Salvador – världsarv, rytmer & färgstarkt

1 Comment

Vi har blivit så förtjusta i denna stad!

Enda anledningen till att vi åkt hit är egentligen att vi en gång för flera månader sen råkade hitta en superbillig biljett härifrån till Europa. Vi googlade Salvador lite snabbt och tyckte att det såg ju fint och roligt ut, så därför fick det bli så.



Vi bokade ett enkelt litet boende i gamla stan, som är upptaget som världsarv av UNESCO. Fantastiskt fina byggnader och små gränder. 

Det är en av de saker jag tycker har varit så speciell med vår resa; att vi hamnat på så många platser vi nog aldrig hade tänkt på om det vore för en kortare resa.

Tiden är verkligen den stora lyxen med hela resan, ur flera olika aspekter. Den har hela tiden gett oss lite svängrum. Det har känts okej med “chansningar”, som att se Salvador också som storstad och inte bara mer kända/självklara Rio.

Har så många såna exempel från hela resan.

Och Salvador blev för oss en rolig chansning. Detta är platsen där slavhandeln drog igång för några hundra år sen, och det afrikanska arvet är otroligt påtagligt. Kulturen känns verkligen afrikansk-brasiliansk. Det är starka färger, mycket musik och dans.

Hissen Elevador Lacerda tar resenärerna från Gamla stan till hamnen för knappt 50 öre per person!

Michael Jackson spelade in en video till “They dont really care about us” här 1996, så den har vi YouTub:at och då sett stans stolthet Oludum spela trummor på gatorna. Detta lever vidare med massor av rytmiska trummanden i större och mindre grupper på gatorna i gamla stan.

Så himla härligt inslag! Jack, inte minst, älskade att dansa med till musiken. Och Milo tyckte om att stå och lyssna och ta in


Nackdelen med stan är att det varmas tydligt för ett antal gator och områden, och på stränderna måste man ha stenkoll på sina grejer. Turister blir tydligen OFTA rånade.

Det som är lite krångligt är att rekommendationen innefattar även att man ska undvika vissa gator i gamla stan, och det kändes lite meckigt att hålla koll på vilka (de är liksom inte särskilt utmärkande i övrigt, mer än att många ur lokalbefolkningen varnar för dem. Lätt att gå fel)

Lite svårare än att “bara” undvika en viss stadsdel, som det oftare kan vara.

Och lite stressande ibland att alltid tänka på att inte bära kamera och andra värdesaker synligt, och helst inte ha med dem alls.

Hur som helst, vi har inte blivit rånade och inte känt oss det minsta hotade. Tvärtom är folket väldigt välkomnande.

Men lite påverkar det helhetskänslan, att det är så många varningar.

Jag har känt mig oväntat pigg efter min operation, men visst känns det ännu. Men vi har försökt hålla ett lugnt tempo, och åkt Uber (taxi) alla lite längre sträckor (även av säkerhetsskäl)


Det blev fem roliga dagar, med fotbollsmatchen på Arena Fonte Nova som en höjdare. Jack och Milo har också spelat fotboll i evigheter ihop med många nyvunna vänner på stadsstranden Porto da Barra, där vi spenderade två dagar ihop med lokalbefolkningen. Ja, det är verkligen deras strand. Inga utländska turister som vi såg/hörde, men fullt av glada Salvador-bor som hängde omkring och spelade fotboll, åt streetfood och drack caiphrinas & Skol (lokala ölen) , särskilt i söndags när vi var där. 

Skön helgstämning!

Det finns också mer “klassiska turiststränder” någon halvtimmes resa utanför stan, kända för att vara mer vidsträckta och ännu vackrare. Men denna gång ville vi mer åt kulturen/atmosfären inne i själva stan, så vi valde både stränder och annat vi gjorde utifrån det.

Vi känner oss nöjda och glada, och återigen tacksamma över att ha två så nyfikna, upptäcktsglada pojkar som med liv och lust kastat sig in i ännu en ny storstad. De knallar och går, gata upp och gata ner, testar utan att tveka ny street food och hittar alltid människor att prata/spela fotboll/dansa med.
Det är så mycket av behållningen för mig, överallt, som är deras äventyrslust och viljan att alltid veta mer och lära sig mer, och träffa nya människor därute.

Att uppleva med dem är verkligen en ynnest.


