre har också 0 kronor i valutaväxlingspåslag.
Norwegian visade sig dock ha en valutaväxlingsavgift vid köp utomlands, och gick då bort.

Valet för oss föll på Coop Med Mera Mer, på grund av att Santanders kort har en räntekostnad som börjar ticka från dag 1. Alltså från samma stund man gör uttaget i automaten.
Jag har inte lagt energi på att räkna ut vad det skulle kunna bli för kostnad, men jag tror jag skulle känna mig stressad över att veta att det tickade på räntor, och säg att man inte har tillgång till okej wifi på ett tag och inte kommer åt internetbanken för att betala in. Nej, inte sugen på det.

Santanders och Norwegians fördel var dock att det inte är någon årsavgift på dessa kort, men det har inte Coopkortet heller första året. Sen kostar Coops kort 348 kronor/år.

*
Sen är det ju lite andra fördelar som tillkommer hos alla, man har reseförsäkring, tjänar poäng och lite sånt. Men de faktorerna var inte viktiga för oss i detta val så därför gällde min research endast kostnader för kortet och användandet.
Jag har heller inte brytt mig om räntekostnaden som kommer om man inte betalar sin räkning i tid (eftersom vi planerar att betala dem i tid och slippa räntan 🙂 )

Hur förbereder vi barnen inför jorden runt-resan?

1 Comment


– Hur reagerar barnen på allt det här?
– Hur gör ni egentligen för att förbereda Milo och Jack?
– Förstår dom verkligen vad det är ni ska göra??

Ja, vi får många frågor, och såklart även om barnen. Vilket jag tycker är bra! Milo och Jack är ju resans huvudpersoner, så hur de mår, vad de tycker och känner är ju av yttersta vikt.


Dom har ju fattat ett tag att det vi ska göra åtminstone bryter av litegrann från vad de flesta ägnar sig åt under ett vanligt läsår i Sverige.
Härom dagen kom Jack hem från lekparken där någon hade stannat honom och frågat honom vad han hette.
– Jack, hade Jack svarat.
– Är det du som ska resa jorden runt? undrade lekparkspersonen.
– Ja, sa Jack.
Och samma sak hände visst några timmar senare när barnen cyklade och postade brev åt mig, och en vänlig kvinna kände igen dom och sa något om resan.
Dom har också fått vara med i radio, tv och lokaltidningen och berättat om sin resa, och det har dom tyckt varit roligt.


För vår del är det nog så att vi har lagt grunden till detta genom allt tidigare resande (3 (Jack)/4 (Milo) långresor genom Thailand (drygt 15 olika öar totalt + landsbygd & Bangkok ett antal gånger) / En halvårsresa genom Sydostasien (sju länder) / Sex veckor genom Indien mm)
Även om dom inte minns varje enskild dag från dessa resor så har dom massor av minnen och känslor kring vad resandet innebär.

marari kerala
Marari, Kerala. Indien, januari 2015.

Sen pratar vi alltid mycket om både tidigare resor och reseplaneringen med barnen. Dom gillar alltid att se på bilder, och även om dom inte alltid bryr sig så mycket om detaljer i reseplaneringen så kommer dom gärna förbi och kollar, tycker till om ett rum, hus eller vy som råkar vara uppe på skärmen, och så helt plötsligt berättar dom något eget minne från någonstans där vi varit någon gång.

luang prabangProvar att jobba som risbönder i Luang Prabang, Laos, våren 2014

Då och då snöar vi in tillsammans på någon karta som ligger uppe, plus att de verkligen gillar att läsa faktaböcker om jorden och kartböcker för barn. Ibland blir detta godnattsagan och då brukar jag förstås visa och peka var vi ska.
Men själva, inför varandra, så gör vi ingen jättestor grej av det. Det är ju inte så att vi vid varje måltid sitter och säger till barnen att “ÅHHH vilken jättesupergrej vi ska göra! Är ni inte pirriga! Visst ska det bli spännande?!”
De kommentarerna får komma från andra, och själva pratar vi mer om specifika resmål och praktiska förberedelser.


Allt det här är ju att förbereda dem, har jag insett när vi fått frågan om hur vi gör. Även om vi sällan tänker så. Det bara ingår.
Och även de praktiska sakerna, som vaccinationen, blir ju också en form av förberedelse.

Sen tror jag mer att vi kommer att ta det som det kommer. Det kommer ju att bli låååånga resdagar som säkert inte alltid är jätteroliga, men det är ju för tidigt att börja prata om nu.
Vi får ta det efter hand, beroende på resmål och vad som väntar just där.

