Vi är framme på Nya Zeeland.
Det är ett fantastiskt land, det kan jag säga redan nu.
Jag ligger redan lite efter i rapporteringen, men vill börja med något som blev alldeles fantastiskt, skitjobbigt, lite för långt och väldigt speciellt.
Vi befinner oss på Sydön, och en stor anledning för oss att komma hit var att uppleva Abel Tasman National Park, som faktiskt är Nya Zeelands minsta nationalpark.
Vi bestämde oss för att vandra där, och ja, vi visste att det var en lång sträcka men vi tänkte att vi nog skulle fixa det.
Och – det blev en vandring uppför Gibbs Hill, ett litet men väldigt vackert berg, vars främsta egenskap är att det är utsikt åt alla håll. Över grymt fina Golden Bay, som är Sydöns vidsträckta gyllene stränder i norr, men också ner över hela nationalparkens kust.
Dessa gröna kullar! Havet! Stränderna!
Sen är det så roligt att vandra med vår lilla familj. Jag är nog sällan så avkopplad som just då, när vi går där – kilometer efter kilometer – och småpratar hela tiden. Vi tränar på engelska ord, pratar om massor av reseminnen, tränar gångertabellen, pratar om ingenting alls, och sen gjorde vi hip hop-låtar (Jacks initiativ) och bara njöt tillsammans av allt det där som fanns.
Dessutom: Det blev lite för långt, vi gick totalt nästan två mil och det ultimata här hade nog varit kanske 14 kilometer. Framför allt på grund av att det var väldigt kuperad terräng, mycket mer än vad vi hade läst oss till innan.
Det var helt enkelt en ganska tuff vandring.
Jag ramlade en gång i en nedförsbacke och lyckades slå i knäet på något sätt så att Patrik fick leda mig nerför en lång brant backe på slutet. Och det regnade sista två kilometerna.
Allt är inte alltid perfekt.
Men ofta blir det perfekt ändå. För mig.
För att det är vi som gör det.
**
Följ oss gärna på Instagram!
[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]
Det där snickesnacket med barnen medan man vandrar är nästan halva behållningen när man vandrar tillsammans tycker jag 🙂 Vi brukar också passa på att köra lite hemskolning på svenska, i vårt fall bland alptopparna 🙂
Ja du har ju verkligen koll på detta! Vad kul att vi delar erfarenheterna av att vandra med barn ? Kanske ska våga oss på Alperna någon gång…
Kul att läsa! Följt bloggen och kul att läsa om ert äventyr. Har även två killar på 4 och 6 år som tyckt det var väldigt roligt att ta del av det. Vi har precis sedan några dagar börjat vårt äventyr och faktiskt också hamnat på Nya Zeeland. Idag kom vi från Singapore till Christchurch. Vi kör dock en kortare variant på 6 veckor och om några dagar blir det just Abel Tasman National Park. Vem vet kanske våra vägar korsas någon gång! Tack för inspirerande läsning!
Tack Lisa! Jag uppskattar dina glada peppiga kommentarer! Kram
Låter helt perfekt. Eller ja – kanske lite långt då – men vilka kämpar till kids alltså! Så duktiga! Fast, det har jag slutat förvånas över vid det här laget.
Kram och njut ljuuuuuvliga NZ!