På fotbollsmatch på Arena Fonte Nova i Brasilien

2 Comments


Lycka är att vara på plats i en VM-arena och se en match i den högsta brasilianska ligan. Kolla in Milos och Jacks engagemang ovan!

**

Det är så att vår yngsta son är så fruktansvärt intresserad av fotboll.
Det är förstås väldigt vanligt att barn gillar att spela fotboll, men Jack har sen han var bara några år gammal varit i det närmaste besatt av allt som har med fotboll att göra.
Jag vet inte hur många gamla matcher han har sett på YouTube, sen han var tre år gammal har han i princip alltid föredragit att se en fotbollsmatch eller highlights-klipp från vilken match som helst, istället för barnprogram. Och han spelar/trixar/dribblar/skjuter/tränar så ofta han bara kan.
Ja, han älskar både att spela, att titta, att läsa om & att höra berättas om allt som har med fotboll att göra.
Jag skulle aldrig kunna räkna hur mycket vi har pratat om fotboll under denna resa; om spelare, resultat, matcher, lag, olika typer av fintningar och förstås om alla hans egna fotbollsdrömmar inför framtiden.

Även övriga i familjen gillar fotboll, så redan när vi började prata om Brasilien hade jag en liten dröm om att vi skulle se en fotbollsmatch medan vi var här.

Vi hade tur. Brasilianska ligans högsta serie har dragit igång, och ett av lagen härifrån Salvador spelade nu medan vi var här. Jag googlade runt för att få en aning om så det skulle vara säkert (i dessa brasilianska storstäder ska man vara försiktig, så är det ju, och vi försöker vara noga med “safety first”-tänket) Men det verkade inte vara något problem säkerhetsmässigt, och matchen var heller inte mot något stort rival-lag, så verkade lugnt ur huliganbråk-aspekten…
Men, sen var det inte helt lätt att fatta hur man skulle köpa biljetter, men tillslut förstod vi det som att att enda möjligheten var att gå till arenan dagen innan.

Sagt och gjort. Vi sa inget till barnen om matchen eftersom vi ännu inte var säkra på att vi skulle få till biljettköpandet, utan sa bara att vi skulle gå och titta utifrån på den riktigt coola Fonte Nova-arenan, som byggdes inför fotbolls-VM 2014. Arenan råkar också ligga cirka en kvarts promenad från där vi bor.
Och – det löste sig supersmidigt med biljetter på plats (och väldigt billigt var det också jämfört med många andra fotbollsmatcher, knappt 400 kronor för hela familjen), så vi köpte och berättade sen för Milo och Jack.

Jack blev så lycklig att han började gråta, och han grät så han skakade en lång stund.

Vi skulle se matchen Vitoría mot Cortiba, och fick ju lov att snabbt bli Vitoría-fans 🙂 Matchtröjor införskaffades på marknaden, och nästa kväll gav vi oss iväg till arenan.

img_0658.jpg
Bland de första på plats inför matchen på Fonte Nova!

Även Milo tyckte det var otroligt häftigt att komma in på denna enorma arena, och det var så roligt att dela denna upplevelse ihop.
Arenan är ju dock gigantisk och det var mycket mindre publik än åskådarplatser (och då var det ändå många tusen där). Men hela ena kortsidan var helt fylld med hemmaklacken, med samba, konstant trumspel, dansare och flaggor. Riktigt härlig upplevelse att se och höra detta!
Och ni kan som sagt också se våra söners engagemang i filmklippet längst upp! 🙂

TYVÄRR förlorade vårt lag, men matchen var rolig, snabb och underhållande.

Och den allra allra största behållningen för mig var ju glädjen från barnen, och ja, inte minst Jack.
När vi kom hem YouTubade han highlights och tv-inslag från matchen tills han inte orkade hålla ögonen öppna längre.
Och när han vaknade imorse handlade hans första ord om matchen igår.
Han var (är) så tacksam och lycklig över sin fotbollsupplevelse. Jag är så glad att vi fick till detta, med en match i brasilianska högsta serien; Campeonato Brasileiro Série A (som den heter).

fonte nova fotboll

fonte nova salvador
Glass i paus

fonte nova
Pelé står staty utanför arenan

fonte nova brazil
Happy football-family

Tillbaka till startsidan

Här samlas alla våra inlägg från Brasilien