Sen när det är dags för packningen ska de få vara med mer handfast, få egna ryggsäckar och välja de (väldigt få…) saker de ska ha med sig. De ska också snart få ladda ner första ordentliga laddningen e-böcker på Kidsread (smart app för att slippa bära på böcker, vilket ju inte går i det här sammanhanget. Men läsas ska det ju göras, helst mycket, och då känns detta som en rätt ultimat lösning)

Nu är det drygt 20 dagar kvar, och det känns som vi snart går in i ett lite mer praktiskt skede.
Vi får väl se hur vi reagerar allihop här framöver.

**

En usel mammas och flyttpackares bekännelser

No Comments

Imorse vaknade jag med en sån där känsla som inte ville släppa taget på en lång stund.
Kände mig som en usel mamma när jag tänkte tillbaka på de senaste dagarna. Till exempel på gångna kvällen bredvid Jack i EM-soffan, han tokengagerad i Portugal – Wales och jag bredvid, inte riktigt lika engagerad utan nerstirrande i datorn istället i 90 minuter.
Alla hans funderingar kring frisparkar, domarinsatser, bästa spelare och så vidare bemöttes väl med ett “mmm” och lite halvhjärtade svar.
Och på övervåningen satt Milo och byggde ensam med sitt älskade lego.
Pappan jobbade.
– Varför byggde jag inte med Milo! dundrar det den här morgonen i huvudet.
Dessutom är det lite för tidigt, nästan natt, och tankarna är inte riktigt så klarvaket rationella.
– Varför tittade jag inte på i alla fall en halvlek med Jack, och lyssnade på alla hans tankar!

Nej. Jobbmejl och annat datorfix gick före, och innan dess packade jag flyttkartonger och paniklagade mat av upptinad köttfärs som skulle ha blivit för gammal annars.

Så vandrar tankarna vidare, hittar givetvis plötsligt en massa andra tillfällen när annat har fått mer uppmärksamhet än barnen.
Sen tänker jag på flytten, och att jag packat mindre än vad jag borde med tanke på att flyttlasset går på lördag.

Sen gick jag – världens sämsta mamma och flyttare – upp.

Dagen blev sen en aning bättre. Men är väl i ärlighetens namn inte helt bra än.
Mycket som snurrar.
(även om jag vid det här laget ändå känner mig som en lite bättre mamma och inte rakt igenom usel)

Nu är barnen med sin mormor och morfar på teater i Karlskoga, Rasmus på Luffen av teaterföreningen Lyset, och har det såklart hur bra som helst. Och Patrik jobbar.
Så jag unnar mig lite reseplanering ikväll som egenterapi, varvat med jobb, tvätt och flyttpackning.
Google Flights, Skyscanner och jag. Ett fint litet team.

rasmus på luffen
Bild från min pappa för en liten stund sen. Förväntansfulla killar i publiken!

Tänkte att jag en gång för alla ska kolla upp vilken som blir den för oss bästa flighten från Nya Zeeland över till Sydamerika eller Centralamerika blir. Jag har redan ägnat just detta en ansenlig mängd tid, men vi har inte spikat något än.
Verkar också vara så att det är lite för tidigt att boka, eftersom priserna är ganska mycket högre i slutet på januari/början av februari när vi vill åka, jämfört med till exempel november.
Hur som helst, det lutar nog åt att flyga Auckland – Santiago (Chile), eller Auckland – Buenos Aires (Argentina), för att sen ta oss upp genom någon av dessa länder till Bolivia.
Men ja, vi får väl se hur det slutar…

Här är förresten resrutten fram tills dess.


Längtar efter DETTA! Tid! Tillsammans. (bilden från Orchid Garden i Singapore, 2013)

Vad kostar det att resa jorden runt? Om budget och hur vi tänker

24 Comments

Detta är en av de svåraste utmaningarna i vår Jorden runt-planering – att försöka skaffa sig nån slags uppfattning om vad vår Jorden runt-resa kommer att kosta.

När det gäller flygresor har vi hittills bokat fram till Nya Zeeland. Detta gör vi på egen hand, flight för flight, med en salig blandning av flygbolag. Det tar tiiiid, men det går verkligen att komma ner i pris om man lägger ner den där tiden… De bokade rutterna är:

• Arlanda – Dubai
• Dubai – Colombo, Sri Lanka
• Sri Lanka – Kota Bahru, Malaysia (Perhentian islands)
• Kota Bahru – Kuala Lumpur
• Kuala Lumpur – Bali
• Bali – Flores (annan indonesisk ö)
• Flores – Bali
• Bali – Auckland, Nya Zeeland.

