Av alla reaktioner vi får när vi berättar om våra kommande Jorden runt-planer så är det en som är mer vanligt förekommande än andra: ”VA, SKA NI SÄLJA HUSET??”
Ja, det är ju en grej som förstås känns konstig på en massa sätt. Men så kommer det nu att bli! Under våren har vi tänkt att gå in i säljprocessen, och hoppas på att vi hittar någon/några som vill ta över vårt Gräsholmen.

Varför? Jo, när Patrik och jag i somras och höstas pratade om Jorden runt-resan, köra eller inte köra, så fastnade vi hela tiden på vad vi skulle göra med huset under tiden.
Vi bor på landet, har ett hus med 5000 kvadratmeter tomt, ett stall och ett gästhus. Det kan inte bara stå här i nio månader och klara sig självt. Tidigare hade vi alltid pratat om att hyra ut, men ju mer vi tänkte så kändes det ändå ganska krångligt, det också. Ansvaret är ju på något sätt fortfarande vårt, om kylen går sönder så blir det väl ändå så att vi måste vara involverade i om det ska köpas ny, även om vi befinner oss på andra sidan jorden.

Och mycket består ju då i vårt namn; elabonnemang, bredband, larm, huslån osv. Vi kände liksom hela tiden att vi önskade oss en ännu FRIARE resa. Att inte behöva vara beroende av att föräldrar eller kompisar ska rycka in om något behöver lösas, eller sitta med husbryderier på en fårfarm på Nya Zeeland istället för att njuta av nuet. Slippa autogiron, åtaganden som måste förnyas, lån som måste villkorsändras…

Så en söndageftermiddag i oktober när Patrik och jag satt i vår vita hörnsoffa framför brasan i vardagsrummet sa jag helt plötsligt:

– Vi säljer huset.

Förväntade mig vilda protester, men hörde istället till min förvåning:

– Ja. Det gör vi!

Sagt och gjort! Det handlar alltså inte om att vi har tänkt finansiera resan med huspengarna… Riktigt så galet är det ändå inte, utan planen är att köpa ett annat hus när vi kommer hem igen, och i huvudsak använda våra redan sparade pengar till resan.
Och – sen den dagen då beslutet fattades har vi faktiskt inte ångrat oss en gång, trots att vi älskar huset, älskar läget, åkrarna, sagoskogen…
När vi köpte huset 2007 så tänkte vi ju att vi skulle bo här, alltid. Det är här våra barn är födda, både Milo och Jack är döpta här och många många minnen är förstås förknippade med det som varit deras barndomshem och även mitt och Patriks första gemensamma.
Men ytterligare en aspekt är också att vi, genom Patriks familj, har ett sommarhus vid Vänern i Kristinehamn där vi gärna tillbringar tid. Och vi älskar dessutom  att hitta på grejer, älskar att resa, göra utflykter och hänga med kompisar.

Så vi får nog inse våra, om inte annat, tidsmässiga begränsningar och fokusera på det som ligger oss allra närmast hjärtat just nu. Att resa och vara tillsammans, utan en massa plikter och måsten.

Huset – vi älskar dig! Men vi är redo att låta någon annan ta över. Hoppas att de kommer att trivas lika bra som vi har gjort.

Vackert på vintern också. Gästhuset är även, än så länge, min kontorsstuga där jag har suttit och jobbat sedan jag började frilansa 2008.

Blir inte bara enkelt att skiljas från detta! Vi har trivts väldigt bra här. Kommer kännas väldigt konstigt när ”Till salu”-skylten kommer upp…

…som sagt – inte alldeles enkelt.

Ångrar mig nästan nu!!