Monstertyfonen Usagi drog in över Hong Kong, den värsta sen 1979 sades det i medierna.
Just när vi var där.
Dramatik direkt alltså!

 Ja, det blev faktiskt lite dramatiskt. Inte i form av ”fara för livet” men redan dagen innan började tyfonvarningarna synas över Hongkong och vi följde nyhetssändingarna på tv och government-hemsida och andra informationskanaler.
Plus att vi hade första parkett när ovädret väl drog igång från våra fönster med utsikt över havet och stan på elfte våningen.

I söndags tog vi en inomhusdag hela dagen, eftersom vår regel för resan är ”det säkra före det osäkra”, och på kvällen uppgraderades även tyfonvarningen till det som heter T8, och då uppmanas man att hålla sig inomhus. Det gjorde faktiskt inte särskilt mycket att vi missade en dag, eftersom vi visste om det redan dagen innan så planerade vi för det och hann med det som stod på våran ”helst göra”-lista. (säkert underlättar det också att vi har så lång resa totalt, i det stora hela är liksom inte en dag så väldigt mycket, och vi hade ändå räknat med ännu mindre aktivitet än vad det totalt blev i Hong Kong)
Och dagen inne blev riktigt mysig.

När vi vaknade på morgonen hade vinden lugnat sig väldigt mycket, och våra förhoppningar ökade om att vårt flyg ändå skulle komma att avgå (på söndag eftermiddag/natt mot måndag och måndag fm stod trafiken helt stilla till och från Hong Kongs flygplats)

Och vi kom iväg till Bali – men fem timmar försenade. Det blev en låååång dag på Hong Kongs flygplats, men den funkade helt ok med hjälp av ”Hitta Nemo”-film på Pizza Express, ipad:s, fika och koll i affärer.

Däremot var flygresan till Bali seg. Kändes som vi aldrig skulle komma fram, och det blev konstig tid eftersom vi lyfte först vid 21-tiden, och landade typ halv två på natten. Barnen somnade nån gång runt midnatt och sen bar vi dem av planet. Och just där och då, mitt i natten, med rätt tungt handbagage, långa flygplatsgångar, varmt, och man inte vet riktigt vad som väntar med köer, passkontroller osv – då är det ju lite tufft förstås.
Men Milo vaknade till och ville gå själv genom passkontrollen, och sen fick vi vagnen direkt när vi kom till bagageutlämningen, inga köer, och vi fick en taxi på en gång.

Så det jobbiga gick trots allt snabbt över. Men det var sjukt skönt när vi klev in på vårt fina hotellrum på Jocs Boutique Hotel i Legian, Bali, vid halv tre på natten. Två stora fina sängar. Svalt rum. Jack fortsatte sova genom hela processen – från plan till säng – och Milo somnade direkt när vi la oss.