Jag räknade ihop alla dessa biljettpriser och totalpriset är 31655 kronor för oss fyra.
Det tycker jag inte är så illa med tanke på att vi ändå vid det laget tagit oss till andra sidan jorden, med ett antal stopp längs vägen.
Vi landar på Nya Zeeland 28 november.

inrikesflyg i thailand
Lågprisflyg i Thailand 2014.

Det fina med ovanstående flygresor är att de har bokats då och då under våren sommaren, och vi har försökt att betala dem utan att röra rese-sparkontot. Det blir liksom som att lura sig själv 🙂 Kontot växer (eftersom vi sparar där hela tiden) samtidigt som flygen bokas och betalas “av sig självt” (hmm.. det kanske bara är jag som tycker det är SUPERSMART av mig att göra så. Alla andra kanske, med rätta, tänker “men vadå, det är ju ändå samma pengar i slutänden”…)

Sen är det såklart en massa andra saker än resorna som kostar. Nu är det mycket boende som inte är bokat än, så där har jag ingen helhetskoll. Men jag skulle gissa att vi ligger på ett ungefärligt snittpris på runt 350 – 400 kronor per natt under de första tre månaderna.

En annan post som kostar en del är ju transport inom länderna. Här är vi rätt bra på att hålla nere kostnaderna och väljer gärna tåg eller buss som färdsätt.

Mat är såklart också en kostnad, men i alla fall under månaderna i Asien lär matkontot ändå vara lägre än hemma.
En annan “resevana” vi har haft när vi varit borta längre tid är att vi ser till att ha en vardag även på resande fot.
Det är inte glass varje dag, inte öl och läsk till maten hela tiden, inte förrätt och dessert.
Det är lätt att tänka att “det är ju så billigt” (särskilt i Asien) men är man borta länge gör det rätt stor skillnad om man beställer in extra vitlöksbröd till varenda måltid i flera månader.
Dessutom är det ju inte jättenyttigt att leva semester-gott liv med sötsaker/öl osv i nio månader… Så den vanan kommer vi definitivt att ta med oss även under denna resa.

Resa med barn
Vatten till maten 🙂 (Thailand 2012)

Om jag skulle säga en budgetsumma VÄLDIGT mellan tummen och pekfingret så tänker jag 1700 kronor per dag. Då vet jag att vi kommer vara långt under det till exempel under vår månad på indonesiska (jättebilliga) ön Flores, men säkert högre ibland, till exempel i Nya Zeeland.

Om vi säger att vi är borta 270 dagar så ger det en budget på 459000 kronor.
Och det kan ju låta tokmycket när man säger det, men nu har vi lyckats spara ihop så att vi har detta och lite till. Och det är jag jättestolt över att vi har gjort. Det är mycket slit bakom, och det kommer det att vara in i det sista. Men vi har lyckats uppnå målet.

Sen har vi aldrig gått omkring under resorna och varit nitiska och räknat varenda dag vad vi har gjort över med. Jag tror att det funkar på grund av att vi har gjort det här några gånger nu och jag och Patrik är väldigt synkade i det här “kostnadsmedvetna levernet”. Det är inget vi ens reflekterar särskilt mycket över.
Jag tänker mig att om vi har vår vanliga koll på utgifterna och sparkontot, så att det inte minskar alldeles för snabbt, så kommer det funka jättebra.
Sen är jag ganska säker på att vi kommer att göra en del “utsvävningar”, dvs medvetna kraschningar av budgeten. För att det är något särskilt vi vill uppleva, någon utflykt vi verkligen vill göra och vad det nu kan vara.
En del utflykter kan ju också bli till jobb sen, i form av resereportage eller andra reportage, och då kommer det ju en inkomst också.

resa med barn
Pool – något vi ofta väljer bort. Dessa hotellpriser är ju ofta högre än de som inte har pool. Men ibland är det kul att bryta av med poolliv, och då njuter vi av det några dagar. Men som tur är vi trivs vi allra bäst i havet, alla fyra.

