Bland de varma källorna på Bali

Ida Thunberg 21 oktober, 2016 14 Comments

Redan på vägen dit får jag den där känslan i kroppen som man kan få när man är på väg för att återse en plats som är speciell i minnet.
Mest förväntansfull då och där är jag inför att få dela denna plats med min mamma och pappa. Och förstås, ännu en gång, med Milo, Jack och Patrik.

Vi befinner oss på norra Bali, en bit utanför strandorten Lovina. Vi bor i en by som heter Dencarik.
Alldeles i närheten finns en varm källa. Det var dit vi gav oss iväg idag.

Jag, Patrik, Milo och Jack har alltså varit här förut, när vi var ute på vår halvårsresa runt Sydostasien 2013/14.
Och detta var en av platserna som satte spår.

Jag har längtat tillbaka till det fridfulla.
Grönskan. Blommorna i alla möjliga färger. Det varma vattnet. De forsande strålarna från drakansiktena som är effektivare än vilken massage som helst.

Det kostar knappt sju kronor i entré, och vi får vara här hur länge vi vill.
Vi kommer tidigt på förmiddagen, när det nästan inte är några människor här.

Pappa

Milo och Jack dyker på det djupaste stället i den största bassängen, den som håller 33 grader. Det finns tre olika, en på 31, en på 33 och en på 35.
Gemensamt för allt vatten är att det anses vara heligt. Hit går lokalbefolkningen för att blir friska, och rena. Så vi håller upp våra blåmärken och onda kroppsdelar mot vattenstrålarna och hoppas på det bästa.

Vattnet kommer från källor i marken och flödar i en konstant ström från kullarna intill, genom bassängerna och vidare ut i floden. Så den där gröna färgen beror nog inte på att det är förgiftat, eller så, utan på något annat.
Ja, hur som helst mår vi alla väldigt bra ikväll efter dessa ganska många timmar (som det blev) i det heliga vattnet.