Ikväll har jag varit ute tillsammans med min vän Anna.
Först var vi faktiskt på en hjärt- och lungräddningskurs tillsammans, med inriktning barn (superbra! Gå på en sån!!) och sen gick vi ut och åt på Woodys i Karlskoga, och pratade förstås en massa.
Och återigen konstaterar jag att mitt och vårt liv är extra rikt på grund av de vänner vi har omkring oss.

Älskad Gudfamilj. Min käraste Fatima – vän sen Journalistlinjen 1997 – och hennes familj.

Under mina nästan tio år i Stockholm hade jag ett väldigt stort socialt nät, och lyckligtvis betraktar jag flera ur det nätet som nära vänner än idag. Men det är klart att livet förändras, och man hamnar i nya konstellationer och nya saker händer som påverkar ens sociala liv på olika sätt.

När jag på nytt började hänga mer hemma i Degerfors (där jag alltså är uppväxt, men som jag lämnade när jag var 19 år) för tio år sen hade jag inte så många vänner här. Många kompisar från förr hade sen länge (precis som jag) flyttat härifrån, men jag hängde runt lite med några gamla och nya killkompisar när jag var hemma på besök, och via dom så dök Patrik upp.
Och resten är, som man säger, historia.

En historia som alltså innebar att jag sålde min lägenhet vid Odenplan och flyttade tillbaka hem igen 2007.

Men sen dess har jag fått många fina nya vänner, för det är faktiskt så att av alla finfina tjejer som jag umgås med här hemma idag så är det ingen som jag har varit vän med sen barndom/ungdomstid.
Utan det är ”nya” vänner. Som käraste Ann-Louise som idag är en absolut självklar del av mitt/vårt liv, och tjejgänget där även Marie, Bea, Helena och Madde ingår – vid det här laget har vi haft ganska många galna fester ihop! (och ja, även våra män får ju hänga med ibland – tycker om er också Martin, Pär och Robin!)

Jag har också glädjen att ha kvar min allra äldsta vän i mitt liv (även om hon inte bor här längre), Malin som jag har känt sen jag var fyra år. Här ser ni ett blandband som vi spelade in ihop nån gång på 80-talet:

Och så en fantastiskt fin grej, som grundar sig i att Milo blev kompis med Adrian på simningen. Och de liksom hörde ihop direkt, så ja, vi föräldrar fick ju lov att också börja prata med varandra 🙂
Detta skedde på en tvådagars simtävling i Eskilstuna i september förra året, och när även Jack och Adrians lillasyster Stella blev kompisar på direkten så… var det ju bara för föräldrarna att också börja umgås – och tur var väl det!
Nu, inte ens ett år senare, ser jag Adrians och Stellas mamma Linda som en nära vän – och hela familjen som några av våra ”familjebästisar”.

Nu blev det mycket Ida-perspektiv här, men i alla relationer jag skriver om ovan – och i de ytterligare vänskapsrelationer vi har – så ingår också familjerna. Och det värdesätter jag jättemycket. Att vi lär känna varandras barn, och att pappor, mammor, barn, ex, farföräldrar, morföräldrar, kusiner och alla möjliga andra liksom ingår i relationerna.

Det bästa jag vet är häng där alla barn är med omkring oss, och jag gillar vetskapen om att barnen växer upp med de här människorna omkring sig och att de också är en trygghet och förebilder för dem.

Som ni förstår kommer det bli lite tuffa separationer framöver när vi ska dra iväg på vår resa, så är det ju. Barnen har ju också sina egna relationer utöver dessa, och både små och stora vänner. Som Sofia, och så har vi ju mormor, morfar, morbror Erik, farmor och  gammelmoster/morbror Monica & Sören nära oss också.
Vi har glädjen och lyckan att ha många att tycka om att vara nära. Vi kommer att sakna så många, men vi kommer också att älska att hålla kontakten med alla under tiden vi är borta.

Till våra vänner & till vår familj: Vi är så glada att ni finns. Tack.

[sfp-page-plugin url=http://www.facebook.com/attresamedbarn]