4 Comments

Krönika, Karlskoga tidning/Kuriren 25 november

Många tänker nog på resande som en lyx, och då inte minst tack vare attribut som vajande palmer och kritvita stränder. En jorden runt-resa, som vi är ute på just nu, anses nog av många som något superlyxigt. Och det är det ju.
Men för mig handlar lyxen framför allt om något annat än palmerna, sevärdheterna och turkost, ljummet hav.
Det allra lyxigaste denna resa är nämligen tiden.
Jag inser ju längre vi är borta hur mycket tid vi annars ägnar åt annat än att vara tillsammans.
Jag har en tendens att jobba lite för mycket. Tar på mig lite för många jobb med stress som följd. Sena kvällar framför datorn.
Konsumtion, som tar tid. Storhandling, kläder som ska köpas, lite ny inredning ibland.
Jag kör mycket bil i jobbet. Timme efter timme på vägarna, i och för sig ofta med en bra ljudbok som sällskap. Men ändå.
Barnen är i skolan och på fritids. Ibland blir dagarna långa, särskilt när Patrik jobbat eftermiddagsskift.
Självklart så städar vi, tvättar och lagar mat också. Det måste man ju göra, så är det ju.
Och naturligtvis skjutsar vi till barnens träningar, kompisar och kalas, det ingår ju också och det är ju ett sätt att vara med. Att vara närvarande.
Jag menar nu inte att mitt liv hemma är dåligt. Tvärtom så är jag väldigt glad över mitt liv, även där.
Men i vår moderna vardag kan jag ändå konstatera att det är så mycket tid som äts upp. Av köer, stress, bilkörande och allt som ska handlas och fixas hela tiden. Heltidsjobb, aktiviteter, shopping, hus och hem.
Det är som om vi har skapat ett samhälle som bygger allt mindre på tid tillsammans med familjen, och jag tror att det är först nu – när jag tillfälligt har klivit ur allt det där – som jag ser mer tydligt hur mycket saker som slukar min tid därhemma.

Vi hyr just nu ett hus i drygt två veckor på en strand på ön Flores i östra Indonesien. Det ligger avskilt från nästan allt. Här finns inga butiker i närheten och inga restauranger.
Inga vattensporter eller andra aktiviteter.
Vi låter dagarna gå här i vårt hus. Äter frukost länge varje dag. Äter alla måltider tillsammans. Badar tillsammans. När jag jobbar en stund gör barnen sitt skolarbete några meter bort.
Att ha tio meter till havet och ett fantastiskt fint hus gjort av bambu är häftigt och härligt. Men – den verkliga lyxen här är att jag har familjen omkring mig hela tiden.
Att alltid känna att man har tid att lyssna är lyxigt. Att låta frukosten ta tid, helt befriat från klockångest och oro för att vi ska bli sena till skolan, är lyxigt.
Att svara ”ja” istället för ”nej jag har inte tid” när Jack frågar om vi ska spela LasseMaja-spelet är lyxigt.
Hemma kan det gå dagar emellan att vi äter middag ihop hela familjen. Här gör vi det varje dag, hela tiden.

lasse maja spel

Vi har ungefär ett halvår kvar av vår resa. Så mycket mer ska upplevas, utforskas och upptäckas. Så många länder, så många platser.
Men framför allt är det en sak som återstår och som känns som den största vinstlotten av dem alla; Nämligen ett halvårs tidslyx, nära nära varandra.

familjen thunberg

**

Följ oss gärna på Instagram!


About the Author

4 Replies to “Veckans krönika: Om tid som vår tids stora lyx”

  1. Idag är tid verkligen den största lyxen, inte bara för barnfamiljer! När vi reste Europa runt levde vi snålt ekonomiskt, men det lyxiga var ju att vara ledig!!! Ibland när Peter gör ett långkok (på billiga råvaror) säger jag att det är mer lyxigt än om vi hade köpt en dyr köttbit. För tid är mer exklusivt än pengar idag!

  2. Jag har aldrig förstått hur barnfamiljer får livspusslet att gå ihop. Vi har inga barn och vi får inte dygnets timmar att räcka heller, hemma! Lyxigt med ett halvår kvar! Vi har tre månader kvar, och på tal om tid- oj vad de sista veckorna rasslar iväg kvickt!passa på och mjölka tiden maximalt!

  3. Men exakt. Och så viktigt. Det är ett av våra mål nu när vi säljer vårt hus för att flytta till en lägenhet i fjällen. Mera tid. Tillsammans, och för det vi vill. Tiden vi investerar i barnen när de är små är dessutom typ livets viktigaste investering… Våra barn har ju nu hunnit bli tonåringar, och man får börjar ana lite av investeringarnas utdelning, även om jag önskar att jag investerat i ännu mer tid tillsammans tidigare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.