Snorklat med hajar!

1 Comment

sri lanka med barn

Vi tar en tuk tuk till stranden Nilivali på Sri Lankas östkust. Vi släpps av och går rakt ut på vit sand som verkar fortsätta i oändlighet åt båda håll.
Men nästan inga människor. Bara några båtchaufförer, och vi går fram till dem och ber att få åka ut till Pigeon Island.

Innan den här dagen har vi snorklat några dagar utanför guesthouset där vi bor, hos Mr Kadira på Dyke rest i Trincomalee. Det har varit succé.

sri lanka med barn

En effekt av att vi har rest mycket i varma länder varje vinter sen barnen föddes är att de har tillbringat väldigt mycket tid i vatten. Milo kastade armpuffarna när han var tre år och har simmat sen dess, hemma tränar han simning tre dagar i veckan och tycker att simtävlingar är det roligaste som finns.
Och Jack, ja på honom har vi (bland annat) en film från Bali när han gör ett supersnyggt huvuddyk ner i en varm källa från en hög kant. Då var han tre år. Nu är han sex år och går också i simföreningen och har tävlat några gånger.
Så vattenvanan har de med sig, och det är otroligt kul att nu under resan kunna göra massa vattengrejer tillsammans.
Milo har snorklat tidigare men Jack har mest bara provat kortare stunder.

snorkla med barn sri lanka

Och nu, utanför Trincomalee beach, tog intresset rejäl fart. Milo snorklade långa stunder varje dag, och Jack tog kortare turer.
Så vi kände att det var dags för en snorklingsutflykt till ett lite större område med korallrev och fina fiskar.

pigeon island

snorkla med barn
Jack under ytan

Vi hade med oss en snorklingsguide ut först i en timme och det var jättebra. Han visade oss direkt till de bästa platserna för att se olika sorters fiskar.
Och sen tillslut – hajarna!! Pigeon Island är känt för att man kan se haj här, men vi hade inte sagt något om det till killarna av risk för besvikelse om vi inte såg någon.
Men vi hade tur, och plötsligt kom det en revhaj simmande förbi oss. En stund senare såg vi en till.

En bonus är också att vi har köpt en GoPro-kamera, så båda barnen fick simma runt och ta bilder på fiskarna. Det gjorde de imponerande bra, blev helt förvånad när de plötsligt då och då dök neråt – med snorkel och allt – flera meter ner i djupet för att ta en bild på en viss fisk.

Hajen simmade ganska djupt och var därför inte så lättfångad på bild, men här är den i alla fall 🙂

shark pigeon island

Jag upprepar mig säker (och kommer nog att göra det hela resan när det gäller detta…) men vad berikande det är att resa med barn!! Det är så speciellt att få se världen med deras ögon, och att få dela alla intryck med dem.

gopr0352
Foto: Milo

sri lanka snorkling
Foto: Milo

Jag har snorklat en del i Thailand tidigare, för 10-15 år sen, och blivit lite bortskämd med vackra undervattensmiljöer och många fiskar. Men haj har jag aldrig sett förut.
Och så är det verkligen en helt annan upplevelse att få dela detta med barnen! Jag och Jack tog en egen tur lite senare under dagen och simmade nära varandra, pekade ut extra fina fiskar för varandra och hade en jättefin stund därute under ytan.

resa med barn sri lanka

snorkling pigeon island
Foto: Jack

snorkling sri lanka

Patrik och Milo var också ute på en egen långtur och hade det härligt.

snorkla sri lanka

Efteråt kollade vi på en plansch på vad fiskarna vi hade sett hette.

fish sri lanka

Pris för denna utflykt för oss fyra, inkl båt, guide och nationalparksavgift, blev cirka 350 kronor.

pigeon island

snorkla sri lanka
Foto: Milo

Nu lämnar vi snart Sri Lanka, på söndag kväll, men på nästa plats hoppas vi på mycket snorkling!

snorkla sri lanka
**

Följ oss gärna på Instagram!