Man måste ju också väga in att vi inte har några kostnader hemma eftersom vi har sålt huset. Inga huslån eller andra lån, bilskatt, storhandlingar, ingen bensin!, inköp av vinterkläder och skor, elräkningar, fritidsavgift, tv-abonnemang, aktiviteter & utflykter i Sverige, medlemsavgifter, osv osv.
Om man börjar räkna så är det ganska mycket pengar som rullar iväg under nio månader i ens vanliga vardag.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg på tema pengar, “Hur har ni råd att resa jorden runt?”, och det som står där gäller verkligen, och även i mångt och mycket när vi är på resande fot.
Det kan nog verka ibland som vi spenderar en massa hela tiden, men det är ju också för att det vi skriver om här i bloggen, till exempel, är ju om det (enda) vi prioriterar att lägga pengar på: upplevelser (inklusive matupplevelser)
Men om vi skulle lägga till en kategori med rubriken “Shopping” skulle det bli väldigt tomt på inlägg där… 🙂

Vi får se hur det går den här gången! Vi kommer att återkomma till budget och kostnader, eftersom det känns som relevant information att dela med sig av.

*
Följ oss gärna på Facebook för uppdateringar till våra förberedelser och så småningom själva resan. Där länkar vi också till nya blogginlägg:

10 frågor som en (lätt speedad) blivande Jorden runt-resenär ställer sig

13 Comments

Ibland tänker jag att det är tur att ingen annan (än Patrik) ser alla vitt skilda frågeställningar jag ägnar min fritid åt sedan några månader tillbaka… Men ja, jag kan ändå bjuda på en liten inblick i några av alla frågor som alltså upptar tiden (ibland dock i en lite FÖR salig blandning… Jag tror bestämt att jag behöver lite mer obruten tid att lägga på detta, för just nu blandas allt detta högt och lågt, i tid och otid):

Here we go:

• Vilket bolag är bäst att boka husbil med på Nya Zeeland, om man vill ha en billig men bra husbil som inte måste ha en massa bekvämligheter, men ha fyra bälten och kännas vettig att åka omkring med?

HB415543-Te-Mata-Peak-Hawke's-Bay-Richard-Brimer
Nya Zealand! Foto: Richard Brimer/newzealand.com

• Finns det tågtrafik i Bolivia? Och i så fall – kan man ta sig med tåg även över gränsen till Peru på ett smidigt sätt?

• När måste man säga upp tv-licensen när man ska flytta för att slippa betala något i onödan?

• Hur kan det INTE gå att flyga till Nya Zeeland från indonesiska ön Flores!!! Sjukt irriterande att behöva ta omvägen tillbaka via Bali (när vi redan har spenderat en månad där tidigare och alltså inte “behöver” stanna där då)

• Är det smartast att ta sig direkt från Peru till Karibien, eller till Costa Rica direkt, eller borde man i själva verket göra något annat stopp istället?

• Vilken Söderhavs-ö är både fantastisk och ganska prisvärd?

• Vilka ryggsäckar ska vi ha, och hur stora ska de vara? Tänker alla fyra här – hur många liter per person??
thunberg arlanda

Arlanda, avresedagen när vi åkte iväg för vårt halvår i Asien 2013. Då funkade ryggsäckarna sådär. Det var lite blandad kompott. Vad tar vi denna gång?

• Världens största saltöken i Bolivia i Sydamerika. Ja, den vill vi ju jättegärna uppleva. Men funkar det bäst för vår resrutt att ta oss dit via Chile eller Argentina? Via buss eller tåg? Och visst vore det väl bäst att avsluta turen genom saltöknen i staden Uyoni, istället för i Tupiza?
Piles_of_Salt_Salar_de_Uyuni_Bolivia_Luca_Galuzzi_2006_a
Saltöknen, Bolivia. Foto: Luca Galuzzi – Wikimedia Commons

• Ah, vi måste komma ihåg att säga upp hemförsäkringen! Men HJÄLP, vi har ju inte fixat reseförsäkring än! Och måste vi ha ytterligare någon försäkring som vi inte tänker på nu? Suck.

• Vi vill ju definitivt till Sri Lankas östkust. Men hur tar vi oss bäst dit? (inte riktigt lika vanligt som väst/sydkusten) Nattåg? Buss? Från Colombo? Eller via något annat på vägen?
Uppveli_Beach_in_Trincomalee,_Sri_Lanka-1
Ser så fram emot att uppleva denna kust! Foto: Wikipedia

Ja, hjälp! Dessa frågor (och ett gäng andra…) dyker alltså upp i tid och otid. Ja, kära nån… vad har vi gett oss in på?!!

