3 Comments

SONY DSCJag har börjat boka upp saker. En flygbiljett här, ett boende där…
Just nu ägnar jag nog kanske tre timmar om dagen åt jorden runt-planeringen. Det behövs (och egentligen behövs det nog ännu mer än så..)

Men när bitarna föll på plats att vi skulle tillbaka till Bali, och när vi skulle vara där, då kastade jag mig på bokningsknappen – och såg till att vi får fyra nätter i fantastiska Villa Beranda.

När vi gjorde vår sexmånaderstripp genom Sydostasien 2013/14 så var detta ett av våra (få) lyxställen vi bodde på, och det var ändå flera hundralappar billigare än en vanlig hotellnatt i Sverige. Vi bokade in tre veckor här i denna privatägda villa, för att bara vara och ha en utgångsplats för att upptäcka norra Bali (huset ligger utanför Lovina).

Det vi inte hade räknat med var att vi också skulle få en vän.
Det skulle nämligen arbeta en hushållerska i huset medan vi var där. Det ingick i hyran, och kändes till en början lite konstigt men är tydligen rätt vanligt på Bali.
Man betalar själv för råvaror/livsmedel och så finns hon tillgänglig, handlar och lagar mat, och städar och fixar med annat.
Jag minns första dagen vid poolen när hon stod där och frågade om vi ville ha något att dricka, och jag kände att – “men i så fall kan jag ju hämta det själv i kylen??”. Det kändes rätt märkligt, och just den grejen – servera oss saker vid solstolarna – sa vi till direkt att hon inte behövde göra…
Men. Efter att dagarna gick började vi förstå varandra, prata med varandra.
Vi pratade om Sverige. Om snön. Om hennes lilla barn som hade varit sjukt. Vi pratade om Jack, som hade tvingats opererats flera gånger under sitt första år i livet, och Wivin frågade om hur det gick till, vem betalade, hur hade jag som mamma känt när mitt lilla barn sövdes första gången?

Vi delade så mycket. Och vi älskade maten, Stod där i köket och försökte lära oss hur hon gjorde. Wivin skrattade åt oss ibland när vi försökte hantera de för oss nya råvarorna/rätterna, men försökte ändå lära oss. Hon handlade mat varje morgon och fick helt fria händer eftersom varje måltid var en fest oavsett vad hon lagade, så det var nya balinesiska rätter varje dag, och hon ordnade förstås så att vi fick de bästa utflykterna man kunde tänka sig.

SONY DSC

Jag släppte snart den där känslan av att utnyttja en person som jag faktiskt hade till en början, efter att jag förstått att hennes arbetsgivare husägaren var en bra variant, som brydde sig om henne och hennes familj. Och Wivin berättade att många hon kände antingen inte hade något jobb alls eller hade tuffa arbetsdagar ute på odlingarna i regionen. Hon var jätteglad över detta jobb, i ett vackert hus med många nya människor att träffa.
Och vilka band vi fick!
Som vi pratade, och skrattade, och som vi njöt av Wivins mat.
Milo pratar än idag om hennes fantastiska majspannkakor, och vi andra minns med stor glädje både maten och allt annat hon gav oss.
Jag (och hon) grät floder när vi skildes åt efter tre veckor. Vår resa gick vidare, nya gäster tog vid.
Men vi har hållit kontakten – tack och LOV för Facebook…

Och just nu, alldeles nyss, bokade jag in en ny vistelse i den här fantastiska villan under några dagar i oktober.
Eller, rättare sagt. Jag bokade in en vistelse hos Wivin. Och jag skrev innan och kollade så att hon tror hon är kvar då, och det är hon!
Minnen, tankar, och mycket mer därtill.
Att resa är att känna – så är det bara. Bali – Vi kommer snart!!

SONY DSC

IMG_7011

IMG_4032

IMG_6993


Categories: Bali JORDEN RUNT

About the Author

3 Replies to “Tillbaka till Wivin på Bali”

  1. Kul att läsa er blogg. Jag har själv bott i Asien i sex år och rest mycket där innan. Har varit på Bali två gånger men inte på länge. Nu reser vi iväg 2-3 månader med en 4 åring och en 6 månaders baby. Har du tips på hotell/aktiviteter på Bali? Och funkar tågen bra i Vietnam? Vi tänker ett par veckor vid kusten. Gifte oss i Hanoi så vi måste dit. Kul att ni varit på Don Det, där spenderade vi många lata veckor utan turister 2003 🙂 Trevlig resa!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.