Om vår resa på Sri Lankas östkust

14 Comments

passikudah-ostkusten
Passikudah, Sri Lanka.

Jag tänker att det är bra att fundera över ibland vad man vill ha ut av sitt resande. Vi är ju alla så olika när det gäller detta, och det kan ju vara så olika vid olika tillfällen, dessutom. Jag har tidigare beskrivit vår familj som “resekamelonter” och jag tycker att det är en beskrivning som håller rätt bra när det gäller oss.

Vi vill uppleva. Lära oss saker. Möta människorna i landet. Leva enkelt. Bo lite lyxigt ibland. Bada massor i havet. Och ibland i härliga pooler. Men allt detta oftast bortom de allra största turiststråken.

passikudah
Passikudah, Sri Lanka.

Fram till så sent som 2009 pågick inbördeskriget i Sri Lanka, och östkusten var mycket svårt drabbad. Landet drabbades även svårt av tsunamin, och det har tagit lång tid för den här sidan av landet att återhämta sig.

Östkusten har därför inte kommit på långa vägar så långt när det gäller turismen som sydvästra kusten har gjort, med mer kända turistorter som Hikkaduwa, Galle och Mirissa (med flera).
Det var en av anledningarna till att vi ville se även östra sidan. Det är något speciellt med att uppleva ställen innan massturismen har slagit till. Vilket jag är ganska säker på att den kommer att göra även här.

trincomalee-sri-lanka-med-barn

Trincomalee beach, Sri Lanka

Och turism för ju mycket positivt med sig, arbetstillfällen inte minst, och möjlighet till en bättre ekonomi.
Samtidigt finns det ju en viss risk att något av själen i en plats försvinner om det smälls upp stora hotellkomplex och allt ska bli tillrättalagt, och spagetti bolognese och hamburgare med pommes frites blir mer vanligt på restaurangerna än den inhemska maten.
Så blir det förstås inte alltid. Men ja, det händer ju.

Vi inledde med fem dagar i staden Trincomalee, där vi bodde på härliga Dyke Rest som vi älskade. Här pågick verkligen vardagen omkring oss (mer bilder här från Patriks morgonpromenader)
Havet var fantastiskt. Det var så varmt, och så klart! Och vi kunde snorkla nästan rakt utanför dörren, och såg jättefina fiskar.

trincomalee-east-coast

Sen var inte varken staden eller stranden i Trincomalee alls “tillfixade”, utan det som fanns på stranden var enkla guesthouse och några ganska slitna hus. Soluppgången var av det där tokigt fina slaget, och då kom fiskarna in med sin fångst. Och fisken till kvällens middag valdes ut av lokalbefolkningen och kökspersonalen på de små guesthousen.

I staden pågick vardagslivet, helt utan inslag från glasbeklädda shoppinggallerior.

dsc08380

Vi gjorde en dagsutflykt till Nilaveli beach, en 20 minuters tuk tuk-resa från stan. Otroligt fin strand, den måste ha varit minst en mil lång. Och nästan folktom.

nilaveli-sri-lanka

Nilaveli beach

Härifrån tog vi en båt ut till ön Pigeon Island och snorklade! Mycket fint.

dsc08441-kopia

Nästa anhalt på Östkusten blev Passikudah, en liten by som ligger ungefär fyra mil från staden Batticaloa. Ett speciellt ställe som både har en rad riktigt tjusiga fyr- och femstjärniga hotell. Men som också har det riktigt påtagliga vardagslivet runt omkring.
Jag fick känslan av att de som bor på lyxhotellen generellt sett inte rör sig så mycket på stränderna och i byn, i alla fall verkade det inte så under de dagar vi var där. Men det fanns även en del enklare guesthouses och restauranger. Men återigen, inget jätteanpassat för turism (förutom lyxhotellen då)

passikudah-sri-lanka

ostkusten-sri-lanka

Vi badade på “public beach” och var där som icke-lankeser, minst sagt i minoritet… Och Milo och Jack väckte stor uppmärksamhet med sina ljusa huvuden och fick vara med på massor av bilder tillsammans med lokalbefolkningen, som blev alldeles till sig när de kom.