Och jo, Patrik är absolut också delaktig i planeringen. Det är bara det att han gör det lite mer i samlad form, medan jag är lite mer… eh… gränslös i mitt planerande. Googlingar om ovanstående kan, i mitt fall, ske exakt när som helst på dygnet. Medan han komprimerar sina insatser lite mer. Kanske lite smartare – eller inte…??
Well… den frågeställningen kanske vi inte behöver ta här.. Det räcker med de tio ovan, för den här gången!

Uppdatering – Det Thunbergska livet

No Comments

FullSizeRender 2

Så, vad håller vi nu på med just nu?

MDIyNnwwMDAwMDg4MjExNHw5Ng..

Jo, husprocessen pågår, och senast igår var det ytterligare en visning.
För oss själva är det många känslor involverade, och jag märker att vi ibland tvekar, och funderar, och är lite allmänt förvirrade i hela denna process.
Men det kanske är normalt?

Hur som helst.
Det är framför allt en väldigt intensiv tid just nu för oss av andra skäl. Jag har mycket jobb, Patrik jobbar också på, och Milo slutar ettan om några dagar och Jack slutar dagis här om några veckor.

Allt detta är ju helt i sin ordning och väldigt normalt/naturligt. Och dessutom roligt!
Eller ja, på sätt och vis känns det också väldigt vemodigt att Jack nu lämnar Skogsdungens förskola – som har funnits i vårt liv sen Milo började där 2009.
Men Jack är så redo för detta, och jag är glad för hans skull.
(min egen dagis-seperationsångest får jag deala med på annat sätt, utan att blanda in honom 🙂 )

Det som jag känner har kommit helt i skymundan, under VÄLDIGT lång tid, är Jorden runt-planeringen.
Vart ska vi?? Vad ska vi se? Vad ska vi göra? Vad ska vi upptäcka??
Just nu känns det som jag inte riktigt har koll på det, i alla fall inte på det sätt jag hade önskat att ha nu när det inte ens är tre månader kvar till avresa…

Det är så mycket jag vill ta tag i!

  • Kan vi bo och jobba på en farm på Nya Zeeland under en del av vår vistelse där? Kan vi hitta någon bra plats dit hela familjer är välkomna, där det finns barn som Milo och Jack kan lära känna?
  • Vilken/vilka Söderhavsö/ar ska vi åka till?
  • Bila genom Chile – har fått tips om att detta ska vara smidigt och väldigt roligt/intressant och blev JÄTTESUGEN på det!
  • Nicaragua och Costa Rica – vad gör vi där?
  • Den där prisvärda ö-luffen i Västindien som vi fick tips om – kan den vara något vi kan få in i resrutten?
  • Och så vidare…

Längtar efter massa TID, allra helst Patrik och jag tillsammans såklart, så vi kan ta oss an detta (och en hel del annat…)

Och så en annan sak – på söndag drar jag faktiskt iväg på ett alldeles eget äventyr! Planet mot Barcelona avgår tiiiidigt på morgonen, och jag ska göra något galet roligt. Håller i detta nu på att tömma minneskortet i kameran, det behövs kan jag säga, för den ska få jobba hårt i dagarna tre.

Massor av rapporter kommer här! 🙂

*

Categories: Okategoriserade

Tags:

“Hur har ni råd att resa jorden runt?”

26 Comments

Ja, det är ju en berättigad fråga som vi har fått några gånger nu.
Även tidigare har många undrat hur vi har råd att resa så mycket som vi har gjort de senaste åren. Så vi gör ett försök att förklara:

Först och främst, vi är inga miljonärer och har inga superlöner, arv eller lottovinster som vi plockar av när vi känner för att dra iväg.
Vi är två vuxna med heltidsjobb, och vi bor på en ort där vi har ganska låga boendekostnader jämfört med storstäderna. Det är en bra bas, men den viktigaste anledningen till att vi kan resa som vi gör handlar om prioriteringar.

Strax efter att Milo föddes startade Patrik och jag ett resesparkonto som vi döpte till “The trip of our lives”. Vi skulle resa runt med Milo i två månader i Thailand och tänkte tydligen att den resan skulle bli den största vi gjorde typ någonsin.
Men vi fortsatte att spara på det där kontot, och snart var vi tillbaka i Thailand för två nya luffarmånader, fast nu med två barn. Och i den stilen har det fortsatt.
Vi har helt enkelt utvecklat en sparande livsstil, där vi alltid prioriterar upplevelser framför i princip allt annat. Jag okynnesköper inte ens en cola på macken utan att verkligen överväga om jag ska ha den, sen händer det att jag köper en, absolut, men inte så lättvindigt och definitivt inte ofta. Samma sak med sånt som take away-kaffe, tuggummi, godis och vad det nu kan vara.
En rätt stor sparpost för oss är lunch, det köper vi i princip aldrig ute. Det är matlådor och hemma-mat som gäller.

