Igår kväll hade vi vår familje-avskedskväll här hemma. För mig känns det viktigt – lika mycket för min egen som för barnens skull – att vi får ett bra avslut här, och fyller på med fler fina minnen.
Vi tog bilder under kvällen som kommer att ingå i fotoböcker om åren i Gräsholmen som barnen ska få.

Patrik fixade vattenmelonshake som serverades ur den urgröpta melonen, och förrätten åt vi ute i trädgården.
Vi pratade om minnen från huset. Det är lite speciellt eftersom Patrik och jag bara hade bott i Gräsholmen i tre dagar när vi fick veta att vi väntade vårt första barn. Så Milo har ju liksom varit med hela tiden. Och Jack kom kort därefter, det skiljer bara ett år och nio månader mellan dem.

Så hela deras barndom har ju varit här.

Till varmrätt blev det vitlökskryddad lammstek, färsk sparris, kantareller, färska champinjoner, klyftpotatis, sallad och ädelostsås.

Och till dessert blev det prinsesstårta.

Det lite större flyttlasset går på lördag, så veckans kvällar kommer delvis användas till att packa ner det sista. Det är inte jättemycket kvar, men några ytterligare kartonger återstår.

Vi går fortfarande igenom lite olika faser alla fyra när det gäller avskedet från huset, som jag ju också skrivit om förut. Det kommer en del tårar då och då, och barnen kan plötsligt dela med sig av diverse olika minnen från åren som gått. Så det märks att tankarna finns där.
Ändå känner vi oss glada, också, allihop. Det känns jättebra med de som ska flytta in här, de tycker mycket om vårat ställe och jag vet att Gräsholmen kommer fortsätta vara en speciell plats som kommer ge mycket glädje.
Beslutet att sälja känns fortfarande alldeles rätt. Och som jag säger till barnen så är det ju bra att vi är ledsna ibland, för det betyder ju att vi har haft det bra här.
Att Jorden runt-resan närmar sig gör ju också att vi alla fyra känner så mycket förväntan kring det som ligger framför, vilket nog ”förtar” lite av ledsamheten.