img_2015

Vi tyckte mycket om det vi upplevde av Sri Lankas östkust. Något som var så otroligt påfallande var vänligheten som visades oss och barnen. Nu ska jag säga att i princip alla vi mött i Sri Lanka har varit väldigt vänliga, men kombinationen av lugnet och det lite “turist-ovana” på Östkusten gjorde allt så genuint.
Vi kände oss väldigt varmt välkomna. Människor var nyfikna på det där vänliga sättet, inte påstridiga.

sunset-sri-lanka

Public beach, Passikudah

I Trincomalee bodde vi på Dyke Rest, där vi betalade cirka 450 kronor för ett rum med två (ganska smala) dubbelsängar, kylskåp, enkelt badrum och fantastisk frukost.

I Passikudah bodde vi på guesthouse Nandawanam, som kostade cirka 320 kronor för stort och bra familjerum utan måltider. Maten här var jättebra, prisvärd och rekommenderas.

Lunch köpte vi på båda orterna framför allt i små gatustånd, och åt oss mer än mätta alla fyra för max 20 kronor. Middag betalade vi mellan cirka 80 – 150 kronor för, för fyra, med vatten att dricka.

sri-lanka-med-barn

Passikudah, Sri Lanka

trincomalee

Soluppgång, Trincomalee, Sri Lanka

**

Följ oss gärna på Instagram!

Veckans krönika – Vissa personer stannar kvar i hjärtat

2 Comments

Veckans krönika, om Dyke Rest, i Karlskoga tidning/Karlskoga kuriren:

 

Vi sitter i en minibuss. Milo och Jack i framsätet, jag och Patrik bakom tillsammans med ett brittiskt par och två killar från Tyskland.

Vi är på väg söderut längs Sri Lankas östkust, 2,5 timme på en ganska slingrig väg längs kusten.

Barnen är klädda i varsin splitterny Sri Lanka-tröja, cricketlandslagets blå och gula matchtröja. Tröjorna var en gåva från vår nya vän Mr Kadira, som driver ett litet guesthouse i kuststaden Trincomalee.



Det var där, på Dyke Rest, som vi flyttade in för fem dagar sen. En så oansenlig plats till det yttre, så enkelt och bara det absolut mest nödvändiga i det ganska lilla rummet.



Här saknas alla faciliteter som gör att vanliga hotell plockar stjärnor i hotellrankingarna. Ingen pool, ingen fungerande tv, ingen frukostmatsal, ingen vanlig restaurang med menyer och á la carte. Lakanen i vårt rum var solblekta och i olika färger och mönster.

Allt är av enklaste slag.

Utom två saker, som istället är extraordinära. Läget, och Mr Kadira.



När vi anlände och gick in i den lilla korridoren och svängde till vänster framför Mr Kadiras lilla skrivbord (”receptionen”) så såg vi det på en gång. Det turkosblåa havet, rakt framför oss, utanför den öppna dörren på Dyke Rests baksida. Med bara lite vit sandstrand emellan.


Vi kände oss välkomna direkt. Mr Kadira är en man med grånat hår, i 60-årsåldern, som skulle komma att lösa vad vi än frågade om under de närmaste dagarna.

Milo och Jack var som barn i huset från första stund, de togs om hand på finaste tänkbara sätt.

På kvällarna dukades middagar fram på ett rangligt plastbord på stranden, för trots att det inte fanns någon restaurang i ordets vanliga bemärkelse så gick det att få en ljuvlig måltid bestående av pinfärsk fisk och skaldjur, ris och curry.

