No Comments

För ett år sen mådde jag inte så värst bra, milt uttryckt. Jag trampade snett och bröt foten på tre ställen, båda fotknölarna och vadbenet (jag visste inte ens att man kunde bryta fotknölarna, men jo, det går) Jag opererades och låg inlagd två dagar på sjukhus. Gips förstås.

Efter en vecka var jag tillbaka på sjukhuset igen. Då med lunginflammation. Att samtidigt ha fruktansvärd smärta i foten och vara helt utslagen av lunginflammation, ja det var…. en upplevelse. Patrik fick lyfta mig till en rullstol ute på parkeringen utanför akutmottagningen på Karlskoga lasarett och rulla in mig. Jag tror att jag bara sjönk ihop därinne på en brits och det blev röntgen, och sen inlagd igen i tre dagar.

November förra året är som en dimma, både bildligt och bokstavligt talat. Dels klarade jag mig inte utan mina morfintabletter för fotsmärtans skull, dels hade jag hela tiden feber. I 55 dagar i sträck, det var helt galet.

4 januari hade vi en resa till Thailand inbokad, och även om jag på något sätt hela tiden visste att jag SKULLE ta mig dit, no matter what, så var jag definitivt orolig för hur det skulle bli där. Skulle jag orka ta mig mellan öarna? Leka med barnen? Gå på stranden? Flyga?

Vi hade flera olika boenden på olika öar inbokade redan, men ett av dem blev särskilt min målbild under den här sjukdomstiden. Bilden av poolen och stranden på Salad HutKoh Phangan. Jag hade aldrig varit där tidigare men nu blev just den platsen det som höll mig flytande många av de här dagarna. Jag såg mig själv i den där poolen tillsammans med min familj, och att vi gick (!) på stranden nedanför.
Och så blev det. Jag kan inte ens beskriva hur lycklig jag var när vi kom dit i månadsskiftet januari/februari. På Koh Phangan klarade jag också att gå med mina mått mätt lite längre sträckor utan kryckor för första gången, och som vi och barnen lekte i den där poolen!
Jag kommer alltid vara Salad Hut tacksam för målbilden (och upplevelserna på plats) Jag är övertygad om att de hjälpte mig en lite extra bit på vägen.

(Nu har jag en ny målbild, som innefattar en strand på Bali. Men den återkommer jag till en annan gång)

Jag på Salad Hut, Koh Phangan

About the Author

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.