Vi shoppar väldigt sällan. Till barnen handlar vi ofta på second hand eller outlets, och Jack ärver alltid allting av Milo. Jag och Patrik köper rätt sällan nya kläder och saker till oss själva. Här finns ingen handväska för över 400 spänn, och jag lägger inte särskilt mycket pengar på smink och liknande.
När det gäller större inköp är vi också rätt återhållsamma. Vi har inga nya bilar, inte någon designlyxinredning, inte de senaste tv-modellerna. Och vi försöker tänka på fasta utgifter, som att kapa bort Netflix-abonnemang och dyra tv-kanalspaket som vi ändå sällan tittar på.
Leksaker köper vi heller nästan aldrig, barnen har mycket grejer ändå. Inför jul och födelsedagar pratar vi om innan att de kommer att få en upplevelse av oss, inte en massa saker. Och de verkar på riktigt väldigt nöjda med det.

Jag vet inte om det här låter präktigt, det känns lite så när jag skriver det. Men i vardagen är det inte ens något vi själva tänker på, det är bara såhär vi lever. Vi sparar alltid, varje månad, på vårt resesparkonto via autogiro. Så har det alltid varit, även när vi inte har haft en konkret resa bokad. Ibland, om vi haft mer inkomst en viss månad eller ovanligt lite utgifter så sätter vi över extrapengar på resekontot.
Detta har gjort att vi nu har ganska mycket pengar sparade, så att vi kände att vi vågade fatta beslutet om jorden runt-resan. Att vi ska sälja huset är alltså inte för att vi ska finansiera resan med de pengarna, utan om det blir något över där måste det sparas till kommande kontantinsats i ett nytt boende när vi kommer hem.

Det är lite svårt att överblicka hur mycket som kommer att gå åt den här gången, men en annan viktig aspekt är ju också HUR vi reser. Även under resornas gång är vi väldigt noggranna med vad vi spenderar pengarna på. Det är inte läsk hela tiden till maten, inga dagliga glassar, öl och dyra restauranger. Och vi bor ofta billigt, och väljer gärna billigare färdsätt som nattåg och bussar.
Vi brukar också göra resereportage under våra resor, och jag brukar kunna göra en del andra jobb på distans också, så viss inkomst har vi också haft under tiden och kommer ha även denna gång. Även om det mer blir ett tillskott, inte något vi räknar med nu under planeringen.

Jag vet att många ser resandet som en lyxkonsumtion, och jämför kanske med hur mycket man själv lägger på en tvåveckors charter över jul där man unnar sig guldkanten varje dag eftersom det ju är semester.
Men det är så väsenskilt från hur vi reser. För samma pengar som de två charterveckorna kostar för en familj kan vi kanske leva vårt budgetliv i två månader i något asiatiskt land.
När vi är ute en längre tid och reser har vi ju också betydligt mindre utgifter hemifrån, vilket också blir ett sätt att “tjäna” pengar.

IMG_7914
Bungalow som saknade fönster, hade en del öppna springor mellan plankorna och var extremt enkelt inredd. Priset tror jag var runt 200 kronor per natt, och då bodde vi där över julen 2013. Freedom, Koh Jum, Thailand. Älskar både stället och det boendet!

Jag tror faktiskt att många fler skulle kunna förverkliga en resedröm, om man verkligen prioriterade det. Självklart inte alla, men det finns verkligen mycket man kan göra för att spara pengar i sin vardag.

Ytterligare en aspekt är planeringen. Vår erfarenhet/känsla är att vårt nitiska planerande i förväg har gett oss betydligt billigare resor än om vi rest runt på måfå eller valt första bästa flyg, boende mm.

attresamedbarn
Enkelt men mysigt boende vi hade på den vietnamesiska ön Phu Quoc, vintern 2014.

vietnam
Nattåg i Vietnam mellan Hanoi och Hoi An, vintern 2014. Sparade både en hotellnatt och slapp den betydligt dyrare inrikesflygbiljetten. Dessutom brukar tågstationerna ligga centralt och man slipper taxiresor till och från flygplatserna. Rekommenderar även tåg som färdmedel på grund av allt man får se längs vägen, en upplevelse i sig självt, på köpet.