14291852_960490444079296_2722634643811361620_n

Vi åt här varje kväll. Vi ville inte gå någon annan stans, det finns ingen anledning.

Vi pratade om livet med Mr Kadira. Hörde honom berätta om familjen han saknar, som bor långt borta i en annan stad. Men också om hans glädje över att få möta så många nya människor i sitt arbete.

14358907_960490197412654_2810329371628392152_n

Vi fick låna snorklar och cyklop gratis, och simmade ut strax utanför Dyke Rest och såg jättefina fiskar under ytan varje dag.

Som vi njöt av allt omkring oss, och varje gång vi kom hem möttes vi av ett leende och en stunds småprat, med många skratt och mycket värme.
Jag tänker på det nu medan vår minibuss skumpar fram på den stundtals ganska dåliga vägen, att det kommer bli många avsked under vår nio månader långa jorden runt-resa.

Många möten, många nya människor, nya berättelser, korta flyktiga meningsutbyten, samtal som varar en hel kväll, kanske flera.

Många kommer vi att glömma. Det är bara att konstatera, och det ligger lite i hela ryggsäcksluffandets natur. Man fortsätter vidare, mot nya platser, nya upplevelser, nya möten.

Men några av alla de här människorna stannar kvar i hjärtat. Det är som att det finns ett särskilt rum därinne dit några bara tar sig in och blir kvar. Oavsett avstånd och alla andra skillnader.

Som en grånad liten man i 60-årsåldern på ett oansenligt guesthouse på en strand på Sri Lankas östkust.

**

Följ oss gärna på Instagram!

Patriks morgonpromenader – Trincomalee, Sri Lanka

2 Comments

trincomalee

Sen flera år har en speciell resetradition tagit form i vår familj. Den går ut på att Patrik går upp supertidigt på morgnarna och går ut på sina egna morgonpromenader. Detta är egentligen lite konstigt, eftersom han kan sova hur länge som helst en ledig dag hemma.
Men nästan alltid på resorna – uppe först av alla, och ofta ut ett tag.

trincomalee sri lanka

Kameran är alltid med, och jag tycker det är himla roligt för tack vare dessa morgonpromenader så har vi så många fler bilder av vardagslivet än vi hade haft annars. Det är ofta mycket som händer under de där timmarna när solen ännu inte står som högst, när fiskarna kommer in med sina nät och när dagen helt enkelt drar igång.

trincomalee

sri lanka east coast

Nu i Trincomalee (på östkusten) där vi alltså bodde på fina lilla guesthouset Dyke rest (läs om våra speciella dagar hos Mr Kadira här) så var Patrik uppe vid fem, halv sex-tiden varje dag.
En morgon följde Milo med, en annan morgon var Jack med.
Det fina är att de själva bad kvällen innan om att han skulle väcka dem så att de fick följa med ut. Det är så underbart fint att se hur upptäcktslystna de är.

dsc08312


Ytterligare en bra sak, förutom alla bilder och upplevelserna i sig, är att Patrik genom sina vandringar ofta skaffar sig bra koll på platsen vi är på. Himla smidigt, inte minst för mig…, att han går ut första morgonen på en ny plats, och när han kommer tillbaka så vet han var närmaste butik finns, vilka vägar vi ska gå för att komma till olika ställen, vilka vägar vi INTE ska gå, var det finns en bankomat, och så vidare.

trincomalee

Sparar mycket tid, alltså för oss andra…, på plats 🙂

sri lanka trincomalee

Jag kommer lägga upp bilder från Patriks morgonpromenader då och då, jag tycker det känns roligt att kunna dela med oss av mer än det som brukar visas upp i turistbroschyrer och på hemsidor.
Vardagen. Det är ju ändå den som är på riktigt.
Och som är så fantastisk att få ta del av när man kommer till ett land som besökare.

trincomalee morning

trincomalee

trincomalee deer

sri lanka östkusten

**

Följ oss gärna på Instagram!